Astrid Lindgrens värld - Vimmerby

Det är helt otroligt, nästan skamligt att en smålänning som jag inte ännu varit på Astrid Lindgrens värld … tills i dag! Fast med tanke på entréavgiften är det kanske inte så konstigt egentligen. Man vill ju inte gärna göra av med onödigt mycket pengar bara sådär. Men någon gång i livet måste man ändå ha upplevt Lindgrens värld och när jag då får möjlighet att följa med en väns familj är det nästan brottsligt att säga nej.

Jag är ju så fäst vid den familjen med alla de underbara och vackra barnen som vi fick i uppdrag att hålla reda på. Det var ett sant nöje för mig hela den här upplevelsen. Fast nu ska jag samtidigt inte överdriva min roll i sammanhanget, för barnen höll ganska bra koll på sig själva, likaså de vuxna, även om en av oss försvann för ett ögonblick. Jag var alltså mest med som ett trevligt sällskap. Fast efter att jag bjudit alla på hembakade bullar blev jag nästan betraktad som en familjemedlem. Det är så det går till förstår ni. Hembakat funkar alltid i alla lägen … nästan i alla fall.

Mitt intryck av parken var att jag verkligen gick miste om något som barn. Nu var mycket redan för sent eller inte ens möjligt. Jag blev till exempel besviken att det inte gick att gå in i Junibackens hus då jag var för stor, och Katthult var endast en scen som jag förstår det. Det var först i samband med Villa Villekulla och Bråkmakargatan som man kunde gå in i husen. Givetvis är jag inte naiv. Jag förstår mycket väl att det mesta är barnanpassat, men jag förbluffades över skillnaden när jag gick runt där.

Men trots att jag inte kom in i Katthult var Emilföreställningen den bästa. Jag blev mäkta imponerad av alla skådespelarinsatser och hur de lyckades få till rösterna och dialekterna. Ja, sett till föreställningarna blir det ett gott betyg. I övrigt får jag finna mig i att min tid är förbi. Hur som helst är jag så tacksam över att jag fått uppleva Lindgrens värld tillsammans med dessa fantastiska människor.

/Jesper