Translate

Om oss

Jesper och Tore, vi är två barndomsvänner från Växjö som under 2010-2018 bloggat om sina liv på Bloggplatsen, och sedan 2019 på Blogger (Blogspot). Gemensamt har vi ett intresse för multimedia och särskilt att fotografera och filma. Vi har även bowlat ihop och gått i samma klass på högstadiet. Under åren har vi sedan valt två olika inriktningar i livet. Tore har studerat till fritidsledare och sedan arbetat med barn och ungdomar i Ronneby. Jesper har valt fortsatta studier inom humaniora på universitetsnivå.

Nyheter för kommande inlägg!


Hitta något du söker efter

onsdag 17 juni 2020

Från Tyskland till destruktiva tvångströjor - Veckans läsning i sommarvärmen

God kväll på er alla därute!


Det är nu på dagen tre månader sedan jag senast postade ett inlägg, och det har hunnit hända en hel del under den tiden. Till exempel har jag med jämna mellanrum brutit isoleringen och besökt en del vänner. Tillsammans med Alex och Peter bilade vi ut till en rastplats/badplats utanför Ljungby i närheten av Tutaryd och hade picknick. I början av maj besökte jag Tore i Ronneby för att titta på det ceremoniella programmet av Eurovision och i slutet av månaden spenderade jag några dagar hos Filip i Märsta. Ytterligare händelser kan säkerligen nämnas under den period jag varit frånvarande, men just nu har jag inte den rätta motivationen för att lista dem. Jag har för en tid befunnit mig i ett tillstånd där jag inte velat vara aktiv på sociala medier och liknande, där jag inte alls känt ett behov av att uppdatera flödet. I stället har jag tystnat, vilket kanske egentligen bottnar i att jag inte tillräckligt uppskattat betydelsefullheten i att skriva av mig med jämna mellanrum. Självklart har jag saknat det även om det också varit skönt att gå offline, och ventilera mina tankar med nära och kära på annat håll. Jag kommer med andra ord uppdatera flödena successivt, men det får ta sin tid.


Det som gjorde mig motiverad igen var faktiskt de böcker som jag läst under min första lediga vecka. Som vanligt får fritidsläsningen stryka på foten under terminerna vilket innebär att högen med böcker att läsa ständigt växer. Nu ligger jag minst två år efter, men jag betar av en bok i taget och bara under veckan har jag läst fyra grymt bra böcker. Jag har på allvar fördjupat mig i Tysklands historia för att komma närmare delar av mitt arv, något jag alltför länge inte velat befatta mig med, men efter att ha läst James Hawes underhållande berättelse känns det hela mycket bättre och jag har nu alla förutsättningar att bejaka hela min släkthistoria. Hawes historia sträcker sig över två millennier och är väldigt lättläst och innehåller övergripande kartor till hjälp för att illustrera hur landet expanderat, splittrats och strukturerats om under tidens gång.

Dick Harrison har lika engagerat som vanligt underhållit mig och guidat mig igenom det brittiska imperiets uppgång och fall som sträcker sig från drottning Elisabeth I:s dagar och framåt. En nackdel här är att den är väldigt fokuserad på alla krig och utrikespolitiska strategier, vilket gör det hela till en politisk historia om hur huvudsakligen Europas länder varit i luven på varandra och hur dessa konflikter sökts lösas med hjälp av krig. Jag hade gärna sett en mer fördjupad redogörelse som inte heller värjer för att ge läsaren perspektiv att grunna vidare på. Något som jag dock tar med mig är den kulturella dominans som Storbritannien fortfarande har även om imperiet rent geografiskt inte är vad det en gång var under kolonialväldena. En rogivande nostalgiresa fick jag när jag läste Ett försvunnet Sverige, som är en sammanställning av bilder och minnen från läsare av tidningen Svenska öden och äventyr som jag återigen prenumererar på. Här kan vi läsa om hur det var att leva, bo, handla och arbeta i ett Sverige som under 1900-talet utvecklas i rekordfart till att bli vad det är i dag.


Atilla Yoldas debattbok Mansboken är i mitt tycke en guldgruva i sin intention att väcka frågor om mansroll och jämställdhet. Det är på ett sätt skrämmande att liknande problem och dilemman präglat generationer av män trots en samhällsutveckling som bidragit till flera segrar för bland annat kvinnor, icke binära, och hbtq+-personer, men många män släpar fortfarande efter i jämställdhetsarbetet trots att de lever i ett av världens förmodligen mest jämställda länder hittills. Anledningen ligger i den tvångströja till manlighetsnormer som vi alla (killar och män) har ett direkt eller indirekt förhållande till. Det handlar här om ett slags påbud som i mångt och mycket är en kulturell uppfinning om hur killar och män förväntas vara för att de ska ha rätt att kalla sig ”riktiga män”, som fokuserar mycket på styrka, virilitet och hårdhet, och mindre på emotionell intelligens, empati och sensualitet. Många unga killar lider på så sätt därför att de under uppväxten berövas en del av sig själva, de mer eller mindre tvingas underkasta sig normer för att bära upp ett destruktivt manlighetsideal som främjar våld och sexism och förkastar medmänskliga värden.


Förr eller senare måste dessa fjanterier upphöra! Killar måste bli mycket bättre på att prata med varandra och våga ta i varandra utan att bli hånade eller utpekade, och alla runt omkring måste i gengäld uppmuntra killar att göra det och aktivt motarbeta jargonger och nedvärderande attityder. Det handlar inte, som en del verkar tro, om att ”feminisera” mannen och beröva honom egenskaper han många gånger vuxit upp med. Utan det handlar snarare om att låta honom utvecklas till en mer komplett och medmänsklig varelse, som ämnar leva i samförstånd med sin omgivning. Människor oavsett kön och sexualitet måste få utvecklas i enlighet med sina personliga egenskaper och önskningar, utan att riskera att fastna i en tillvaro där de lever i skuggorna av sig själva. När vi väl kommit till insikt om oss själva och idealens ouppnåeligt och brister måste vi också arbeta för att respektera och erkänna andra människor i vår omgivning.

Vi har egentligen ingen rätt att våldföra oss på andra oavsett vad motiven än må vara, och vi bör ständigt reflektera över vad vi säger och hur vi behandlar andra, och hur det uttrycker sig i våra handlingar. Jag har själv gått i fällan några gånger genom åren eftersom det är så enkelt, men jag har absolut inte mått bra efteråt. Att vara schysst, respektera och till och med älska kräver en viss mentalitet som hela tiden strävar efter reflektion av det egna medvetandet och alla ens handlingar. Vi måste ställa oss kritiska och självrannsakande till hur vi verkligen vill bli behandlade och handla därefter. Det är enda sättet att få bukt med tvångströjan och börja leva som fullkomliga och medmänskliga varelser. Jag rekommenderar varmt Yoldas bok!


Uppdateringar kommer som sagt läggas in successivt. Just nu njuter jag av lite sommarledighet efter en intensiv termin där jag ser fram emot att läsa, skriva, vara ute i naturen och umgås med nära och kära i den mån det nu går. Jag vill avslutningsvis sända alla våra trogna läsare en varm kram! Ni är alla underbara, våga tro på det.

/Jesper

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar