Konsten att vända blad

En vecka har nu gått sedan uppbrottet och jag måste erkänna att en sådan här turbulent känslostorm varit en berikande erfarenhet för mig. Ja, ni läste rätt! Den har varit berikande eftersom den försett mig med nya perspektiv och jag har fått kontakt med sidor av mitt inre jag inte varit i kontakt med förut. Detta om något är en stor vinst. Jag inser också hur stark jag är som människa som lyckats överleva och gå igenom en sådan hjärtslitande upplevelse (som nog vi alla gör eller har gjort någon gång). Det stämmer som de säger, att första kärleken är tuffast och detta vill jag skriva under på. Men jag vill samtidigt mena att den också ger en del värdefulla insikter om livet, om relationer och andra människor.

Jag skrev i anslutning till uppbrottet att jag inte kunde respektera hans beslut för att jag inte delade hans problembild. Men när jag nu fått begrunda och ”utreda” vår relation ser även jag hindren från att vi på allvar skulle kunna lyckas tillsammans. Det gör mig ont att skriva, men vi är nog inte menade för varandra hur gärna vi än skulle vilja att det var så. Anledningen till att vi blev tillsammans hade helt andra syften och det var bland annat att inge hopp och stärka oss själva som människor.

Jag är oerhört stolt över att ha fått träffa och dela säng med en sådan fantastisk människa. Problemet är bara att han inte inser det själv. Han har mycket runtomkring sig just nu vilket gör det svårt och stressigt att utveckla en hållbar relation. Visst gjorde han mig illa, och det har jag inte för avsikt att försvara, men han kunde inte gjort det på något annat sätt heller. Att bryta upp och gå skilda vägar är långt ifrån enkelt, men vi har klarat det på en hyfsad städad nivå. Mitt blogginlägg kanske innehöll några hårda formuleringar, men det var samtidigt min rättighet att få skriva det där.

Vad händer nu då? Ja, frågar ni mig tänker jag vända blad och gå vidare i texten. Jag har inte för avsikt att älta det här mer. En vecka har varit gott nog! Lärdomarna jag fått har förvisso varit smärtsamma, men de har ändå varit uthärdliga, och i samband med att jag släppt honom fri, har jag själv blivit befriad. Med andra ord har Jesper kommit tillbaka, fast med flera erfarenheter rikare!

/Jesper