När jag då i fjol höll ett föredrag om muslimsk homosexualitet
vid Lunds universitet blev jag av mina medstudenter och min lektor
rekommenderad att fortsätta fördjupa mig i (homo)sexualitetens historia, och
sagt och gjort påbörjade jag mitt hittills ideella forskningsarbete som just nu
kretsar kring litteraturstudier, arkivforskning och upprättande av en
förteckning av källor att studera. Här har jag funnit bitar av mig själv. Under
våren skrev jag också min andra C-uppsats ”Bögarnas kamp!” vilket kommit att
bli min kära bebis och som bara är ett av flera arbeten jag drömmer om att få
skriva.
Men året har långt ifrån handlat om studier och forskning,
utan varit ett år fyllt av upplevelser, resor, kärlek i vid bemärkelse och
möten med intressanta människor. Det började redan under fjolårets nyårsafton
då jag kom i kontakt med en av de mest färgstarkaste kvinnor jag mött på flera
år som jag klickade oerhört bra med. Två dagar senare satt jag på tåget till
Uppsala för att gå på dejt, och jag minns dagen som den var i går. Där stod han
plötsligt framför mig, denna vackra människa, som jag hade förmånen att få
dejta i tre månader innan han ville bryta upp och fortsätta som vänner. Uppbrottet
var nära att ta knäcken på mig och jag led sanningsenligt av hjärtesorg i flera
månader då jag redan hunnit utveckla starka känslor för honom även om jag
offentligt lade locket på och bedövade mig själv med arbete. Anledningen till
min starka reaktion berodde på att det här var min första erfarenhet av
hjärtesorg, och det ”lär” nog aldrig hända igen, åtminstone inte på samma sätt.
Även om det tog tid att acceptera mitt öde står jag
samtidigt i tacksamhetsskuld till honom då han lärde mig så mycket som jag
senare haft nytta av. Han gjorde mig förmodligen omedvetet till en bättre
analytiker i samband med att han gav mig den sista pusselbiten jag behövde. Därför
kan jag inget annat än älska honom även om det för somliga kan låta konstigt,
men ni som känner mig vet vad jag menar.
Under sommaren började jag dejta en helt annan man från
Märsta som kommit att göra ett stort intryck på mig och som givit mig så mycket
alltsedan dess. Vi fick fem månader tillsammans som ett dejtande par innan vi
beslöt att fortsätta som vänner, och det har varit en ära för mig att få träffa
honom. Han har berikat mitt liv på ett sätt att jag nu finner ett liv utan
honom otänkbart. Den här gången var det jag som bröt upp eftersom jag inte
lyckades utveckla de känslor han kände så starkt för mig även om jag någonstans
ville pressa fram dem. Men det vore att bedra både honom och mig, och sanningen
är att vi kommit varandra mycket närmare efter att vi fortsatt som vänner. Nu
har vi all tid i världen att lära känna varandra och ligga känslomässigt på
samma plan. Jag är även honom evigt tacksam och älskar honom från djupet av
mitt hjärta.
Under året har jag också fått nya bekantskaper och vänner
som jag vill rikta lite extra kärlek till. Bland dessa kan nämnas en underbar
människa jag stämde träff med på Kungliga Biblioteket och som jag sedan dess
har lång korrespondens med. I Göteborg kom jag i kontakt med en annan
analytiker. Flera tidigare vänskaper har också fördjupats. Bland annat var jag
nära att förlora en av mina kära vänner under ett slags ”trekantsdrama” men vi
hittade tillbaka till varandra och under hösten har våra träffar i simhallen
varit präglade av hög kvalitetstid. Att börja simma har gjort mig mycket gott
och det är en rolig träningsform.
Även det här året har innefattat ett flertal resor. Under
våren pendlade jag till Karlstad och Stockholm. På grund av ändringar i
tågtrafiken förstördes min mellanlandning i Göteborg, utan i stället var jag
hänvisad till nattbussen till Västerås och därifrån till Stockholm med tåg. Det
innebar att jag under några nätter satt på perrongen i Västerås eftersom
stationerna är stängda nattetid. För att fördriva tiden dansade jag, läste
eller promenerade runt. Undra tros vad Västeråsborna tänkte om denna lustiga karl.
Det var under dessa resor jag kom i kontakt med folk från alla samhällsskikt.
Jag minns särskilt mötet med en man från Katrineholm vars enda glädje i livet
var alkoholhaltiga drycker och hockey tills jag fick chansen att språka med
honom några minuter innan jag skulle vidare. Han följde faktiskt med mig ut på
perrongen och vinkade. En liknande karaktär träffade jag i Nässjö. Jag har
också haft förmånen att få hamna bredvid intressanta resenärer och lärt mig
mycket om både det ena och det andra.
I somras bar det av till orter som Västervik, Vimmerby,
Göteborg, Skövde, Norrköping, Ronneby, Karlshamn, Stockholm med omnejd. Det
kanske mest minnesvärda är ändå resan till Tyskland under september som var min
första utlandsresa. Det må för somliga vara skrattretande men så är det. Det
blev två händelserika veckor i Sassnitz, Stralsund, Tropical Islands, Dresden,
Hamburg och Lübeck tillsammans med familjen där jag fick komma i kontakt med
mina tyska rötter, en sida jag inte riktigt tidigare bejakat. En annan minnesvärd
resa var den till ishotellet i Jukkasjärvi där jag fick uppleva allt utom
norrskenet, men det kommer fler gånger.
På den politiska fronten finns det dessvärre inte mycket att
orda om. Jag gissar att jag kunnat engagera mig mer, men har ändå fullföljt min
roll som ersättare i Byggnadsnämnden. Det är på ett sätt fortfarande
surrealistiskt att jag kom in i kommunhuset, men jag tackar de som trodde på
mig och gav mig förtroendet. Vi lämnar nu ett helt årtionde bakom oss och antar
20-talet med stor optimism och förväntan. Åtminstone gör jag det. Jag sätter
stort värde på 2019 och på alla de fantastiska människor jag har runt omkring
mig, ni vet vilka ni är. Önskar alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!
/Jesper
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar