"Är det okej att säga att man älskar bögar?"

En vecka går så fort! Speciellt när man har roligt och får spendera den tillsammans med någon man tycker om. Hela veckan har jag varit med Filip och vi har hunnit med en hel del. Veckan började å andra sidan med att jag begav mig till Kungliga biblioteket för att forska fram fler homotidskrifter och dessa kommer jag undersöka varje gång jag åker upp till Stockholm nu framöver för att förena nytta med nöje. Det var mig en lyckad tanke för jag fick precis den motivation jag behövde efter att ha varit lite låg dagen innan och inte sovit ut ordentligt före resan. Att då få kliva in i sitt rätta element och vaska fram några guldkorn blev en ynnest. Det blev dessutom en trevlig kväll efter att jag hämtade upp Filip på hans jobb och promenerade gemensamt i väg till en restaurang. Jag hade ju inte fått i mig ordentligt med mat så ni må tro att jag var hungrig. Efter ett mycket trevligt restaurangbesök var det skönt att få åka hem till lägenheten i Märsta och bara ta det lugnt. Vi var dessutom tvungna att lägga oss i tid för att orka med resan till Lindesberg dagen därpå.

Vi har nämligen hälsat på hans kära mor. Filip träffade ju min egen mor när han var nere nu vid nyår, så nu var det min tur och jag kan bara skriva att det var ett underbart möte. Inte bara att få träffa Filips familj (för hans syster och systerdotter hälsade också på några timmar), utan att få se var han växte upp och hur han blev den han blev. Jag tyckte mig inte se någon större förändring i sällskapet med modern förutom en eventuell nedtoning, utan han fortsatte glänsa på ett mycket givande sätt. Det som jag blev extra stolt över under vistelsen i Lindesberg var bandet mellan mor och son som tycktes förstärkas en aning och det gjorde mig väldigt rörd. Jag är därför tacksam över att jag fick följa med Filip till Lindesberg och träffa alla dessa underbara människor.

En annan underbar människa träffade vi på vägen hem till Stockholm då en forskare som också visade sig vara konstnär hamnade bredvid oss på tåget. Hon kom definitivt att motivera både mig och Filip till att fortsätta vara som vi är och ägna oss åt det vi brinner för – vetenskapen respektive konsten! Mig motiverade hon genom att uppmuntra mitt engagemang för forskningen och tyckte det var coolt att jag nu så självklart vill doktorera, och Filip motiverade hon genom att uppmuntra honom arbeta vidare med konsten och vidareutbilda sig vilket jag gladeligen supportar. Inget skulle göra mig lyckligare än att se honom blomma ut fullständigt. Han befinner sig just nu i sitt rätta ess. Den kärlek jag hyser för den mannen smittade av sig till vår medresenär att hon slutligen frågade oss om det var okej att säga att man älskar bögar, och det sa jag att det var. Sådant blir man ju bara glad av att höra. Vi hade alla tre fått ny livskraft den resan och det gjorde oss gott.

Den fortsatta veckan framskred relativt lugnt med en hel del mys och filmtittande. Under fredagen på alla hjärtans dag jobbade han så då passade jag på att läsa lite och lagade sedan middag till han kom hem. Han ville gärna ha köttfärssås och spaghetti så då lagade jag det. Efter maten blev det presentöppning där jag fick lite allt möjligt och han fick några personligt skrivna texter. Den bästa presenten var dock den jag fick redan vid frukosten som var ett Fabergéägg innehållande Sankt Petersburg. Någon finare present kan man knappast få! Tappade helt andan när jag öppnade det paketet.

Helgen har också varit minst lika mysig med shopping under lördagen och filmtittande under söndagen innan det var dags att resa hem. Sammanfattningsvis är jag så nöjd med allting och har fått ny energi. Det är bästa belöningen!

/Jesper