Att möta en jordängel ... mänskliga möten som betyder

Mycket har hänt det senaste dygnet … Bland annat har jag fått komma i kontakt med vad vi skulle kunna kalla en jordängel. Det är en andlig person som har förmåga att läka andra människor och som förmodligen har kontakt med högre makter. När jag satt på perrongen i Växjö inför min resa till Karlstad stod hon där plötsligt framför mig. En otroligt söt kvinna i högre medelåldern som påverkats av livets erfarenheter, men som samtidigt gav ett ungdomligt intryck. Efter att ha hälsat på varandra slog hon sig ner och började kommentera tågens nuvarande utseende. Artig som jag är började jag genast svara henne och samtalet var igång. Jag fick då veta en hel del om hennes bakgrund som lärare och att hon nu blivit själavårdare och gått en kurs i ledarskap. Hon hade mycket med sig i bagaget och jag imponerades av hennes historia och livsresa. Det sista hon ville ge mig var en välsignelse och en gnutta hopp inför framtiden. Hon önskade mig lycka och framgång.

Jag vet inte hur jag ska beskriva det, men det kändes så bra efteråt. Hennes varma ord och belevade sätt gjorde stort intryck på mig. Hon påminde mycket om den bilden jag har av mig själv, en person som ser andra människor och gör sitt yttersta för att hjälpa och lyfta dem upp ur tvivlets mörka grunder. Nu vill jag inte påstå att jag börjat tvivla eller att min själ skulle vara trasig på något sätt, utan det var ett rent mänskligt möte mellan två likasinnade, mellan två jämlikar. Hon, liksom den man jag kom i kontakt med för några veckor sedan i Katrineholm hade samma effekt på mig. De ville säga mig något och jag hade något att säga dem. Sådana här möten är viktiga att notera och komma ihåg inför framtiden. Det gjorde hela min dag!

Med nyvunna krafter åkte jag sedan till Karlstad för min föreläsning om män och manligheter. Den här gången blev det en mycket givande diskussion och jag fick lära mig nya saker om mina kurskamrater. Resan hem blev ett äventyr jag troligen sent ska glömma. Tack vare att SJ ställt in kvällståget till Göteborg tvingas jag åka till Stockholm i stället. Men det går inga tåg, däremot en nattbuss till Arlanda. Det gör att jag måste gå av i Västerås. Dit kom jag då kl. 3 på natten och fick sedan vänta på morgontåget till Stockholm i lite mer än två timmar på perrongen. De har ju nämligen stängt stationerna under natten, för att det går inga tåg då, men förmodligen för att uteliggare och kringvandrande människor inte ska sova och husera där. Därför fick jag sitta på perrongen och vänta, och det var drygt den första timmen. Men sedan slog det mig att jag kunde lyssna på musik i mina hörlurar och då gick den sista timmen mycket fortare. Det måste sett väldigt lustigt ut med en svartklädd man i hörlurar som satt och gungade för sig själv på perrongen, men det var så det var.

Kl. 6 kom jag då till Stockholm och köpte mig lite frukost innan jag tog tåget kl. 7 till Alvesta. Inte förrän kl. 11 var jag hemma och väl då var jag så trött att jag inte orkade gå på sammanträdet med byggnadsnämnden, utan gick hem och lade mig i princip. Nu tycker säkert flera av er att jag är ytterst märklig människa, rentav en idiot som åker och reser på det här sättet. Jag medger att det är omständligt, men för mig handlar det om passion och att satsa på de här föreläsningarna. Det är värt varenda resa ska ni veta. Så även om jag tvingas vara uppe nattetid de kommande gångerna, så kommer jag fortsätta åka! Det gäller att inte ge upp eller låta något hindra en från att lyckas!

/Jesper