Återhämtning ... att se saker och ting ur ett annat perspektiv

Livet går vidare … ibland är det svårt att tro, men det är ändå högst sant. Jag må erkänna att jag låtit mig själv gå ner i det djupaste träsket av sorg, förnedring och bitterhet under helgen som varit, men något annat vore väl kanske konstigt med tanke på omständigheterna. Jag är en känslomänniska och reagerar ganska starkt på det mesta. I dag vill jag dock påbörja min resa uppåt och befria mig från sörjan jag ofrivilligt hamnat i.

Jag kan redan nu meddela att jag är på god väg. Dödsångesten har avtagit och jag har fått upp min aptit igen och börjat sova bättre. Det bästa medlet var dagens skogspromenad där jag fick släppa alla tankar fria och sortera dem på plats. Jag blir för varje dag som går allt mer övertygad om naturens krafter. Det är alltså till naturen vi vänder oss när vi behöver samla energi. Jag kan givetvis skriva och tacka alla mina underbara nära och kära som hört av sig och stöttat mig. Ni är alla guld värda, men det här är trots allt en ensam process. Jag måste komma över något som för mig är väldigt plågsamt att komma över. Men ju fortare jag gör det desto bättre.

Under tiden sysselsätter jag mig med arbete och det har varit en skön avkoppling (hur det nu kan vara avkoppling, men för mig är ju studier viktigt). Jag hoppas ni alla därute tar hand om varandra och vågar lita på människans godhet och hennes välvilja. I tider av hjärtesorger och bristande respekt från andra håll (gäller inte mig nu, utan andra) är det av största vikt att inte bli ond på omgivningen och börja föra ett militärt krig med mänskligheten, utan föregå med gott exempel. Vill vi på allvar rädda mänskligheten från dess lidande och kalla oss själva humanister och människorättskämpar går det inte att strida med knytnävar dygnet runt, utan vi måste öppna våra händer, sträcka ut dem och rycka upp människor från marken.

Därför är det så extra angeläget för mig att inte låta mig bli sänkt på det här sättet, utan skjuta det ifrån mig. För vem är jag att prata om kärlekens krafter och goda vilja om jag inte själv skulle lita på det? Visserligen innehåller kärleken mörka sidor också med jämna mellanrum (då den övergår i sorg och förbittring), men denna balansgång genomsyrar allt vi tar oss för i livet. Så när bitterheten pockar på vår uppmärksamhet måste vi påminna oss själva vad vi håller på med och inte låta det gå ut över andra människor. Så min uppmaning till den som läser är att alltid fortsätta älska och tro på människan! Annars kan det sluta illa …

/Jesper