Det smärtar i bröstet (Dagen i Halmstad)

Efter några veckors lång väntan på rätt tillfälle fick även jag möjlighet att se bioaktuella Lejonkungen i dag tillsammans med en vän från Halmstad. För mig blev det några känslosamma timmar, dels för att jag reagerade väldigt starkt vid vissa scener, och dels för att jag oroade mig över min väns hälsa. Det tycks varit på håret att han ens orkade med att träffa mig, och jag kan inte nog tacka honom för att han tog sig tiden. Vi har ju väntat nästan hela sommaren på att få träffas så nu var det faktiskt dags.

Även om det är beklagligt att resa 5 timmar tur retur till Halmstad för bara några timmar ångrar jag inte en sekund att jag åkte. Vi fick åtminstone en bit mat i oss … ganska mycket faktiskt för vi gick till ett ställe där de hade buffé. Sedan blev det bio för hela slanten. Efteråt blev det inte mycket mer förutom en liten promenad förrän våra vägar skildes åt, och min vän ville hem innan han skulle uppsöka doktorn. Jag kunde inte protestera mot det här utan respekterade hans vilja. För ett ögonblick övervägde jag dock att stanna kvar för hans skull, men att åka hem var nog ändå det bästa alternativet. Jag får i stället hålla mig á jour om hur han mår, och han har lovat att underrätta mig om läget. Av respekt skriver jag inte ut mer information här just nu.

Vad finns det då att säga om filmen? Ja, den var väldigt effektfull och jag reagerade som sagt starkt vid vissa scener att jag till och med grät en skvätt. Det var framför allt vid scener med Mufasa och Simba som fick mig att tänka mycket på min far och vår relation. Även farfar skänkte jag en tanke när de i filmen beundrar stjärnhimlen. Så man kan definitivt säga att det blev väldigt personligt. Men i övrigt har jag inte mycket att tillföra till Tores recension förutom att den var mäktig och något hemskare till sin gestaltning. Jag kände att jag blev mer berörd av den här versionen än det tecknade originalet.

Men jag ska samtidigt akta mig från att skriva för mycket, utan helt enkelt se om den tecknade inom en snar framtid för att göra jämförelser. Jag har faktiskt börjat gå igenom alla Disney-klassiker och märker att jag ser flera av dem på ett mer kritiskt sätt, eller snarare … jag försöker förstå vad filmens berättelse försöker förmedla. Man kan tycka att ett sådant perspektiv skulle förstöra eller tona ned själva filmupplevelsen, men jag vill mena att det snarare är tvärtom. Det har faktiskt blivit intressantare att se på film sedan jag tittade mer kritiskt och analytiskt på det hela, så det lär jag fortsätta med.

Nåväl, nu ska jag avrunda och gå och lägga mig. Önskar alla våra läsare en riktigt god natt!

/Jesper