Bristen på tillit

Säg mig, vad har livet gjort med dig min högt älskade näktergal? Det är nu dagar sedan jag hörde dig sjunga och underhålla oss alla som bara du kan. Jag vet ju att både den ena och den andra hotar med att sätta dig i bur, somliga vill känna på dina fjädrar och åter andra tror du är ett slags nickedocka som lyder minsta vink.

Du må tro jag höll på att gå under av att se dig modfälld, förkrossad och inlindad i bandage efter din brutna vinge och sargade ansikte som resultatet av folks obarmhärtighet och oaktsamma beteende. Men låt mig trösta dig med att säga att bättre tider stundar, och det beror helt och hållet på dig och sådana som dig, som trots att du den senaste tiden varit försedd med kryckor, en dag ska få brista ut i ny sång och då vet alla vem det är som sjunger.

Misströsta därför inte när du känner dig orättvist behandlad, utan kom ihåg vad jag sa till dig strax innan årsslutet. Glöm heller aldrig bort att få sjunger som du och att du inte är ämnad för att sitta i bur. Jag skulle aldrig tvinga dig till något, utan vill ge dig friheten och värnar och kämpar för att du ska få vara fri.

Så jag ber dig, fortsätt tro på din egen förmåga och värna om ditt egenvärde, för du är alltigenom underbar. Låt kärleken till livet och världen omringa ditt självaste alter ego och gläns likt den stjärna du är född till att vara och sprid gärna detta budskap vidare så fler får glänsa som du, min högst älskade näktergal. Tro mig, snart ska vi återigen få höra dig sjunga.

/Jesper