Då var vi igång igen med mellofesten och det här året blir det en hel del förändringar. Nils Dahlman lämnar till exempel inga kommentarer om bidragen förrän under finalen (vilket å andra sidan inte är första gången), och jag kommer inte förhandslyssna på något bidrag förrän de framförs under deltävlingarna. Jag anser att det här är en rättvis metod för att göra en rättvis bedömning. Tore kommer å andra sidan förhandslyssna som vanligt. Vi ansvarar var och en för våra poäng och tittar på olika saker när vi poängsätter. Kategorierna är emellertid desamma.
Med det sagt vill jag säga att det börjar ganska medelmåttigt som vanligt de senaste åren. Favoriten är helt klart är The Mamas, tre coola och läckra brudar som hjälpte John Lundvik i fjol och i år kör solo. Jag tycker det är ett vinnande koncept och man märker direkt att den här låten har en internationell standard till skillnad från resten av startfältet. Möjligen lägger sig Felix Sandman i den här genren även om jag inte alls tycker han håller måttet, och Robin Bengtsson hade man definitivt kunnat ta bort och bara ha effekterna kvar.
Det är fascinerande att man i år lagt ner tid och möda på effekterna men inte lika mycket på artisterna. Nu ska jag dock inte bli alltför pessimistisk och tråkig. Det gläder mig till exempel att svenska bidrag blir fler och fler, och de är bra dessutom. Även om Sonja Aldén och OVÖ kanske inte platsar i Eurovision har de åtminstone en given plats i Melodifestivalen. Så en varm applåd för det. Nu hoppas vi den här tävlingen tar sig framöver (som vanligt)!
/Jesper
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar