Ett kalas, en föreställning och en explosion

Två händelserika dagar har förflutit. Egentligen tre eftersom strömmen gick under gårdagskvällen. Under lördagen var jag i Ljungby och firade två av mina fastrar som fyller 100 år tillsammans. Det blev som alltid en glädjefylld fest med god mat och härliga skratt. Den här gången skulle också alla dansa inför födelsedagsbarnen vilket togs emot med stort vemod bland flera släktingar, men alla gjorde ett mycket bra jobb under dansuppvisningarna. Jag själv är ganska nöjd över min insats då min grupp tilläts improvisera. Det handlade med andra ord om att våga bjuda på sig själv.

Efter festen tog jag turen hem via Alvesta för att se min kusins nya hus. Det var inte direkt planerat, men när kusinen glömde kvar sin väska fanns det en bra anledning att hälsa på. Jag samåkte då med en annan kusin och hans flickvän, som för övrigt är bror till kusinen vi hälsade på. Ingen idé att bli långrandig här, jag har många kusiner, och härligt är väl det.

 

Under söndagen var jag i Halland tillsammans med far och hans fru. Målet var Vallarnas friluftsteater (Stefan & Krister), som för femtonde året i rad blivit en tradition i början av juli. Det som var annorlunda var att farmor inte var med. Årets uppsättning Stulen kärlek var dock inget nytt manus, utan följde nästan strikt det tidigare där Annika Andersson och Mikael Riesebeck spelade huvudrollerna på Lisebergsteatern 2004. Men en förtjänstfull uppdatering blev det trots allt och det var en helt okej föreställning. Det tråkiga var emellertid att det regnade nästan hela tiden, men man kan inte få allt här i världen. Jag är ändå nöjd och glad över dagen vi fick tillsammans. Middagen på Texas Longhorn i Halmstad blev också pricken över i:et.

Så långt var allt rätt … det var inte förrän jag kom hem igen som glädjen sakteligen försvann, för helt utan förvarning exploderade batteriladdaren till datorn och fattade eld. Som tur väl var började det inte brinna i något annat och lågan avtog mer eller mindre lika snabbt som den uppkom. Men strömmen i eluttagen var utslagen, inte bara i mitt rum utan i flera andra. Följande blev att kolla säkringen och där finna att inget var avvikande. Vi skulle alltså bli tvungna att tillkalla en elektriker och det brådskande. Egentligen är det ganska komiskt, när man har en dator ser man sig själv som oberoende. Men så fort datorn inte är tillgänglig upptäcker man hur beroende man trots allt har blivit. Nåväl … nu inväntar vi elektrikern för en bedömning …

/Jesper