Sex i naturen - en fråga om moral eller en fråga om öppenhet och respekt?

Med anledning av förra veckans artikel i lokaltidningen som handlade om hur en kvinna upptäckt hur nakna män haft sexträffar på Helgö kände jag mig motiverad till att skriva några rader.

Jag kan säga att jag känner starkt för personerna i den här berättelsen men tycker det är beklagligt hur ord som omoral och chock dominerar problembilden när det snarare är tvärtom. Vi har att göra med perversa fixeringar vid vad de här männen egentligen sysslar med som tycks övergått i ren voyeurism. Det som gör det hela något perverst bottnar i den sexualmoral och inställning till nakenhet och intimitet mellan människor som förmedlas i artikeln.

Vad vi i själva verket bör förespråka är en mer öppnare attityd och förståelse för olika sorters livsrum där intima möten kan möjliggöras. Givetvis bör detta ske under reglerade former och inte på öppen gata eller exponeras inför barnens ögon. Men detta tycks de inblandade vara högst medvetna och överens om att man till och med organiserat dessa träffar.

Jag förundras över kommissarie Severinssons inställning till det här som i ett andetag försöker förmedla en öppenhetens linje men som ändå utmynnar i ett resonemang om diskretion. Nu gäller det här inte enbart homosexualitet utan omfattar alla typer av sexuella praktiker. Och det görs på rimliga grunder. Det är för att skydda oss från exponering av kroppar vilket faktiskt är något hedervärt, och jag instämmer i att ingen mot sin vilja ska behöva bevittna sexuella aktiviteter eller för den delen beskåda en naken kropp. Men vi måste samtidigt förstå att något så grundläggande som vår sexuella natur är inget vi får förfrämliga. Problemet ligger alltså i värderingen av den nakna kroppen snarare än i dess uppenbarelse. Männen är med andra ord inte direkt omoraliska i sexuellt hänseende. Det har aldrig varit fråga om att väcka anstöt eller provokation hos allmänheten.

Vad man dock med all rätt kan anmärka på är nedskräpningen och det bristande intresset för att hålla ordning efter sig (om det nu stämmer vill säga). Vad vi därför efterfrågar är en högre värdering av det gemensamma och att vi hyser större respekt för våra medmänniskor. Jag motsätter mig därför tanken på kvinnans strävan att försöka inkräkta på männens livsrum! Mitt råd är snarare att hon bör välja andra tider för sina promenader. Självklart respekterar jag hennes intentioner, men att vilja göra en sådan här typ av åtstramning är inte speciellt lyckat. Därtill blir sex i naturen föremål för stigmatisering vilket inte alls är önskvärt. Låt oss i stället bejaka sexualiteten!

Artikeln: https://vaxjo.lokaltidningen.se/nyheter/2019-09-29/-Sexm%C3%B6ten-skr%C3%A4mmer-bes%C3%B6kare-i-naturomr%C3%A5de-Fick-panik-och-sprang-d%C3%A4rifr%C3%A5n-5862347.html

/Jesper