Underbara kräftor

Gårdagens kräftfest blev en succé minst sagt. I år kryddades feststämningen dessutom extra med potatisgratäng och korv. Det blir lite mer mättande än om man bara äter kräftor. Det kan ju också bero på hur mycket av kräftan var och en äter. Personligen föredrar jag att ta tillvara på alltihop och suger därför ut näringen i huvudet som jag vill mena är bland det godaste. Men det där är samtidigt en smaksak. En del äter nämligen bara stjärtarna.

Jag måste säga att jag är mycket nöjd med gårdagen tillsammans med farmor. Vi fick tid att ventilera en hel del och hon ville såklart höra allt om vistelsen i Stockholm. Förutom allt glatt prat och god mat tittade vi även på fjolårets föreställning på Vallarnas friluftsteater som släpptes på dvd för ett tag sedan. Därefter tittade vi lite på tv innan jag åkte hem på kvällen. Det kändes bra att spendera en heldag med henne när det numera blir så sällan vi ses, fast hon bor så nära. Tror verkligen hon uppskattade det.

I dag har jag varit lite segare och brottats med huvudvärk ungefär halva dagen, men det har ändå inte hindrat mig från att läsa några timmar och strax före middagen tog jag mig ut i elljusspåret tillsammans med en kompis vilket piggade upp mig. Under kvällen har jag kopplat av med det sista avsnittet för säsongen av Barnmorskan i East End och ögnat igenom mina anteckningar med läshänvisningar till kursens litteratur. Jag verkar med andra ord vara i fas. Nu ska jag koppla av med en kopp kaffe tänkte jag. Önskar alla våra läsare en fortsatt trevlig kväll denna ljuva söndag.

/Jesper

Administratören

De senaste dagarna har gått åt till att mellan varven baka bullar, städa, plugga och göra en intresseundersökning för att reda ut vilken yrkesgrupp jag tillhör. Det var när jag gjorde en inventering av linneskåpet som jag hittade en pärm med äldre papper från tiden när mamma väntade mig och var arbetssökande och gick en kurs som sysselsättning i väntan på en anställning. Där fanns bland annat en enkät med 104 frågor och påståenden som ämnade att fastställa vilken yrkesgrupp man tillhörde utifrån sina intressen.

Uppgiften var att poängsätta alla 104 påståenden med intervallet 1-4, där 1 representerade ett svalt intresse och 4 ett brinnande intresse. Det första jag gjorde var att göra om testet på mamma och fann att hon hamnade i en annan yrkesgrupp än hon gjorde under 1990-talet. Det var viktig information för oss som hon har stor användning för i sitt nuvarande jobbsökande. Det andra jag gjorde var att göra testet själv och blev administratör och passar för yrken som sekreterare, kontorist, biblioteksassistent och arkivarie. Jag måste säga att jag är imponerad och tycker undersökningen speglar mig på ett givande sätt. Med hjälp av den har jag något värdefullt att utgå ifrån.

Hoppas allt är bra med er … själv mår jag prima även om jag varit lite trött till och från, men det reder sig nog så småningom. Särskilt i morgon när det blir kräftfest hos farmor. Som jag längtar!

/Jesper

Heta män på filmduken! - Taron Egerton

A Star is Born! Ja, det skulle jag verkligen vilja säga om veckans pudding, den otroligt heta Taron Egerton som under sommaren underhållit oss i rollen som Elton John, en gestaltning han är värd all respekt för.

Hämtad från Wikimedia Commons, tillskriven Gage Skidmore from Peoria, AZ, United States of America [CC BY-SA 2.0 (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.0/deed.en)]

Vem: Taron David Egerton

Född: 10/11 1989 i Birkenhead, Cheshire, England (Storbritannien)

Egerton är en brittisk skådespelare och sångare som för många är känd för sina roller i flera brittiska TV-serier, däribland The Smoke (2014) som karaktären Dennis ”Asbo” Severs. Men jag själv känner honom bäst som musiklegenden Elton John, som jag hade äran att få se förra veckan på bio. Dock har jag sett honom innan utan att egentligen ha reflekterat över det. Nämligen som Gary Unwin i Kingsman: The Secret Service (2014), en twistad actionkomedi om en spionorganisation som rekryterar tonåringen Unwin för ett speciellt träningsprogram som ämnar att stoppa ett globalt hot i form av ett tekniskt geni. Och som Robin Hood i filmen med samma namn (2018).

Det var visserligen några år sedan jag såg Kingsman nu, men jag minns att jag tyckte starkt om killen som var något av en blandning mellan lillgammal och naiv. Det slår mig samtidigt att det är kombinationen av dessa två som kännetecknar tonåren, perioden där allt händer rent kroppsligt och hormoner och känslor löper amok fullständigt.

Hämtad från Wikimedia Commons, tillskriven Gage Skidmore from Peoria, AZ, United States of America [CC BY-SA 2.0 (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.0/deed.en)]

Unwins känsloliv var visserligen nedtonat om jag inte minns helt fel, vilket blir en tydlig kontrast till Elton John där känslorna är centrala. Egerton låter oss komma John inpå livet tack vare ett nära samarbete och en vänskap med huvudpersonen ifråga. Jag reagerade väldigt starkt på allt jag såg och kunde både skratta och gråta till allt vad John hade för sig. Det var huvudsakligen hans färgstarka personlighet jag kommit att beundra och såklart har jag fått upp ögonen för musiken. Jag tror och hoppas att Egerton kan hjälpa dagens ungdomar att inte bara se John som en mossig gubbe, utan se hans karriär och gärning som något hedervärt och som vi alla kan vara stolta över. I filmen Rocketman (2019) möter oss en man som söker göra upp med sin traumatiserade barndom och söker upprättelse för sitt egenvärde och självförtroende. Det handlar om att acceptera att vi inte kan styra och påverka andras livsval, men väl våra egna livsval och stå upp för de val vi själva gör i livet.

Apropå det här med att skratta och gråta, tror jag att jag bara skrattade åt Unwins förehavanden, och kanske ilsknade till någon gång. Med andra ord lyckas Egerton beröra mig, och mitt numera svaga och blödiga hjärta. Tore tycker jag har mjuknat och blivit något för blödig, och det kan stämma i vissa sammanhang, men kanske inte i andra. Hur som helst älskar jag att bli berörd och därför älskar jag Egerton.

/Jesper

Vi testar!!!

Jag gästas av Rebecca och tillsammans så provsmakar vi olika munkar vi köpt och betygsätter dessa!!

MISSA INTE DETTA!

Mysigt skrämmande bioupplevelse med en god vän

Studierna rullar på i en skön och behaglig mjukstart att jag kunnat unna mig en bioupplevelse med en god vän. Jag älskar ju att gå på bio! Det blev en kväll med lite skön skräck med filmen Scary Stories to Tell in the Dark, en samling med flera kända skräckhistorier som återberättas av en flicka som i slutet av 1800-talet blev inlåst och fjärmad från omvärlden av sin familj, vars spöke fortfarande hemsöker i huvudsak barn. Det här är en berättelse där historier blir till verklighet och den är härligt läskig.

Dock skulle jag beskriva den som mysigt skrämmande och ytterst förutsägbar. Av den anledningen blev den lite tråkig just effektmässigt och till viss del också handlingsmässigt. Då tilltalades jag mer av de historiska upplysningarna som filmen erbjöd ifråga om läkarvetenskap och patientvård. På det hela blir det 2 av 5 möjliga!

Även om vi inte blev så traumatiserade som vi trodde vi skulle bli beslöt vi ändå att jag skulle sova över hos honom. Det gav oss tillfälle att äta god mat och snacka om ditt och datt, samtal som varade inpå småtimmarna. Trots det vaknade vi ändå inte alltför sent och fick i oss en ordentlig frukost. Efter ytterligare några timmar tillsammans promenerade jag hem och satte mig nästan direkt med skolböckerna.

På så vis har jag redan läst de kapitel vi ska läsa i den första boken, så det känns väldigt skönt. Under kvällen har jag även lagat middag åt mig och damerna (mor och mormor) som varit i Älmhult under dagen. Tillsammans har vi ätit falukorv i ugn och tittat på ett nytt avsnitt av Sjuksystrarna på Fredenslund.

Nu är det däremot dags att lägga sig. I morgon lär det hända lite av varje. Hoppas jag kommer upp i tid. Önskar alla våra läsare en god nattsömn. Kram!

/Jesper

Imperialism och världskrig på schemat - Ny spännande termin!

Vilken otroligt lyckad dag! Terminen börjar på ett minst sagt tillfredsställande sätt med uppgiften att skriva en kort presentation av mig själv, följt av att se några föreläsningar om tiden kring 1800-talets slut. Vad det ska handla om den här hösten är imperialism och världskrig. Jag är verkligen taggad att få sätta igång igen efter ett härligt och händelserikt sommarlov.

Hämtad från Wikimedia Commons, tillskriven: F. H. Lungren, R. Blum, Walter Shirlaw, H. P. Share and W. Taber [Public domain]

Dock har jag inte bara ägnat mig åt studier, utan dagen tvang mig även till att handla, diska och sköta andra hushållsbestyr innan jag kunde sätta igång. Men det är å andra sidan ingen fara eftersom jag mjukstartar. De två andra kurserna börjar inte förrän om två veckor. Så jag har gott om tid att sätta mig in i epoken och litteraturen. Wihuu!

/Jesper

Stockholmsveckan, en tid för att söka kärlek

Mycket har hänt den senaste veckan, och ändå vet jag inte om jag kan sätta ord på allt än. Det lär väl bli att jag får ta det hela i etapper allteftersom jag hunnit reflektera över vad jag varit med om. Men jag har spenderat veckan i Stockholm med omnejd hos mannen som jag bodde på stadshotellet med för några veckor sedan. Det blir nu det sista innan en ny termin börjar, så sommarlovet avslutades verkligen på topp kan man säga.

Märsta

Jag är så lyckligt lottad över att ha fått träffa den här fantastiska människan och lära känna honom bättre. Han har verkligen inte haft det lätt alla gånger och det har satt sina spår i hans liv, men trots detta är han en glädjespridare och söker alltid efter det goda i människor. Det är just den egenskapen som tilltalar mig och väckt ett brinnande intresse för att dejta honom. Även om jag under veckan kommit underfund med att vi har olika bakgrunder och befinner oss på olika plan i livet, tycks vi ändå lägga vikt vid liknande värden och komma överens. Det som kanske fascinerar mig mest är hans intresse för naturen att han är beredd att flytta ifrån huvudstaden, och det om något inger en trygghet hos mig. Han är med andra ord ingen inbiten stockholmare.

Steninge slott

Ni som känner mig vet att jag inte är ett stort fan av storstadslivet att tanken på att flytta till Stockholm gör att jag får gåshud. Det är trevligt att besöka huvudstaden någon gång ibland, men det är minst lika trevligt att åka därifrån. För mig innebär Stockholm en hel del stress … folk tycks alltid vara så stressade och deras energier är långt ifrån hälsosamma. Gaykulturen i innerstan verkar också bli alltmer elitistisk och hierarkisk, tuffare och hårdare för varje dag som går, att solidariteten mellan bögar och andra tycks vara närmast obefintlig vilket skrämmer mig. Det kan bli en farlig utveckling och vi måste akta oss från att gå helt upp i oss själva att vi inte längre ser eller hör varandra.

Jag var därför tacksam över att han bodde en bit utanför Stockholm, närmare bestämt i Märsta, en plats med flera tilltalande naturomgivningar. Jag är också så evinnerligt tacksam och stolt över att han är den han är, och lyckats frigöra sig från de mekanismer som annars tvingar in de flesta människor i självbedrägerier att de snarare lever i skuggorna av sina sanna jag och personligheter. Framtiden ser med andra ord ljus ut, men det skadar nog ändå inte att jag försöker ta honom ifrån Stockholm om vi skulle bli partners en vacker dag.

Häringe slott

Hur framskred då veckan och vad sysslade vi med? Allt gick som smort, vi hade tur med vädret nästan hela tiden och övergångarna mellan buss och pendeltåg klaffade precis med våra tider. Vi hade också grymt kul tillsammans och kunde slappna av i varandras sällskap. Jag älskade särskilt hans öppenhet och alla hans initiativ. På så sätt besökte vi två slott, i Steninge och Häringe, varav vi övernattade på Häringe slott. Slottsvistelsen var alltigenom magisk där vi bodde i sviten Zarah Leander med tillgång till jacuzzi och himmelsäng. Middagen i restaurangen var det heller inget fel på, även om vi båda var lite missnöjda över en del rätter och servicen. Tur då att miljön vägde upp det hela. Där fanns flera vackra trädgårdar och parker med en tillhörande statylund. Jag kan säga att den med ett öppet sinne kan komma historien riktigt nära och det kände jag att jag gjorde.

Dagen därpå gjorde jag det definitivt när vi tog bussen ut till Hammersta för att besöka en riddarborg från 1300-talet som nu bara är en ruin, och därifrån promenerade vi ner till vattnet och kopplade av vid bryggan. Det var verkligen en underbar vistelse.

Borgruinen i Hammersta

I fredags var vi i Solna och gick på bio och såg Rocketman, filmen om Elton John, som jag kommer recensera längre fram. Men redan nu kan jag skriva att det är en grymt bra film som jag varmt rekommenderar, och John är numera en av mina idoler och inspiratörer. Har lyssnat lite grann på honom genom åren, men det är först i samband med filmen som jag fått upp ögonen för hans musik på riktigt. Lyssnade på honom på tåget hem och fick massa inspiration till mitt skrivande.

Veckan har på så vis bjudit på så himla mycket att det nästan är svårt att ta in allt på en och samma gång. De mest härligaste stunderna har ändå varit då vi myste i soffan och kollade på film, eller bara satt och pratade. Meningen med resan var framför allt att se hur han bor och få en inblick i hans liv och vardag, och det har jag verkligen fått. Jag skulle givetvis kunna skriva mer om min vistelse, men vissa delar vill jag än så länge hålla för mig själv. Jag tror och hoppas att ni förstår och respekterar det.

I dag har jag mest tagit det lugnt och försökt landa i mina egna upplevelser. Spenderade visserligen några timmar i bubbelpoolen med Tore där vi berättade om vad vi haft för oss de senaste veckorna. Men i övrigt har det varit lugnt och det känns välbehövligt så här sista dagen innan terminen börjar. I morgon är det dags att återigen öppna skolböckerna. Kram på er!

/Jesper

Det smärtar i bröstet (Dagen i Halmstad)

Efter några veckors lång väntan på rätt tillfälle fick även jag möjlighet att se bioaktuella Lejonkungen i dag tillsammans med en vän från Halmstad. För mig blev det några känslosamma timmar, dels för att jag reagerade väldigt starkt vid vissa scener, och dels för att jag oroade mig över min väns hälsa. Det tycks varit på håret att han ens orkade med att träffa mig, och jag kan inte nog tacka honom för att han tog sig tiden. Vi har ju väntat nästan hela sommaren på att få träffas så nu var det faktiskt dags.

Även om det är beklagligt att resa 5 timmar tur retur till Halmstad för bara några timmar ångrar jag inte en sekund att jag åkte. Vi fick åtminstone en bit mat i oss … ganska mycket faktiskt för vi gick till ett ställe där de hade buffé. Sedan blev det bio för hela slanten. Efteråt blev det inte mycket mer förutom en liten promenad förrän våra vägar skildes åt, och min vän ville hem innan han skulle uppsöka doktorn. Jag kunde inte protestera mot det här utan respekterade hans vilja. För ett ögonblick övervägde jag dock att stanna kvar för hans skull, men att åka hem var nog ändå det bästa alternativet. Jag får i stället hålla mig á jour om hur han mår, och han har lovat att underrätta mig om läget. Av respekt skriver jag inte ut mer information här just nu.

Vad finns det då att säga om filmen? Ja, den var väldigt effektfull och jag reagerade som sagt starkt vid vissa scener att jag till och med grät en skvätt. Det var framför allt vid scener med Mufasa och Simba som fick mig att tänka mycket på min far och vår relation. Även farfar skänkte jag en tanke när de i filmen beundrar stjärnhimlen. Så man kan definitivt säga att det blev väldigt personligt. Men i övrigt har jag inte mycket att tillföra till Tores recension förutom att den var mäktig och något hemskare till sin gestaltning. Jag kände att jag blev mer berörd av den här versionen än det tecknade originalet.

Men jag ska samtidigt akta mig från att skriva för mycket, utan helt enkelt se om den tecknade inom en snar framtid för att göra jämförelser. Jag har faktiskt börjat gå igenom alla Disney-klassiker och märker att jag ser flera av dem på ett mer kritiskt sätt, eller snarare … jag försöker förstå vad filmens berättelse försöker förmedla. Man kan tycka att ett sådant perspektiv skulle förstöra eller tona ned själva filmupplevelsen, men jag vill mena att det snarare är tvärtom. Det har faktiskt blivit intressantare att se på film sedan jag tittade mer kritiskt och analytiskt på det hela, så det lär jag fortsätta med.

Nåväl, nu ska jag avrunda och gå och lägga mig. Önskar alla våra läsare en riktigt god natt!

/Jesper

Svaret på "Vart är vi med T?"

Tjenare!

Här är nu äntligen svaret efter drygt en veckas tid, svaret är som de flesta känner igen, Brasilien där den stora statyn finns!

En kväll med kusiner

Dagen bjöd på lite roliga händelser ändå. Förutom att jag hann få en hel del skrivet, besökte jag också min kusin och hans sambo. De har bott i Växjö i över ett år och jag har ännu inte hälsat på dem. Det är nästan lite skamligt kan jag känna och det finns ingenting som rättfärdigar det hela. Men nu har jag äntligen fått se deras lägenhet, och det gladde oss alla.

Jag fick även träffa ytterligare en kusin som dök upp som en liten överraskning. Kvällen har därför bjudit på många skratt, men också några allvarliga samtal. Det är med detta i färskt minne som jag nu lägger mig ner för att försöka somna. I morgon är det dags att resa igen, åtminstone över dagen.

/Jesper

Vi går mot nya tider

Det var nu några dagar sedan jag skrev och mycket har egentligen inte hänt mer än att jag kryat på mig och gjort mig av med förkylningen. Det har blivit mycket filmtittande och läsning, dock mindre skrivande. Men jag tänkte ta mig i kragen och försöka få ner några rader varje dag för att komma framåt i processen. Det är ganska personliga texter jag jobbar med nu så jag antar det är därför det går lite trögare.

Men sanningsenligt har jag inte tagit mig tillräckligt med tid heller då jag haft fullt upp med hushållsbestyr. I måndags rensade jag till exempel ut halva kylskåpet och rengjorde alla hyllor. Efter en handling var jag helt slut, men det hindrade mig ändå inte från att laga middag åt mig och mor min. Nu är det hon som är sjuk i stället så jag får pyssla om henne lite extra genom att sköta hushållet. För mig har det varit riktigt roligt för en gångs skull. Lagade även middagen när mormor var här och det gjorde jag med glädje. Mycket roligare att laga mat när man lagar till någon annan.

En annan sak som upptar delar av min tid nu är jobbsökande. Det är lite ångestladdat eftersom jag gärna vill fortsätta studera och klättra inom universitetsvärlden, men snart har jag använt upp alla mina veckor då jag kan söka lån så för inkomstens skull måste jag antagligen jobba vid sidan om. Nu är det kanske ingen stor grej för de flesta, och för många är det både vanligt och nödvändigt. Men jag har varit väldigt skyddad i och med att jag studerat på heltid och verkligen prioriterat min utbildning, att jag inte funnit övrig tid till att arbeta. Jag vill liksom inte göra något halvdant. Jag är inte funtad på det viset, och jag befarar att jag skulle göra ett halvdant jobb och halvdana studier om jag valde att söka kombinera dessa två.

Men kanske går det alldeles utmärkt! Den som lever får se. Massa andra studenter klarar det ju så varför skulle inte jag kunna ta ett extraknäck. Hur som helst har jobbsökande blivit en del av vardagen, vare sig jag nu vill det eller ej. Det har fått mig att tänka lite på den närmaste framtiden, hur jag vill leva och så vidare. Och även om jobbsökande i sig är lite ångestladdat, ser jag ändå ljust på tillvaron. Så även om jag inte gjort så mycket de här dagarna har jag tänkt desto mer.

Med det sagt (skrivet) avrundar jag dagens inlägg och hoppas alla våra läsare innehar hälsan och får ha den i behåll. Allt gott till er!

/Jesper

Heta män på filmduken! - Morten Andersen

Nu var det ett bra tag sedan jag försökte ”hetta” upp inläggen genom att grotta ner mig i lite killar och män som avgudas på filmduken. Jag har definitivt inte glömt bort det här projektet, men hållit det lite vilande och det ett ganska bra tag. Men nu kör vi igen!

Hämtad från Den Danske Scenekunstskoles hemsida över skolans avgångselever. Uppgift om fotograf saknas för närvarande. Se vidare https://ddsks.dk/da/studerende/morten-hee-andersen

Vem: Morten Hee Andersen

Född: 22/5 1991 i Roskilde (Danmark)

Den andra puddingen är den danska skådespelaren Andersen som jag förälskade mig i, i somras efter att ha sett kostymdramat Sjuksystrarna på Fredenslund (Sygeplejeskolen, 2018-19) där han gestaltar en av huvudpersonerna i serien, Erik Larsen. Jag har tidigare bloggat om serien, men den handlar om när sjuksköterskeyrket öppnades upp för män under 1950-talet som ett slags experiment. Danmark tycks här ha varit bland de första länderna att genomföra en sådan sak. Erik Larsen är en tilltalande karaktär som efter andra världskriget vill sadla om från soldat till att bli sjuksköterska. Förmodligen vill han göra skillnad på riktigt genom att finnas där för människor som behöver honom. Han är ytterst empatisk, men också djärv och naiv i sitt beteende, vilket gör att han ofta hamnar i trubbel. Dock är det inte alltid Larsens fel att han hamnar i fel situationer eftersom det finns andra på sjukhuset som gärna vill sätta dit honom. Larsen tvingas brottas mot en mängd olika fördomar, men lyckas ändå mirakulöst ta sig vidare och visar slutligen prov på att han kan bli en riktigt bra sjuksköterska. För er som ännu inte sett serien på TV4 kan jag varmt rekommendera den.

Andersen är ett relativt nytt stjärntillskott och avgick 2016 från Köpenhamns scenskola. Ännu finns det därför inte många produktioner att se honom i, men den här mannen lär vi se en hel del av framöver. Åtminstone hoppas jag det. Förutom Sjuksystrarna på Fredenslund har han varit med i tv-serien Herrans vägar (2017-18) som karaktären August, liksom han gjort två statistroller.

Just nu är han aktuell i kriminalserien Fred til lands som fortfarande spelas in för fullt.

Ja, det ska det bli spännande att få följa Andersen. På något sätt älskar jag att få vara med och se nya stjärnor födas, och se deras första rollgestaltningar. En annan rolig sak att fundera på är vilka roller som skådespelaren kommer att göra. Jag väntar spänt kan jag säga!

/Jesper

Escaperoom

Tjenare på er allesammans!

I söndags gjorde jag mitt första "Escaperoom" och vad det innebär är att jag tillsammans med tre andra blev inlåsta i ett mörkt rum där vi sen skulle försöka hitta en massa ledtrådar, kartor, kombinationer för olika lås, nycklar  och olika toner på ett piano.

Vi fick 1 timme på oss att ta oss ut ur rummet. Med oss som hjälp fick vi en walkie-talkie så att vi kunde få ledtrådar när vi körde fast osv. Problemet med den taktiken är att varje gång vi får en ledtråd så la han på 3 minuter på vår slutgiltiga tid. 

Vi kom tillslut ut ur rummet efter 56 minuter. En ledtråd vilket resulterade i 59 minuter och det gjorde att vi PRECIS klarade oss ifrån att bli helt inlåsta!

En superrolig dag och där var också slutet av min semester.

Nu har jag varit tillbaka på jobbet i två dagar och det är ju superkul att träffa alla kollegor och barn igen men samtidigt så saknar jag ju redan semester.

Ha nu en underbar vecka så hörs vi!

Torsdagens äventyr!

Besökte under torsdagen Karlskronas skärgårdsfestivalen och hade väldigt kul under hela kvällen!

Scotts och andra band var det som underhöll den stora folkmassan som hade samlats vid stora scenen.

Här är en liten film från evenemanget!

På bättringsvägen

Vilandet har gett resultat! Eller är det medikamenten! Hur som helst känner jag mig mycket bättre och har under dagen kunnat arbeta lite i lägenheten. Men den största tiden har spenderats i soffan framför tv:n och med en bok i knät. Nu tänkte jag göra det lite mysigt för mig och se en film. Hoppas allt är med bra er! Kram!

/Jesper