Melodifestivalen 2019 - 2. Malmö

Då var vi på riktigt igång! Det brukar oftast dröja en deltävling förrän man är varm i kläderna tycker jag. Förra veckan var det också ganska medelmåttiga låtar vilket tonade ner festivalkänslan. Därför var det med glädje lördagens deltävling i Malmö bjöd på ett sprakande musikaliskt utbud av bra låtar. Jag hade särskilt stora förväntningar på Hanna Ferm & LIAMOO och Margaret. Ingen av dem gjorde mig besviken, utan tvärtom överträffade de mina förväntningar. Margaret lyckades å andra sidan inte gå vidare, men hennes scenframträdande var enligt mig det mest effektfulla och jag diggade starkt hennes outfit. Tror folk kommer inse längre fram vad de gick miste om.

Hanna Ferm & LIAMOO lyckades desto bättre som tog en finalplats, vilket egentligen inte är så konstigt med tanke på deras vackra duett. Bidraget Hold You är verkligen ett trovärdigt bidrag som förmedlar en text som går rakt in i hjärtat. Min älskling menar till och med att det är vår låt (eller ja, han förknippar mig med låten). Blir man rörd eller blir man rörd!

Men det bidrag som gjorde mest intryck på mig var Oscar Enestads I Love It, som med sitt rena queerfokus sjöng för att hylla kärleken mellan alla personer oavsett kön. Dessvärre lyckades den inte slå igenom utan hamnade rentav sist och frågan är om det beror på låten som sådan eller om det helt enkelt bara var slumpen. Jag föredrar nog det senare förslaget men helt säkra lär vi väl aldrig bli. De som lyckades bättre i tävlingen var i stället veteranen Andreas Johnson och debutanten Vlad Reiser (en influenser vi känner igen från YouTube). Vad gäller Johnson är jag mycket nöjd med bidraget Army of Us som är en av de bättre låtarna han tävlat med på länge. Där har jag inget att invända mot.

Klicka på bilden för att den ska bli större

Vad gäller Reiser har jag egentligen mer att säga men väljer för en gångs skull att inte göra det. Men jag kan säga att jag inte blev imponerad utan tyckte scenframträdandet var på gränsen till löjligt. Dock kan jag berömma honom för hans sånginsats som jag trodde skulle vara katastrofal men som visade sig hålla måttet hela bidraget igenom. En plojgrej är det likväl och jag sörjer lite att han lyckades slå Enestad, men vad hade vi kunnat vänta oss när en influenser är med och tävlar?

Den som emellertid inte blev långvarig i tävlingen var Jan Malmsjö och något annat var inte att vänta. De äldre gamla rävarna går sällan långt nuförtiden utan figurerar snarare som utfyllnad vilket egentligen inte är vidare smickrande. Charlotte Perrelli, Kikki Danielsson, Arja Saijonmaa med flera har allesammans fått åka hem med långa näsor och jag tycker faktiskt lite synd om dem. Förutom Owe Thörnqvist 2017 har tävlingen mer och mer inriktat sig mot den moderna popen vilket delvis konkurrerat ut de äldre. Men Melodifestivalen är ju också ett underhållningsprogram och det är inte meningen att alla ska gå vidare. Några skrällar här och var bjuds det däremot på emellanåt, men det är inte ofta. I lördags fick vi å andra sidan en stor skräll när debutanten Malou Prytz gick direkt till final. Det speciella med Prytz’ bidrag var inte bara den coola låten, utan att alla upphovspersoner var kvinnor och alla som jobbat bakom låten. Kvällen bjöd oss alltså på girlpower i dess rätta form och det är respekt! Med det sagt tackar jag för mig och ser fram emot en ny härlig deltävling.

/Jesper