Translate

Om oss

Jesper och Tore, vi är två barndomsvänner från Växjö som under 2010-2018 bloggat om sina liv på Bloggplatsen, och sedan 2019 på Blogger (Blogspot). Gemensamt har vi ett intresse för multimedia och särskilt att fotografera och filma. Vi har även bowlat ihop och gått i samma klass på högstadiet. Under åren har vi sedan valt två olika inriktningar i livet. Tore har studerat till fritidsledare och sedan arbetat med barn och ungdomar i Ronneby. Jesper har valt fortsatta studier inom humaniora på universitetsnivå.

Nyheter för kommande inlägg!


Hitta något du söker efter

söndag 3 februari 2019

Melodifestivalen 2019 - 1. Göteborg

Så var vi då äntligen igång med Mello-festen, alltså Melodifestivalen. Och för första gången på väldigt länge har poängsättningen och förberedelserna inför festivalen fått en ny struktur. Mellan varven har vi ju å andra sidan prövat oss fram vad som känns bäst, smartast och rättvist. På så sätt har vi experimenterat med genomsnittsvärden, rangordning efter sammanräknad slutsumma och hållit oss med ett betygssystem som baseras på denna rangordning. Det har med jämna mellanrum upplevts otillförlitligt där bidragen placerats på positioner som egentligen inte motsvarar vare sig mina eller Tores bedömningar. Jag minns så väl 2014 och 2015 när vi hade som mål att utjämna poängfördelningen mellan bidragen så att det inte skulle bli för stora skillnader. Resultatet blev mycket riktigt att flera bidrag fick relativt höga poäng och jag har förstått i efterhand att Tore varit måttligt nöjd med detta.

De senaste åren har vi därför ändrat strategi, infört nya kategorier och ägnat oss åt fri poängsättning. Det har skapat variation och dynamik i poängfördelningen vilket varit oerhört tacksamt. I år blir det åter några förnyelser … åtminstone från min sida. Jag har nämligen känt att i samband med möjligheterna till smygtittar och smyglyssning på bidragen har överraskningsfaktorn tonats ned kraftigt när väl tävlingen är. Därför kommer jag inte lyssna på bidragen förrän de uppträder under lördagarna och jag måste säga att det varit grymt spännande och jag har haft något att se fram emot! Poängen förmedlas på så sätt efter deltävlingarna. Nils Dahlman lämnar heller ingen kommentar förrän vid finalen.

Klicka för större bild: De hjärtan som syns i bild avser de hjärtröster bidragen fick i appen

Med det sagt måste jag säga att den första deltävlingen innehöll en blandning av både högt och lågt. Eller snarare medelmåttiga låtar. Det fanns ingen/inga i kväll som tog mig med storm även om debutantgruppen High15 med låten No Drama var väldigt nära. Inte heller Wiktoria som fullständigt basunerade ut sina känslor medan hon fick sig en dusch imponerade nämnvärt på mig. Jag må visserligen medge att det höll på att vända sig i magen, men i det här fallet ska vi inte se det som något positivt.

Andra återvändande artister som Nano och Arja Saijonmaa blev en stor besvikelse. Vad gäller Saijonmaa får vi väl ändå se hennes medverkan som ett stort misslyckande. Hon hade enligt mig det mest politiska och starkaste bidraget i deltävlingen men kunde inte nå ut för att bidraget var för smalt och gjort för en svensk publik. Hon sjöng mer för oss schlagerfans än för Europa och var alltså aldrig ämnad för Eurovision. Jag tror hon hade tjänat på att sjunga på engelska. Då är jag mer glatt överraskad vad beträffar Anna Bergendahl och hennes klämmiga låt Ashes to Ashes. Bergendahl vann som bekant 2010 med This Is My Life och har verkligen vuxit rent musikaliskt sedan dess. Jag diggar hennes mörka ton i rösten och hur hon tog sig an scenen den här gången. En uppfriskande uppgradering vill jag säga. Jag befarar dock att jag lär tröttna på låten ganska snabbt, men det får tiden utvisa.

Någon annan som jag kom att digga denna kväll var Mohombi som enligt mig var aftonens kung. Låten är såklart internationell och direkt skriven för att söka sig utanför Sveriges gränser, liksom scenframträdandet hade exakt sådana effekter som vi efterfrågar när det gäller att kandidera till ESC. Mycket riktigt kom han också till final tillsammans med Wiktoria. Mer finns egentligen inte att säga än att jag gillade debutanternas insatser, även om det inte var ESC-material, utan snarare underhållning för oss. Men jag slås samtidigt av känslan att det var en medelmåttig deltävling med ganska svaga låtar. De lyckades aldrig väcka något engagemang hos mig vilket jag sörjer djupt. Låt oss därför hoppas att det blir bättre fortsättningsvis. En eloge kan jag å andra sidan ge till programledarna som stod för kvällens riktiga underhållning. Bra jobbat!

/Jesper

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar