Distriktskongress

Trots att jag var tyngd av sorg beslöt jag mig ändå att medverka under sossarnas distriktskongress i region Kronoberg, då partiet valt mig som ombudsman. Detta beslutades ju redan i januari så inte kunde jag backa nu och svika partiet, vilket i förlängningen hade varit liktydigt med att svika folket. Nu har förvisso mina politiska åtaganden inte varit mycket att hänga i granen än så länge. Jag har inte haft tillräckligt med kraft och mod för att ställa mig i talarstolen ännu och säga min sak även om jag flera gånger varit nära att gå upp. Den politiska kampen/striden sker på en mer samtalsrelaterad nivå, som jag hoppas kan utvecklas längre fram.

Att jag avstod från att gå upp i talarstolen under gårdagens kongress var nog bara sunt och förnuftigt, då jag förmodligen hade stått och skrikit åt församlingen. Det förstår ju varenda människa att det inte hade varit hållbart och inte heller önskvärt. Visst kan vi ta ton ibland, men under städade och relativt lugna förhållanden. Men jag är nöjd med min medverkan även om man såklart alltid ställer sig frågande om det jag gör är tillräckligt, och vad jag kan göra annorlunda. Men jag måste bli bättre på att peppa mig själv och se till det arbete jag faktiskt utför.

Strålkastarljuset hamnade långt ifrån på mig i går, men desto mer på mina partikamrater. Kongressen innehöll till exempel en hel del framgångar som bland annat berör tandvårdsförsäkringar och tandvårdsgarantier vilket gör att vi kan börja närma oss en mer jämlik tandvård, då tänder är något väldigt viktigt för oss att ha. I övrigt blev det mer kamp och debatt om de motioner som behandlades, däribland förslag om att beskatta socker och att avskaffa monarkin. Det gläder mig oerhört att flera förslag ledde till votering och röstning. Särskilt intressant blev det när vi skulle rösta om förslaget att avskaffa monarkin då jag fick se att jag inte var ensam i min kontroversiella ståndpunkt att monarkin inte ska avskaffas i dagsläget. Om ni frågar mig är det rent slöseri med tid att lägga energi på en sådan motion när det finns så många andra problem och sakfrågor att ta itu med. Olyckligtvis fick vi inte gehör, men givetvis reserverar vi oss i protokollet.

Ja, det var med facit i hand ett klokt beslut att medverka på kongressen. Det gav mig också chansen att tänka på något annat än uppbrottet. Hela helgen har jag gått med dödsångest och jag har tvingats påminna mig själv om att livet inte tar slut här, även om det känns så. Min mentalitet hindrar mig visserligen från att göra något så drastiskt som att ta mitt liv. Det är helt enkelt inte tänkbart då det är för mycket som står på spel. Att jag skulle famla i mörker och bli förbittrad hade jag inte räknat med, men helgens aktiviteter har ändå lyst upp tillvaron lite grann. Jag fick även tillfälle att få ett bra samtal med farmor som jag inte träffat på flera månader. Med andra ord börjar vi se ljust på tillvaron …

/Jesper