Ett äventyr till vargarnas land (Växjö-Karlstad-Göteborg-Växjö)

Hur ska jag sammanfatta den senaste tiden för er! Jag har nämligen varit ute på äventyr, och genomfört en resa till det jag numera kallar vargarnas land med tanke på det vinterlandskap som mötte mig. Det var till Karlstads universitet det begav sig för att diskutera mansfrågor och läsa en kurs om män och manligheter. Tänk att det är just i dessa trakter som det över huvud taget ges en sådan kurs. Nu finns det säkert de som tycker att det inte är värt att åka så långt för en kurs, men eftersom maskulinitetsforskningen tilltalar mig kände jag ett starkt behov av att åka.

Jag såg också fram emot det här tillfället och hoppades det skulle vara många killar som ville läsa kursen. Dessvärre tycks vi bara vara två stycken tillsammans med sex tjejer. Det blev lite av en besvikelse faktiskt, men jag är ändå glad över alla deltagare som närvarade. Vi kom igång riktigt bra och jag tror det här kommer bli en lärorik kurs.

Även fast kursen började skralt med en ojämn könsfördelning fanns det annat att glädja sig över. Vintern till exempel! Här snackar vi riktig vinter till skillnad från i Växjö. Jag unnade mig därför en promenad till universitetet från Karlstad vilket tog mig lite mer än en timme. Det var länge sedan jag kände mig så upprymd och jag slår vad om att Emma hade älskat det. Jag fick till och med rimfrost i skägget och mustaschen vilket var en häftig känsla. När jag väl anlände till universitetet var det då som att ha istappar i skägget. Jag älskade det! Jag kom också ganska snabbt att beundra själva universitetet, men glömde i upprymdheten att ta en bild. Inte heller det isiga skägget fick sig ett porträtt för när jag väl tinat upp det slog det mig att det hade varit roligt att se hur jag egentligen såg ut.

Resan tillbaka till stationen blev inte lika spännande även om det var härligt pirrigt att åka buss. Nu tog det bara tio minuter. Därefter hade jag en timmes tidsfördriv innan jag skulle vidare till Göteborg för mellanlandning. I Göteborg var jag å andra sidan inte förrän kl. 00.40 och skulle där ta spårvagnen till en av mina vänner som lånat ut ett rum för övernattning. Problemet var bara att det gick ingen spårvagn när jag väl kom fram! Jag hade i ren godtrogenhet förutsatt att spårvagnen skulle vara ett alternativ, men linjen hade lagt sig vilande under natten. Hela Göteborg låg ju nästan i vila. Eller rättare sagt var staden som förbytt, där nattmänniskorna och nattaktiviteterna tog vid i stället.

Jag var aldrig rädd under dessa minuter, utan snarare gick jag på adrenalin och blodet strömmade genom mina ådror. Jag kände mig högst levande och framför allt modig. Efter ett telefonsamtal blev jag i stället för spårvagn hänvisad till buss som låg en bit därifrån. Jag hann precis med den och kom så då fram först kl. 1.25 till min väns kvarter. Under bussfärden hade jag även fått möjlighet att språka några ord med en förnäm ung man som kunde berätta ett och annat. Det blev bara ett av samtalsämnena när jag väl klev över tröskeln till vännens lägenhet, glad i hågen, fylld av liv, men jag var också en smula trött kan jag erkänna.

Tur då att jag fick några timmars sömn för kl. 7.20 tvangs jag upp igen för att äta frukost, fixa till mig innan jag skulle ner till stationen för att hinna med tåget till Växjö och infinna mig vid byggnadsnämndens sammanträde tidigare i eftermiddags. I princip gick hela resan enligt planen och jag hade verkligen stor tur på alla ställen. Sammanträdet gick också mycket bra, även om jag gärna hade haft med mig något ombyte, lite andra kläder kanske. Men det blir en lärdom till nästa gång.

Ja, det var ett litet äventyr vill jag säga, såväl känslomässigt som geografiskt. Det var jäkligt spännande!

/Jesper