Happy Pride!

I dag hade jag för första gången möjlighet att gå med i Prideparaden i Växjö, då jag annars varit bortrest. Det brukar ju vara Eurovision då. I dag gick jag som privatperson, dels för min egen skull, dels för alla de tusentals bögar före mig som gjort mina privilegier möjliga, och självklart alla andra! Med tanke på mitt hårda arbete och den uppsats som jag är i färd med att skriva kändes det inte mer än rätt att jag också skulle gå.

Att jag gick som mig själv och inte som någon förening eller politiskt parti hade sin enkla förklaring i att jag som bög bör gå i egenskap av egen person för att manifestera något viktigt och högst angeläget. Nämligen att vi alla ska kunna få vara oss själva. För mig var det inte nödvändigt att spexa ut mig, inte för att jag inte var öppen för det, utan för att jag ville gå så som jag är. Att de straighta spexar ut sig är däremot charmigt, men för oss andra är det en annan grej. Därmed inte sagt att spexet ska bort, utan låt oss hylla alltsammans!

Det intressanta var dock inte själva tåget, utan alla människor som samlades runt oss, som vinkade och fotograferade. Jag kände mig som en kunglighet, någon alla var där för att beskåda, vilket jag inte riktigt kände mig hemma i. Det kändes stund på surrealistiskt att så många stod och tittade på oss när de i själva verket borde ha gått med oss. Tänk vilken manifestation det hade varit! Vill man vrida till det ordentligt hade vi kunna haft ombytta roller så att alla icke-heterosexuella stod och klappade händerna medan de heterosexuella marscherade gatan fram. Nu är jag oresonlig, jag vet … men ni förstår säkert min poäng.

Jag är otroligt stolt över vad jag åstadkommit i dag, och över alla som engagerat sig i Pride, både de som gick i tåget och de som tittade på. Kände mig långt ifrån ensam i tåget. Sträckte jag ut handen tillräckligt långt kunde jag känna såväl Magnus Hirschfeld, Eric Thorsell som älskade Michael Holm som tog emot den. Ni var alla med mig i dag! Tack för att ni bröt tystnaden! En dag kommer vi alla få vara oss själva utan att vi har fördomar om varandra.

/Jesper