Till alla röstberättigade i landet som ännu inte röstat!

Jag tänkte bara passa på att uppmärksamma de som ännu inte röstat, att gå och göra det! Det talas hit och dit om att vi står inför ett ödesval, vilket kan låta lite väl dramatiskt ibland, jag förstår det. Men det ligger en hel del i det som politikerna säger runt om i landet, eftersom frågor om människors fundamentala rättigheter har börjat diskuteras i debatten på ett sätt som inte direkt är värdigt för den som kallar sig själv humanist och filantrop. Nu gör inte alla det och det är uppenbart när en militant retorik sätter agendan. Jag förfasas över den hårda och stundom aggressiva ton som ofta blir resultatet när åsikterna går stick i stäv med varandra. Det har bidragit till att verbala krig ofta förs i anslutning till framläggandet av ett argument. Vart tog då de intellektuella samtalen vägen? Vad hände med medmänskligheten?

Den solidariska humanismen sprängdes inifrån i detsamma människan började inskränka människovärdet och till varje pris intog en livshållning där hon inte längre tänker på någon annan än sig själv. Terrorism, fascism och främlingsfientlighet är självklart allvarligt och ytterst skrämmande, men det som skrämmer mig mest är den utbredda narcissismen som gör att många av oss inte längre ser varandra på riktigt och lyssnar till varandras behov. I stället lever vi våra liv som om allt här i världen handlade om oss själva. Detta mina vänner är farligt och skadligt! Det har fått till följd att talutrymmet för den som till exempel mår dåligt har begränsats eftersom få orkar eller har tid att lyssna, förutom möjligen psykologen som tappert försöker göra en insats. I ett större perspektiv har detta resulterat i ett tyst mänskligt lidande som finns representerat lite varstans. På mina resor i landet under våren har jag själv kommit i kontakt med detta lidande, och det är minst sagt vämjeligt att dessa människor ska behöva leva på det här sättet.

Vad kan då lilla jag göra? Jo, prata med dem och inge ett förtroende som lyssnare. För det lärde jag mig tidigt i livet att ta hand om andra. Detta sa mina föräldrar till mig, mitt samvete, och mitt sunda förnuft. Det handlar oftast inte om att man behöver sitta inne på en massa visdomsord och vice versa, utan ”hemligheten” ligger i den empatiska nyfikenheten vi hyser för våra medmänniskor. Jag vill tro att majoriteten av oss bryr oss om varandra även om vi ibland glömmer bort att visa det. För många av oss lider när vi ser andra lida, och då är det enda rätta att sträcka ut handen och hjälpa medmänniskan upp på fötter, inte vända henne ryggen. De som gör så mår i sådana fall själva dåligt. Så att krossa narcissismen vore det bästa för mänskligheten, den lär vara vår största fiende. Vi har därför mycket att göra, för att bryta detta seglivade mönster kräver stor ansträngning, och det börjar alltid hos oss själva. Vi måste alltså sluta upp med att se ner på varandra, utan behandla varandra med respekt och alltid sträva efter att lyfta upp andra. Det är så vi motarbetar osämja och utanförskap i världen där främlingsfientlighet kan frodas. Den som lyssnar till hjärtat har förmodligen redan insett det här.

Men avslutningsvis tar vi ändå några närmast retoriska frågor: Är alla människor lika mycket värda? Äger människan sin egen kropp att hon själv har ensamrätt att bestämma vad hon vill och inte vill göra med sitt liv? Har den som arbetar rätt att bära frukten av sitt eget arbete med en välförtjänt utdelning, och likaså att jobba under schyssta och trygga arbetsvillkor? Ska den som älskar någon annan kunna gifta sig med den personen oavsett kön? Är klimatet viktigt för oss? Vill vi ha ett Europa som värnar om människors fundamentala rättigheter på livets alla områden? Svarar ni ja på dessa frågor gör ni klokast i att rösta för varje röst räknas. Ni må tro att ni är viktiga och behövs för att vi ska kunna bibehålla en stark demokrati, annars dröjer det inte länge förrän rättigheter och skyddsnät inskränks att människan blir en marionettdocka där någon annan lustig filur drar i trådarna, och då blir det svårt att hävda sig. Gör därför som jag och rösta ni också, för det som beslutas i EU påverkar oss också i allra högsta grad. Jag väljer att rösta på socialdemokraterna för att jag vill se ett Europa som bygger på solidarisk humanism och likhetsprincipen. Vad väljer du?

/Jesper