En resa till Jukkasjärvi med min älskade vän Filip

 

Då var man hemkommen efter en oförglömlig vecka i Jukkasjärvi och i de norrländska skogarna tillsammans med min älskade vän Filip. Ja, vi var förstås inte i Jukkasjärvi hela veckan utan spenderade också tid i hans lägenhet i Märsta och i Solna då vi gick på bio och såg Maleficent 2. Men huvuddelen av vår tid tillbringades i Jukkasjärvi. Här gav vi oss ut på äventyr! Bland annat gick vi över Torneälven helt på egen hand och utforskade skogen. Senare fick vi veta att både björnar och vargar hade synts till där så vi hade verkligen tur att vi inte träffade på några.

I stället fann vi ett tillhåll med samer som höll en verksamhet igång likt en attraktion med shop, museum och en kåta där det serverades mat och fika. Vi bestämde oss för att äta där och de lagade då souvas (renkött) åt oss över öppen eld. Det var bland det godaste jag ätit på länge och trevligare människor får man leta efter. Filip fick till och med en impuls att vilja gifta sig i en kåta, något jag hjärtligt gladde mig över även om det säkerligen kräver en del förberedelser innan det går att invigas i den samiska kulturen. För min del stannar det nog endast vid ett önsketänkande då jag hyser stor respekt för samerna, men det berörde mig djupt när han sa det.

Ett annat minnesvärt ögonblick var när vi åkte hundspann och jag fick hålla om honom så han inte skulle åka av. Nu tror jag visserligen inte det skulle ha hänt, men det blir inte lika kärleksfullt att skriva så. Det var otroligt mysigt att sitta i släden med honom och lyssna på vår guide emellanåt. Tillsammans med honom och hundarna färdades vi runt Jukkasjärvi och in i den djupaste skogen. Där rastade vi vid ytterligare en kåta och bjöds på te och kaka.

Huvudupplevelsen var å andra sidan övernattningen och vistelsen på ishotellet. Vi spenderade tre nätter där, två i en varm stuga och en natt i ett av ishotellets kalla rum som under dagen är öppna för allmänheten. Vårt kalla rum blev Dancing in the Dark, och det var enligt oss båda det bästa och vackraste rummet. Det var också det enda rummet som hade musik i bakgrunden, därav namnet gissningsvis. Jag kom aldrig in i någon djupsömn under natten i det kalla rummet, men jag sov heller inte dåligt utan kände mig hyfsat utvilad. Dock hade jag lite ont i ena benet eftersom jag trampat snett under vår upptäcktsvärld i skogen dagen innan. Men jag ignorerade det till stora delar och efter att blivit väckt med lite varm lingondricka, en varm dusch och en tid i bastun kändes det mycket bättre. Det var renande för kroppen om något.

Vi hade sovit i sovsäckar där det blev som minst -5 grader i ett -20 graders rum. Inte konstigt man var lite frusen under morgonen, men jag trodde det skulle vara värre än det var. I de varma stugorna var det mysigare även om de hade knapphändiga faciliteter. Där fanns inga stora mattallrikar så den egna maten vi ämnade värma blev lite halvt misslyckad. Det blev ett minuspoäng kan jag känna, men i övrigt fanns det inte mycket att klaga på. Vi satt inte heller så mycket i stugorna. Andra dagen var vi som mest aktivast. Vi var ute på Torneälven två gånger. Den andra gången för att försöka fånga norrskenet, något som dock misslyckades för att det var för molnigt. Men vi fick i stället tid att titta på stjärnorna tillsammans. Hur gärna vi än velat se norrskenet är vi nöjda med allting annat.

Maten kan vi i alla fall inte klaga på! Både frukosten och middagen i restaurangen var utsökt. Första kvällen slog vi på stort och beställde in fem rätter som alla utom varmrätten serverades på is med ett tillhörande vinpaket. Det var nästan som man kunde tro att de ville supa oss under bordet efter allt vin, där vi blev glada i hågen och de andra gästerna gladdes över underhållningen. Andra kvällen blev lite lugnare med två rätter, en cider och en cola. Tredje kvällen blev definitivt lugn för då åt vi i stugan. Tanken var att vi skulle ha tagit oss in till Kiruna, men upptäckte att kollektivtrafiken var något gles och passade inte våra tider så det fick vi lägga åt sidan. Vi hade också en del att prata om och unnade oss en spelkväll så vi förträngde ganska snabbt Kiruna.

I övrigt blev det en magisk upplevelse och jag är så tacksam över att ha fått göra den här resan med min älskade Filip. Vi kom varandra riktigt nära och har lärt oss en massa saker om oss själva. Det blev ett underbart sätt för mig att fira min tjugofemårsdag. Delar av födelsedagen firades å andra sidan i Märsta eftersom vi flög hem den dagen. Där lagade Filip en trerättersmiddag till mig som vi avnjöt medan vi visade personliga filmer från när vi var mindre. Dagen därpå blev en minst lika mysig dag även om vi båda var matförgiftade … antagligen efter musslorna i varmrätten. Det blev därför en dag i bäddsoffan med att mysa och titta på film. Under kvällen skulle jag sedan hem och det var ett under att jag inte behövde gå på toaletten.

Det är fortfarande mycket att ta in men jag är riktigt nöjd och stolt över vår resa och hoppas det blir fler framöver!

/Jesper