Vem är vem i genussystemet?

Det här med genus och genussystem är förmodligen ett av de mest fascinerande och komplexa forskningsfält som finns inom humaniora och samhällsvetenskapen. Onekligen har jag själv kommit att närma mig fältet i takt med mitt eget intresse för våra uppfattningar om manligt och kvinnligt. Särskilt aktuellt har det blivit sedan jag själv börjat utlysa en attack mot genuskonventionen och folk i min omgivning lekt med dessa begrepp. Även om jag är väl medveten om att de flesta kommentarer är skämt och rena fjanterier fascinerar det ändå mig det här med manligt och kvinnligt och hur flytande det trots allt är när vi väl väljer att fördjupa oss i genusproblematiken. Jag är t.ex. väl medveten om att jag upplevs maskulin i vissa sammanhang, men mer feminin i andra.

Gör det då mig till en deformerad man? Jag antas sällan vara en riktig man men vi kan väl knappast påstå att jag är en kvinna. Så vad är jag då? Var ska en sådan som jag placeras i genussystemet? Vilket slags genus skulle kunna definiera mig, ett maskulinum eller ett femininum? Skulle vi inte tvärtom kunna hävda att dessa båda genus finns inplanterade i varje enskild människa, där något av dem dominerar? Det som kännetecknar genus är ju den sociala och kulturella tolkningen och förståelsen av våra kroppar. Med andra ord hur vi upplever våra kroppar och väljer att uttrycka oss. Att tänka i motsatser vad gäller genus leder oss därför ofta fel och utgör genussystemets verkliga problematik gällande förståelsen för mänskligt beteende.

För många av oss som tänker ett extra varv på saken inser förr eller senare att människan är en ytterst komplex varelse och att genussystemet i själva verket innehåller en flerdimensionell dynamik, men är samtidigt uppbyggt kring en förtryckande struktur. Det gör att vi med rätta bör frigöra oss från sådant som genuskonventioner vilket bara låser fast oss vid särskilda mönster och strukturer gällande den egna identiteten och gentemot den mänskliga självförståelsen. Vi måste bli bättre på att urskilja nyanser och se människor för vilka de verkligen är. Men så länge vi drar gränser och tänker i motsatser vad gäller det rent maskulina och det rent feminina är kunskap om genussystemets problematik, hinder och möjligheter nödvändigt.

Yvonne Hirdman må förmodligen vara en av mina idoler, som på ett klart och tydligt sätt skildrat uppbyggnaden kring ett genussystem som under lång tid hållit isär könen. Även om hon dock inte lägger så stor vikt vid sexualiteten som en bidragande förklaringsmodell till genussystemets flerdimensionella dynamik är hennes redogörelser oftast förträffliga. Åtminstone vad gäller kvinnohistorier och upplevelsen av att vara kvinna i en värld som styrs och upprätthålls av män. Boken innehåller förutom essäer om den feministiska kampen inom socialismen även analyser av Friedrich Engels kvinnosyn och feminismen i Alva Myrdals tänkande. Ytterst fascinerande läsning, speciellt för en blivande idéhistoriker som jag …

/Jesper