Titta det snöar ;)

Äntligen lite vinter! Ska bli spännande att se hur länge det varar …

/Jesper

Bokrea

Februari är förmodligen den bästa månaden på året. Melodifestivalen varje lördag och vid månadsslutet är det bokrea!

Egentligen var det inte meningen att jag skulle ha något på bokrean i år, men jag kunde samtidigt inte motstå när jag väl bläddrade igenom årets katalog. Så det blev att tajma in tiden och vara på plats för att ta del av alla erbjudanden. I år hann jag precis fram till klockan 10 och fick två böcker på köpet. Så glad och förväntansfull nu!

/Jesper

Bristen på tillit

Säg mig, vad har livet gjort med dig min högt älskade näktergal? Det är nu dagar sedan jag hörde dig sjunga och underhålla oss alla som bara du kan. Jag vet ju att både den ena och den andra hotar med att sätta dig i bur, somliga vill känna på dina fjädrar och åter andra tror du är ett slags nickedocka som lyder minsta vink.

Du må tro jag höll på att gå under av att se dig modfälld, förkrossad och inlindad i bandage efter din brutna vinge och sargade ansikte som resultatet av folks obarmhärtighet och oaktsamma beteende. Men låt mig trösta dig med att säga att bättre tider stundar, och det beror helt och hållet på dig och sådana som dig, som trots att du den senaste tiden varit försedd med kryckor, en dag ska få brista ut i ny sång och då vet alla vem det är som sjunger.

Misströsta därför inte när du känner dig orättvist behandlad, utan kom ihåg vad jag sa till dig strax innan årsslutet. Glöm heller aldrig bort att få sjunger som du och att du inte är ämnad för att sitta i bur. Jag skulle aldrig tvinga dig till något, utan vill ge dig friheten och värnar och kämpar för att du ska få vara fri.

Så jag ber dig, fortsätt tro på din egen förmåga och värna om ditt egenvärde, för du är alltigenom underbar. Låt kärleken till livet och världen omringa ditt självaste alter ego och gläns likt den stjärna du är född till att vara och sprid gärna detta budskap vidare så fler får glänsa som du, min högst älskade näktergal. Tro mig, snart ska vi återigen få höra dig sjunga.

/Jesper

Melodifestivalen 2020 - 4. Malmö

Då har vi hört årets bidrag och jag måste säga att jag är måttligt imponerad över utvecklingen. Speciellt med tanke på programmet i sin helhet. Men nu ska vi å andra sidan inte fastna i en massa negativa attityder som grusar ner artisternas insatser och prestationer. Jag tycker till exempel finalisterna Hanna Ferm och Victor Crone levererade rent showmässigt. Vad gäller Crone kunde jag tydligt se att bidraget Troubled Waters byggde vidare på bidraget Storm som han tävlade för Estland i ESC i fjol. Då var Ferm mer nytänkande och experimenterade med både scendekor och kläder.

Min absoluta favorit i dag var å andra sidan Frida Öhrn som med sitt bidrag We Are One fyllde mig med hopp och värme. Det gladde mig att hon fick gå till andra chansen. Övriga deltagare var inte nödvändigtvis dåliga eller inte gjorde bra ifrån sig, men jag fann dem något intetsägande och tråkiga. Till och med Ellen Benediktson och Simon Peyron reagerade jag på där jag tyckte kemin mellan dem saknades. Låten Surface är helt okej, men jag blir inte riktigt så berörd som jag helst vill bli av en duett. Så en något besviken Jesper sätter därför de sista poängen. Tore tycks å andra sidan varit mer hoppfull än jag vilket kan vara en tröst.

/Jesper

Shopping och födelsedagsfirande

Som en välförtjänt avrundning på veckan har jag då tillsammans med Emma firat hennes födelsedag en vecka i förväg. Vi lagade god middag (stekt kyckling med ugnsrostade rotfrukter) och tittade på tv. Det blev också ett bra tillfälle för oss att prata om saker och ting som hänt den senaste tiden, och då särskilt relationer.

Men dagen till ära handlade inte bara om födelsedagar och relationer, utan om shopping. I förmiddags gick jag nämligen bananas på allt jag plockade till mig på Grand Samarkand och unnade mig lite nya kläder för alla födelsedags- och julklappspengar. Det är ju så sällan jag uppgraderar garderoben numera så det var riktigt kul! En härlig dag med andra ord!

/Jesper

Goda och hälsosamma simtag

Efter gårdagens färdigställande av föredraget om barndomens historia var det skönt att få simma några längder med Peter. Vi båda hade en hel del att tänka på. Jag för min del tog några extra tag för en väninnas barn som just nu har en del familjeproblem att brottas med. Det fantastiska är att simningen är så renande och positivt för både kropp och själ. Man kan verkligen göra sig av med all frustration och alla känslor och låta de ligga kvar i vattnet när man går upp ur bassängen. Fast det klart, det funkar ju att prata om saker och ting också, vilket vi också gjorde. Det är en fin liten tradition vi har att fika efteråt och titta på när de andra simmar. Det ger oss en möjlighet att leta efter ögongodis. I går var vi även ensamma i duschen och bastun vilket nästan kändes lite spökligt och öde, men det gick bra. Vi hade ju varandra!

Under dagen har jag både hunnit ta en promenad, fördjupa mig i mina studiekamraters texter och presentationer och läsa i nästa bok på schemat. Allt flyter på bra med andra ord.

/Jesper

Barndomens historia

I två dagar har jag ihärdigt jobbat med mitt föredrag om Philippe Ariès bok Barndomens historia och känner mig nu glad och stolt över att kunna presentera resultatet för mina kurskamrater. Det här är en berättelse om när barn blir behandlade som just barn och framväxten av den moderna familjen och människan, genom studiet av barnet och dess utveckling.

Till stora delar sker den här utvecklingen under senmedeltiden med bland annat skolsystemets utbyggande och borgerlighetens förändrade levnadsideal som senare spridit sig till övriga befolkningslager. 1900-talet har därpå kommit att beskrivas som barnets århundrade där vårt liv numera är alltmer inrättat kring våra barn, som bland annat författaren Ellen Key har diskuterat.

/Jesper

"Är det okej att säga att man älskar bögar?"

En vecka går så fort! Speciellt när man har roligt och får spendera den tillsammans med någon man tycker om. Hela veckan har jag varit med Filip och vi har hunnit med en hel del. Veckan började å andra sidan med att jag begav mig till Kungliga biblioteket för att forska fram fler homotidskrifter och dessa kommer jag undersöka varje gång jag åker upp till Stockholm nu framöver för att förena nytta med nöje. Det var mig en lyckad tanke för jag fick precis den motivation jag behövde efter att ha varit lite låg dagen innan och inte sovit ut ordentligt före resan. Att då få kliva in i sitt rätta element och vaska fram några guldkorn blev en ynnest. Det blev dessutom en trevlig kväll efter att jag hämtade upp Filip på hans jobb och promenerade gemensamt i väg till en restaurang. Jag hade ju inte fått i mig ordentligt med mat så ni må tro att jag var hungrig. Efter ett mycket trevligt restaurangbesök var det skönt att få åka hem till lägenheten i Märsta och bara ta det lugnt. Vi var dessutom tvungna att lägga oss i tid för att orka med resan till Lindesberg dagen därpå.

Vi har nämligen hälsat på hans kära mor. Filip träffade ju min egen mor när han var nere nu vid nyår, så nu var det min tur och jag kan bara skriva att det var ett underbart möte. Inte bara att få träffa Filips familj (för hans syster och systerdotter hälsade också på några timmar), utan att få se var han växte upp och hur han blev den han blev. Jag tyckte mig inte se någon större förändring i sällskapet med modern förutom en eventuell nedtoning, utan han fortsatte glänsa på ett mycket givande sätt. Det som jag blev extra stolt över under vistelsen i Lindesberg var bandet mellan mor och son som tycktes förstärkas en aning och det gjorde mig väldigt rörd. Jag är därför tacksam över att jag fick följa med Filip till Lindesberg och träffa alla dessa underbara människor.

En annan underbar människa träffade vi på vägen hem till Stockholm då en forskare som också visade sig vara konstnär hamnade bredvid oss på tåget. Hon kom definitivt att motivera både mig och Filip till att fortsätta vara som vi är och ägna oss åt det vi brinner för – vetenskapen respektive konsten! Mig motiverade hon genom att uppmuntra mitt engagemang för forskningen och tyckte det var coolt att jag nu så självklart vill doktorera, och Filip motiverade hon genom att uppmuntra honom arbeta vidare med konsten och vidareutbilda sig vilket jag gladeligen supportar. Inget skulle göra mig lyckligare än att se honom blomma ut fullständigt. Han befinner sig just nu i sitt rätta ess. Den kärlek jag hyser för den mannen smittade av sig till vår medresenär att hon slutligen frågade oss om det var okej att säga att man älskar bögar, och det sa jag att det var. Sådant blir man ju bara glad av att höra. Vi hade alla tre fått ny livskraft den resan och det gjorde oss gott.

Den fortsatta veckan framskred relativt lugnt med en hel del mys och filmtittande. Under fredagen på alla hjärtans dag jobbade han så då passade jag på att läsa lite och lagade sedan middag till han kom hem. Han ville gärna ha köttfärssås och spaghetti så då lagade jag det. Efter maten blev det presentöppning där jag fick lite allt möjligt och han fick några personligt skrivna texter. Den bästa presenten var dock den jag fick redan vid frukosten som var ett Fabergéägg innehållande Sankt Petersburg. Någon finare present kan man knappast få! Tappade helt andan när jag öppnade det paketet.

Helgen har också varit minst lika mysig med shopping under lördagen och filmtittande under söndagen innan det var dags att resa hem. Sammanfattningsvis är jag så nöjd med allting och har fått ny energi. Det är bästa belöningen!

/Jesper

Melodifestivalen 2020 - 3. Luleå

Det är väldigt fascinerande hur deltävlingarna utvecklar sig, dock inte helt till en bättre nivå, utan en mer balanserad. I går kväll var det enligt mig Faith Kakembo och Mohombi som var de bästa och levererade en helt ljuvlig show medan många av de andra knappt höll måttet. Jag förstår inte riktigt kriterierna längre för att komma med i tävlingen. Finns det verkligen inga bättre låtar eller satsar man inte alls på festivalen i år? Även en schlagerfantast som jag alltid har varit börjar bli något orolig och det är inte bra. Tore kan intyga här då han vanligen brukar vara kritisk i sina bedömningar och i sitt utlåtande om hela konceptet, men snart tror jag jag blir värre. De höga poängen är inte min förtjänst så det i sig är en intressant utveckling. Det är något som känns konstigt med alltihop och jag gillar det inte. Nåväl, jag tyckte om Mariettes låt även om den inte var något särskilt och Amanda Aasas show var supersnygg. Men i övrigt finns det inte mycket att säga för min del …

/Jesper

Melodifestivalen 2020 - 2. Göteborg

YES! Nu börjar det i alla fall likna något. Mendez feat. Alvaro Estrella var bäst i kväll och de ska självklart gå vidare till andra chansen! Jag gillar personligen när det svänger och man får tillfälle att dansa. Gårdagens tävling bjöd på en hel repertoar av talangfulla nummer. Att Anna Bergendahl och Dotter går till final förvånar mig inte det minsta, utan de följer den internationella standarden att de båda har potential att representera Sverige i Eurovision. Klara Hammarström var en uppfriskande pingla som inledde kvällen och Linda Bengtzing gjorde återigen ett troget försök att komma vidare i tävlingen (förgäves). Ett heligt ögonblick var när Jan Johansen sjöng Thorsten Flincks bidrag för oss som han gjorde med bravur. Det sorgliga är bara att Johansens version inte finns inspelad (än vad vi vet), men jag har precis lyssnat igenom Flincks version och den är helt okej den med. Paul Rey kunde jag dock inte med utan höll på att somna vilket är ovanligt i sig, men det kanske berodde kanske på omständigheterna runt omkring.

Nåväl, det var en trevlig mellokväll som jag spenderade tillsammans med min gode vän Peter där vi laddade upp med hamburgare och gott fika. Efter festivalen såg vi på QX-galan och applåderade åt pristagarna. Ett minus är dock att hela galan är klippt och det stör mig när det blir så uppenbart. Men ändå, vi ska ju vara tacksamma över att de sänder galan som de gör.

/Jesper

Från Kallinge till Ronneby

Ja, då var Tore utflyttad från Kallinge och bor numera i Ronneby! Hela helgen har gått åt till att städa och bära lådor fram och tillbaka. Fördelen med den här flytten jämfört med den förra var att Tore anlitade en flyttfirma så vi kunde helt och hållet fokusera på städningen. Jag åtog mig ganska snabbt att ansvara för kök och badrum och tog mig hängivet an dessa rum. Givetvis var jag inte själv utan fick god hjälp av Tore, hans mamma och våra goda vänner Hannes och Felicia.

Även om det var ett slitsamt arbete (jag vill erkänna att jag kanske var lite väl nitisk) är jag mycket nöjd att besiktningen gick igenom. Personligen tyckte jag det var rogivande att städa tillsammans även om det var mycket att göra. Jag måste redan nu be om ursäkt för att jag inte har några bilder från den nya lägenheten. Kom på att när jag klev på bussen hade jag inga bilder förutom från den gamla, men det kommer längre fram, jag lovar. Tills vidare får vi njuta av de bilder som finns ;)

Nu ser jag fram emot många härliga stunder i den nya lägenheten som alltså är en 4-rummare och erbjuder oss en mängd utrymmen. Ja, man blir inte lite avundsjuk … haha. Nåja, nu fortsätter veckan med andra åtaganden! Vi hörs av.

/Jesper

Melodifestivalen 2020 - 1. Linköping

Då var vi igång igen med mellofesten och det här året blir det en hel del förändringar. Nils Dahlman lämnar till exempel inga kommentarer om bidragen förrän under finalen (vilket å andra sidan inte är första gången), och jag kommer inte förhandslyssna på något bidrag förrän de framförs under deltävlingarna. Jag anser att det här är en rättvis metod för att göra en rättvis bedömning. Tore kommer å andra sidan förhandslyssna som vanligt. Vi ansvarar var och en för våra poäng och tittar på olika saker när vi poängsätter. Kategorierna är emellertid desamma.

Med det sagt vill jag säga att det börjar ganska medelmåttigt som vanligt de senaste åren. Favoriten är helt klart är The Mamas, tre coola och läckra brudar som hjälpte John Lundvik i fjol och i år kör solo. Jag tycker det är ett vinnande koncept och man märker direkt att den här låten har en internationell standard till skillnad från resten av startfältet. Möjligen lägger sig Felix Sandman i den här genren även om jag inte alls tycker han håller måttet, och Robin Bengtsson hade man definitivt kunnat ta bort och bara ha effekterna kvar.

Det är fascinerande att man i år lagt ner tid och möda på effekterna men inte lika mycket på artisterna. Nu ska jag dock inte bli alltför pessimistisk och tråkig. Det gläder mig till exempel att svenska bidrag blir fler och fler, och de är bra dessutom. Även om Sonja Aldén och OVÖ kanske inte platsar i Eurovision har de åtminstone en given plats i Melodifestivalen. Så en varm applåd för det. Nu hoppas vi den här tävlingen tar sig framöver (som vanligt)!

/Jesper