God kväll på er alla därute!
Det är nu på dagen tre månader sedan jag senast postade ett
inlägg, och det har hunnit hända en hel del under den tiden. Till exempel har
jag med jämna mellanrum brutit isoleringen och besökt en del vänner.
Tillsammans med Alex och Peter bilade vi ut till en rastplats/badplats utanför
Ljungby i närheten av Tutaryd och hade picknick. I början av maj besökte jag
Tore i Ronneby för att titta på det ceremoniella programmet av Eurovision och i
slutet av månaden spenderade jag några dagar hos Filip i Märsta. Ytterligare
händelser kan säkerligen nämnas under den period jag varit frånvarande, men
just nu har jag inte den rätta motivationen för att lista dem. Jag har för en
tid befunnit mig i ett tillstånd där jag inte velat vara aktiv på sociala
medier och liknande, där jag inte alls känt ett behov av att uppdatera flödet.
I stället har jag tystnat, vilket kanske egentligen bottnar i att jag inte
tillräckligt uppskattat betydelsefullheten i att skriva av mig med jämna
mellanrum. Självklart har jag saknat det även om det också varit skönt att gå
offline, och ventilera mina tankar med nära och kära på annat håll. Jag kommer
med andra ord uppdatera flödena successivt, men det får ta sin tid.
Det som gjorde mig motiverad igen var faktiskt de böcker som
jag läst under min första lediga vecka. Som vanligt får fritidsläsningen stryka
på foten under terminerna vilket innebär att högen med böcker att läsa ständigt
växer. Nu ligger jag minst två år efter, men jag betar av en bok i taget och
bara under veckan har jag läst fyra grymt bra böcker. Jag har på allvar fördjupat
mig i Tysklands historia för att komma närmare delar av mitt arv, något jag alltför
länge inte velat befatta mig med, men efter att ha läst James Hawes
underhållande berättelse känns det hela mycket bättre och jag har nu alla
förutsättningar att bejaka hela min släkthistoria. Hawes historia sträcker sig
över två millennier och är väldigt lättläst och innehåller övergripande kartor till
hjälp för att illustrera hur landet expanderat, splittrats och strukturerats om
under tidens gång.
Dick Harrison har lika engagerat som vanligt underhållit mig
och guidat mig igenom det brittiska imperiets uppgång och fall som sträcker sig
från drottning Elisabeth I:s dagar och framåt. En nackdel här är att den är
väldigt fokuserad på alla krig och utrikespolitiska strategier, vilket gör det
hela till en politisk historia om hur huvudsakligen Europas länder varit i
luven på varandra och hur dessa konflikter sökts lösas med hjälp av krig. Jag
hade gärna sett en mer fördjupad redogörelse som inte heller värjer för att ge
läsaren perspektiv att grunna vidare på. Något som jag dock tar med mig är den
kulturella dominans som Storbritannien fortfarande har även om imperiet rent
geografiskt inte är vad det en gång var under kolonialväldena. En rogivande nostalgiresa
fick jag när jag läste Ett försvunnet Sverige, som är en sammanställning
av bilder och minnen från läsare av tidningen Svenska öden och äventyr
som jag återigen prenumererar på. Här kan vi läsa om hur det var att leva, bo,
handla och arbeta i ett Sverige som under 1900-talet utvecklas i rekordfart
till att bli vad det är i dag.
Atilla Yoldas debattbok Mansboken är i mitt tycke en
guldgruva i sin intention att väcka frågor om mansroll och jämställdhet. Det är
på ett sätt skrämmande att liknande problem och dilemman präglat generationer
av män trots en samhällsutveckling som bidragit till flera segrar för bland
annat kvinnor, icke binära, och hbtq+-personer, men många män släpar
fortfarande efter i jämställdhetsarbetet trots att de lever i ett av världens förmodligen
mest jämställda länder hittills. Anledningen ligger i den tvångströja till
manlighetsnormer som vi alla (killar och män) har ett direkt eller indirekt förhållande
till. Det handlar här om ett slags påbud som i mångt och mycket är en kulturell
uppfinning om hur killar och män förväntas vara för att de ska ha rätt att
kalla sig ”riktiga män”, som fokuserar mycket på styrka, virilitet och hårdhet,
och mindre på emotionell intelligens, empati och sensualitet. Många unga killar
lider på så sätt därför att de under uppväxten berövas en del av sig själva, de
mer eller mindre tvingas underkasta sig normer för att bära upp ett destruktivt
manlighetsideal som främjar våld och sexism och förkastar medmänskliga värden.
Förr eller senare måste dessa fjanterier upphöra! Killar
måste bli mycket bättre på att prata med varandra och våga ta i varandra utan
att bli hånade eller utpekade, och alla runt omkring måste i gengäld uppmuntra
killar att göra det och aktivt motarbeta jargonger och nedvärderande attityder.
Det handlar inte, som en del verkar tro, om att ”feminisera” mannen och beröva
honom egenskaper han många gånger vuxit upp med. Utan det handlar snarare om
att låta honom utvecklas till en mer komplett och medmänsklig varelse, som
ämnar leva i samförstånd med sin omgivning. Människor oavsett kön och
sexualitet måste få utvecklas i enlighet med sina personliga egenskaper och
önskningar, utan att riskera att fastna i en tillvaro där de lever i skuggorna
av sig själva. När vi väl kommit till insikt om oss själva och idealens
ouppnåeligt och brister måste vi också arbeta för att respektera och erkänna
andra människor i vår omgivning.
Vi har egentligen ingen rätt att våldföra oss på andra
oavsett vad motiven än må vara, och vi bör ständigt reflektera över vad vi
säger och hur vi behandlar andra, och hur det uttrycker sig i våra handlingar. Jag
har själv gått i fällan några gånger genom åren eftersom det är så enkelt, men
jag har absolut inte mått bra efteråt. Att vara schysst, respektera och till och
med älska kräver en viss mentalitet som hela tiden strävar efter reflektion av
det egna medvetandet och alla ens handlingar. Vi måste ställa oss kritiska och
självrannsakande till hur vi verkligen vill bli behandlade och handla därefter.
Det är enda sättet att få bukt med tvångströjan och börja leva som fullkomliga
och medmänskliga varelser. Jag rekommenderar varmt Yoldas bok!
Uppdateringar kommer som sagt läggas in successivt. Just nu
njuter jag av lite sommarledighet efter en intensiv termin där jag ser fram
emot att läsa, skriva, vara ute i naturen och umgås med nära och kära i den mån
det nu går. Jag vill avslutningsvis sända alla våra trogna läsare en varm kram!
Ni är alla underbara, våga tro på det.
/Jesper
