Tillbaka på banan :)

Mycket har hänt den senaste veckan och det har nog de flesta förstått med brist på inlägg. Vad gäller EU-valet finns det egentligen inte mycket att säga, mer än att jag inte är förvånad över resultatet mot bakgrund av valrörelsen. Jag förvånas dock över den utbreda skepsis som gemene man tycks hysa mot EU så pass mycket att 47% av de röstberättigade väljer att inte rösta. Det här är problematiskt och farligt på många sätt eftersom grundtanken i en demokrati är att alla hjälps åt och att röstningen bygger på samarbete, annars funkar inte demokratin. Det spelar därför ingen roll att 53% i valdeltagande är rekordhögt i Sverige. Det går inte att vara stolt över en sådan siffra.

Nu ämnar jag inte att lägga fram en skuld-och-skam-retorik till alla de som inte röstade, utan använder dessa siffror som ett konstaterande att något behöver göras för att det politiska landskapet ska få de förutsättningar som krävs för att vi ska kunna upprätthålla de demokratiska principerna. För inte kan EU-motståndarna mena att de förespråkar diktatur? Flera tycks missuppfattat syftet med EU-valet där det enligt dem handlade om ökat inflytande och större samarbete, men det är i grunden bara liberalerna som driver en sådan politik. Övriga partier var antingen måna om att bibehålla rådande förhållanden eller skärpa inflytandet. Jag beklagar att detta inte framkommit tydligare och tar med mig dessa reflektioner i fortsättningen. Kritiken riktas därför inåt till politikerna snarare än utåt till medborgarna, men allt går väl samtidigt hand i hand.

Jag hade en liten anledning att diskutera det här med två goda vänner dagen innan valet på en restaurang vid stationen i Växjö. Samtalet gav mig god respons på var det många gånger brister, nämligen förmågan att lyssna på den enskilda individen, den lilla människan och relatera det här till ett större samhälleligt sammanhang. Folk måste och behöver förstå sitt samhälle och sitt sammanhang för att kunna uttrycka sig om det, annars faller allt. Ja, det var bara några av de saker vi diskuterade. Vi hann prata om kärlekens mysterier, den aktuella litteraturen, stadsbibliotekets renovering och prestationsångestens dilemman. Jag lärde mig en hel del på dessa timmar, även om det skedde i en stimmig miljö där folk pratade hysteriskt och personalen sprang om varandra och klirrade med porslinet. Det hade man ju gärna sluppit, men på det stora hela gick allt jättebra.

Under veckan som gått har jag jobbat parallellt med det sista för terminen som är att skriva två essäer (mindre uppsatser). Den ena är nu färdig och avhandlar läsningens historia från antiken till i dag, medan den andra är tänkt att undersöka konstruktionen av den moderna gentlemannen med utgångspunkt i Alexander Wibergs och Måns Zelmerlöws bok Den moderna gentlemannen. Dessutom närmar sig försvaret av uppsatsen Bögarnas kamp sig med framsteg. Håll gärna alla tummar ni har.

I övrigt har jag brottats med förkylning, den tredje för i år, men den har tacksamt nog inte varit så påtaglig som de två andra. Med det sagt är det min förhoppning att alla mår bra. Nu kör jag in i det sista innan sommaren tar vid. Det ska bli skönt. Tuff termin, men oerhört berikande. Stor kram till alla läsare!

/Jesper