Translate

Om oss

Jesper och Tore, vi är två barndomsvänner från Växjö som under 2010-2018 bloggat om sina liv på Bloggplatsen, och sedan 2019 på Blogger (Blogspot). Gemensamt har vi ett intresse för multimedia och särskilt att fotografera och filma. Vi har även bowlat ihop och gått i samma klass på högstadiet. Under åren har vi sedan valt två olika inriktningar i livet. Tore har studerat till fritidsledare och sedan arbetat med barn och ungdomar i Ronneby. Jesper har valt fortsatta studier inom humaniora på universitetsnivå.

Nyheter för kommande inlägg!


Hitta något du söker efter

söndag 19 maj 2019

ESC 2019

Nu har det varit så mycket runt och omkring oss att vi inte ens hunnit uppdatera er om Eurovision. Det var illa måste jag säga, men tur då att allt går att lägga in i efterhand! Här följer en sammanfattande redogörelse till den poänglista som jag tagit fram. Generellt sett har det varit en medelmåttig tävling där jag blivit besviken många gånger. Detta har påverkat poängsättningen i allra högsta grad. Framför allt är det länder som Estland, Montenegro och San Marino som inte klarade sig live, men låter helt förträffligt i studio. Det gör att de trillar ner och hamnar någonstans mittemellan av alla ländernas bidrag.


Vad gäller Victor Crone från Estland tyckte jag numret var lite mesigt faktiskt. Det tog sig liksom aldrig. Det verkade å andra sidan vara temat i den första semifinalen där det var få som höll riktigt god kvalitet. Jag blev måttligt imponerad av Finland som var tvungen att ha en kvinna som höll på att drunkna för att det skulle bli något som helst intressant att titta på.

Bättre var det då i andra semifinalen där majoriteten kunde leverera. Där mötte vi Keiino från Norge med bidraget Spirit in the Sky, årets absolut bästa bidrag. Det är väl något speciellt med mig och jojk för det här var något alldeles extra. Tydligen tyckte Europa detsamma då folkets högsta röst gick till Norge. Hade vi fått bestämma hade alltså tävlingen hållits i Oslo nästa år. Men så blev det inte tyvärr…


En av mina andra favoriter dök också upp i den andra semifinalen, nämligen Chingiz Mustafayev från Azerbajdzjan med bidraget Truth. Jag tror det var det numret som gjorde störst intryck på mig faktiskt för det innehöll så många detaljer, speciellt eftersom han jobbade med astralkroppar. Vid ett ögonblick åkte han till exempel ut ur sin egen kropp och vid det ögonblicket var jag förälskad i honom. Att han ser bra ut gör ju det hela ännu bättre. Så Norge och Azerbajdzjan fick mina högsta poäng i år. Därefter har det bara fallit i tur och ordning. Längst ner hittar vi Polen som var under all kritik. En frågar sig vad de gjorde där över huvud taget. Inte heller värdlandet Israel imponerade på mig, utan det hela förvandlades till en hjärtslitande historia.

Men det fanns å andra sidan länder som gjorde extremt bra ifrån sig fast deras låtar var något medelmåttiga. Jag tänker framför allt på Island som från och med nu är mina största idoler då de tog klar ställning mot Palestina när få andra gjorde det. Det är värt all respekt. Frankrike levererade också där vi fick se en kraftig dansande ballerina bredvid vackra Bilal Hassani. Jag minns såväl den franska uttagningen där jag knappt trodde mina ögon och befarade det värsta, men vilken uppgradering.


Den som dock inte lyckades leverera annat än via rösten var årets vinnare Duncan Laurence från Nederländerna med bidraget Arcade. Så mäktig musikvideo och så blir liveframträdandet så avskalat, det är fortfarande förbluffande. Visserligen var även vår egen John Lundvik ensam utan några vidare effekter förutom hans kör The Mamas. Det var för övrigt perfektion, något jag dessvärre saknade hos Laurence. Men vi måste samtidigt respektera att det ibland inte blir som vi vill. En rafflande final blev det, och det var spännande in i det sista då det stod mellan oss och Nederländerna. Fast egentligen gjorde det inte det då poängen från Europa var så låga, men upplägget var i allra högsta grad spännande.


Ja, jag skulle kunna skriva mer, men väljer att stanna här och övergår till att berätta mer om kvällen i sin helhet. ESC-festen hölls den här gången på Puls i Ronneby, en tidigare pub och bar som nu en förening har övertagit. Så där var en hel del folk och kvällen var späckad med aktiviteter. Vi fick till exempel en föreläsning om Palestinakonflikten och fick diskutera hur kontroversiellt det egentligen är att hålla ESC i ett land som Israel. Den föreläsningen öppnade verkligen upp mina ögon. På det följde frågesport och musikquiz, och jag ägde nästan alltihop att jag belönades med ett diplom. Det var verkligen ett fint pris.


Även om Nederländerna vann blev det inga direkta sura miner bland gänget, utan glada begav vi oss hem till Tore för efterfest som höll på fram till morgonen. Jag tror vi kom i säng först kl. 4.30 och sov fram till lunchtid. Ja, det var en dag att minnas! Med det sagt, bra jobbat alla fantastiska människor som arrangerade den här kvällen!

/Jesper

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar