Ett besök i Dantes helvete ...

Helgen i Uppsala framskred utan några vidare problem. Allting kändes mer eller mindre underbart. Lördagen var helt klart den bästa på länge. För det första gick vi på konstmuseet vid Uppsala slott och det var som att ta en tur ner till Dantes helvete och tillbaka (efter romanen av Dante Alighieri). De olika konstnärerna hade lyckats gestalta en vämjelig, obehaglig och provocerande känsla inom mig i deras konst. Vi hade bland annat att göra med ett badkar med brunt vatten, en tavla föreställande ett landskap på 1930-talet och en serie tavlor som illustrerade tanken om en apokalyptisk tid. Det var de sista tavlorna som gjorde störst intryck på mig. Jag reagerade nämligen på människornas förruttnelse och deformerade kroppar, hus som rasade ihop och så vidare. Enligt mig hade konstnären verkligen fångat hur blasfemisk vissa människor kan vara på insidan, och hur det kommer till uttryck i olika sammanhang. Det var helt förträffligt och fascinerande att se faktiskt. Jag fullkomligt älskade det!

Den underbara lördagen fortsatte med en promenad genom stan och till affären för att handla. Jag hade nämligen föreslagit att vi skulle slå på stort och laga en brakmiddag, en festmåltid i romantisk anda. Och så blev det också! Mitt underbara hjärta kunde inte säga nej utan kom i stället med tänkbara förslag. Det stod mellan valet att laga kyckling eller någon köttbit till klyftpotatis. Valet föll slutligen på fläskkotlett för det har jag inte ätit på länge. Åh, det var så gott ska ni veta! Jag avnjut varje sekund av både matlagningen och middagen. Speciellt njöt jag av våra samtal. Det var också en räddning från tidigare under dagen då jag blev lite grinig på grund av hunger och glömde informera honom om att jag kan bli jobbig då. I efterhand borde jag verkligen ha sagt något om det och jag hoppas innerligt inte att han blev rädd eller att det påverkade vår relation negativt. Jag känner mig givetvis dum efteråt, men kan ändå känna att jag löste situationen genom att prata med honom om det i anslutning till händelsen. Och dessutom upptäcker vi ju nya saker hos varandra hela tiden.

Söndagen var det heller inget fel på. Jag åkte hem redan under eftermiddagen så att jag kunde skriva på tentan under kvällstimmarna. Det kändes visserligen lite jobbigt att lämna, men plikten kallade och då är det som det är. Nu blir det till att skriva tenta i två dagar. Jag gissar att jag behöver den tiden. Önska mig lycka till!

/Jesper