Jesper och Tore, vi är två barndomsvänner från Växjö som under 2010-2018 bloggat om sina liv på Bloggplatsen, och sedan 2019 på Blogger (Blogspot). Gemensamt har vi ett intresse för multimedia och särskilt att fotografera och filma. Vi har även bowlat ihop och gått i samma klass på högstadiet.
Under åren har vi sedan valt två olika inriktningar i livet. Tore har studerat till fritidsledare och sedan arbetat med barn och ungdomar i Ronneby. Jesper har valt fortsatta studier inom humaniora på universitetsnivå.
Det är väl på sin plats att önska alla våra läsare en trevlig
Valborg! Hur vi väljer att fira den är upp till var och en. Några gör sig säkert redo
för en fyllefest, några går ut och dansar, andra tittar på sport och så finns
det de som inte gör något speciellt.
Min Valborg blir hyfsat lugn i år då det
inte blir någon majbrasa. Jag vet att det på sina ställen tänds majeldar och
det är trevligt förvisso. Men när vi nu haft stora brandrisker på flera håll i
landet ser jag det inte som någon nackdel att bojkotta bålen. Valborg blir ju dessutom
vad man gör det till. Så med det sagt önskar jag alla en trevlig Valborg!
Vad gör man när man vill träffa någon för lite mys, men båda
fortfarande bor hemma? Jo, man tar in på hotell såklart ;) Och det var precis
vad vi gjorde i går, vilket minsann var ett trevligt inslag. Det hör ju inte
till vanligheterna för mig att bo på hotell, och inte lär det bli en vana
heller för den delen, men ibland måste man våga kasta sig ut. Det hela blev
också ett spännande äventyr på något sätt, och jag hoppas han kände samma sak
som jag. Märkligt dock att ta in på hotell i sin egen stad, men men ...
Ett nästan helt dygn fick vi tillsammans, och det var
välbehövligt för mig. Alla behöver vi ju lite närhet och värme då och då. Just
det här att hålla om någon har jag saknat mycket den här månaden. Så jag är
mycket nöjd över att jag tog mig tid för det här. Med nyvunna krafter är det nu
hög tid att ge järnet med uppsatsen och två kommande essäer. Önska mig lycka
till!
Inuti detta paket finns en dyrbar nyckel, som med själva
tanken öppnar dörren till fantasins glädjefyllda gyckel.
Som en port till drömmarnas land, i kombination med uråldrig
visdom, erbjuds här en hel del lärdom.
Liksom att leva är detsamma som att lära, är det klart fördelaktigt
att alltid vara jordnära.
Men att drömma är aldrig fel, så låt dig här inspireras, för
att i det fortsatta livet engageras i vad du än tar dig för, och i allt du gör!
Så löd den metaforiska texten i det dopkort jag författade
till min kusindotters dop i dag jämsides med en mängd lyckönskningar som
traditionella dopkort brukar innehålla. Personligen älskar jag att skriva
sådana här slags kort och lägga ner lite energi på dem, även om de långa
utläggningarna kanske blir lite väl omständliga för andra att läsa. Jag fick
till och med gå upp och läsa kortet för församlingen vilket jag inte hade något
emot. Det beror å andra sidan inte på textmängden, utan huvudsakligen på min
handstil. Lösningen kan därför vara att förbättra den eller anlita någon
skicklig skrivare med en läsbar handstil. För att korta ner på det poetiska uttrycket
lär jag inte sluta med, snarare bör jag väl utveckla det.
Med det sagt är jag tacksam över att ha närvarat vid dopet
och gett henne den här sagoskatten och en hel del andra visdomsord. Vi
rekommenderades till exempel att skriva några rader till henne i en gästbok, och
då passade jag på att ge henne ett litet släktträd på köpet. Det om något är
jag väldigt nöjd med.
Dagen i sin helhet har varit mycket glädjande. Huvudsakligen
har den ägnats åt min kusindotters dop, men det blev även en restaurangvistelse
tillsammans med pappa, hans fru och faster på Foodie i Växjö. Där har jag varit
några gånger nu och aldrig varit missnöjd. Inte heller den här gången. Min
uppfattning är att mitt sällskap inte heller misstyckte. Som avslutning på en
bra dag har jag tittat på Stjärnornas
stjärna och pratat i telefon med en god kamrat. Då återstår det bara att
säga god natt!
Givetvis beställde jag några filmer med Chris Hemsworth som jag
längtar efter att få se. Jag är väl snart den enda som fortfarande köper
DVD-filmer i vår numera trendiga streamingkultur, men jag har en speciell
kärlek till fysiska filmer. Det är till exempel en stor sorg för mig att
VHS-banden tvingats kasseras då videobandspelare inte längre finns på
marknaden. Det gör att jag måste samla om alla äldre titlar i den mån detta ens
är önskvärt och ekonomiskt hållbart. Kanske är det då bättre att streama dessa
filmer? Jo, det skulle jag nog säga. Men det hindrar ju ändå inte mig från att
inhandla lite DVD-filmer någon gång då och då … ;)
Jag tror nästan jag skulle vilja påstå att sommaren är här!
Åtminstone har helgens värme vilselett mig till att tro det. Under kvällen har dessutom
en doft av nygrillat spridit sig över grannkvarteret vilket varit helt
underbart. Själv har jag dock inte grillat, men solat har jag gjort (även om
det inte blev långvarigt). Jag har tillika tagit mig ut i spåret och fått mig
en ordentlig promenad. Även denna gång fick jag sällskap av en kär vän.
I övrigt har jag varit försjunken i mina Revolttidningar och
kommit en riktigt bra bit om jag får säga det själv. Jag och mamma har också
haft påskfirande så det stått härliga till. I två dagar har vi avnjutit
påskbordets läckerheter och i går hade vi en spelkväll tillsammans. Det var
något utöver det vanliga.
Hoppas ni alla har det riktigt gött i värmen! Kram på er!
Vad säger ni läsare? Ska vi försöka ”hetta” upp inläggen
lite grann genom att grotta ner oss i lite filmkändisar, och jag tänker då
särskilt på de killar och män som många av oss avgudar på filmduken. Självklart
kan även tjejerna och kvinnorna få vara med på ett hörn, men jag föredrar nog i
dagsläget att rikta in mig mot män som jag beundrar och gärna ser på filmduken.
Konceptet med kändisar har förekommit tidigare på TJ-bloggen, men rann ganska
snabbt ut i sanden. Nu vill jag göra ett nytt försök.
Hämtad från Wikimedia Commons, tillskriven: Eva Rinaldi [CC BY-SA 2.0 (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.0)]
Vem: Christopher (Chris) Hemsworth
Född: 11/8 1983 i Melbourne, Victoria (Australien)
Först ut är Chris Hemsworth som nog många känner igen från
Marvel-filmerna som åskguden Thor (Tor). Det var också då 2011 som han
introducerades för en bredare publik, men hans första film var Star Trek (2009) i rollen som George
Kirk. Dessförinnan har han medverkat i TV-serier som Stallkompisar, Marshall Law
och Neighbours. Jag ska ärligt erkänna
att jag inte sett några av dessa serier, och liksom för de flesta var mitt
första möte med honom i samband med Thor
(2011). På ett sätt har det gjort att jag förknippar honom väldigt mycket med Thor,
även om jag nu tänkte se fler av hans filmer. Än så länge är Bad Times at the El Royale (2018) och The Snow White Chronicles - The Huntsman: Winter's War (2016) avverkad tillsammans med Marvel-filmerna, och på tur står 12 Strong (2018) och In the
Heart of the Sea (2015), liksom de snart bioaktuella Avengers: Endgame (2019) och Men
in Black: International (2019).
Hemsworth har hittills gestaltat två roller jag
otvivelaktigt attraherats av. Det räcker alltså att han dyker upp på filmduken
för att jag ska tända till. Det innebär i princip att han skulle kunna göra en
skitdålig gestaltning, och jag skulle ändå drägla över honom. Men han tillför
också sina karaktärer ett särskilt lekfullt djup som jag fascineras av.
Thor kan
ju exempelvis betraktas som lite dryg och genuint dum i huvudet emellanåt, men
det beror förmodligen på det pojkaktiga i hans personlighet. Han om någon kan
vi kalla en manboy, en man vars mentalitet fortfarande är förankrad i pojkens
drömvärld och hjältevisioner. För att kompensera denna pojkaktighet är han en
extrem muskelknutte och bor i en minst sagt välbyggd kropp. Ingen skulle därför
komma på tanken att ens ifrågasätta vare sig hans styrka eller hans manlighet (rent
estetiskt). Men det är ju trots allt bara yttre attribut som inte är särskilt
intressant när allt kommer omkring. Det är i stället personlighetsdragen som
gör karaktären och då är det nyfikenheten på livet som jag finner särskilt
betydelsefull. Thor är också en rättskaffens man, trofast och lojal. Det är
väldigt bra egenskaper.
Hämtad från Wikimedia Commons, tillskriven: Gage Skidmore from Peoria, AZ, United States of America [CC BY-SA 2.0 (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/2.0)]
Billy Lee, i Bad Times
at the El Royale (2018), är däremot inte vidare trofast, men allt annat passar
in även på honom, särskilt lekfullheten. Lee är en livsnjutande människa som
söker efter spänning i tillvaron. På flera sätt ser jag honom gärna som
naturalist och representant för frigörelse, men Lees frigjordhet har samtidigt gjort
att han till stora delar blivit kriminell och opålitlig. Han är dessutom
väldigt manipulativ och drar sig inte det minsta från att utnyttja de han
kommer åt. Men precis som många andra kriminella bär Lee på en osäkerhet som på
sina ställen lyser igenom i hans rörelser, att den mandom och dominans som
kännetecknar honom, svärtas av sårad stolthet och ångest.
Detta är bara några av de egenskaper jag funnit i de
gestaltningar som Hemsworth hittills gjort. Jag ser därför fram emot att få se
fler av hans filmer!
Det är förmodligen många av oss som ivrigt väntar på
påskharens leverans av våra ägg. Ett sådant där stort påskägg, fyllt med
läckerheter. Personligen hade det inte varit fel med en karl i det där ägget! Men
det måtte ju bli en tung och omständlig leverans för vår stackars Stampe, men
han lovade att göra sitt bästa. För påsken är ju som vi alla vet en erotisk tid
(men som också innehåller en del mat att äta förstås). 😉😉 Nåväl, en riktigt
glad påsk vill jag önska alla våra underbara läsare.
Ännu ligger det mesta i sin linda, men jag tänkte ändå delge lite
grann av den filosofi och världsbild som kommer till uttryck i den bok jag just
nu skriver på. Det vill säga den om fria tankar gällande människans natur och
den värld vi lever i. Sammantaget är det en bok som vill söka greppa och föra
ett resonemang om de stora frågorna: Vad
är att finnas? Vad är kärlek? Vad är rättvisa? Vad är frihet? Och så vidare
… Det är med utgångspunkt i dessa frågor som jag vill undersöka vad som slumrar
i människan och vad som driver henne framåt, eventuellt hindrar henne från att
förverkliga sig själv.
Av denna anledning går det bland annat att tala om fyra
slags principer som bär upp tillvaron och som utgör de grundförutsättningar för
att allt skall kunna fungera optimalt. De förmodligen viktigaste principerna
som har störst inflytande i våra liv kretsar kring de fyra engelska L:en (Love,
Lore, Liberty och Law [på svenska Kärlek, Visdom, Frihet och Rättvisa]).
För att illustrera och visualisera detta har jag sammanfogat
ett antal symboler som jag finner representativa för dessa principer. Rosen och
hjärtat är självfallet starka ikoner för kärleken, liksom ormen som är symbolen
för livskraft och lust. Det är kärleken som binder samman oss och gör oss
empatiska inför varandra. Målet är med andra ord att vi ska älska varandra.
Ugglan och facklan (den flammande bägaren) står för andlig insikt eller det vi skulle kalla ett inre skärskådande
som med sitt strålkastarljus ger oss den visdom vi behöver för att utvecklas
och gör det möjligt att se saker och ting ur ett större perspektiv. Men kunskap
och lärdom går såklart att inhämta i böcker, men det som gör att kunskap
övergår i visdom är att böckernas budskap ges en djupare innebörd via tanken
och insikten. På så vis kan vi fatta klokare beslut.
Knytnäven symboliserar kämpaglöd och påminner oss om att vi
ständigt måste ta striden för våra rättigheter och stå upp för oss själva. Spindeln
står för kreativitet och motivation. Könssymbolerna illustrerar i det här
sammanhanget både sexuell frigörelse och att människan strävar efter att söka
förena de båda egenskaperna maskulinum och femininum med varandra. Rent konkret
omfattar frihetens princip att vi har rätten att utforma våra egna liv utan
behov av underkastelse. Men trots det har människor ändå behov av lagar och ordning
vilket representeras i domstolsklubban, balansvågen och vargen. Det handlar här
huvudsakligen om rättvisa och att skapa balans i livet, att söka upprätthålla ordning
i en kaotisk tillvaro. Vargen tjänar här som beskyddare och rättskipare på
samma gång.
Vad säger detta oss? Ja, för det första att vi själva
besitter stor visdom om livet som bara väntar på att göras tillgänglig. Det är
via denna visdom, det sunda förnuftet vi inser att vi behöver ta hand om
varandra och ställa rimliga krav på omgivningen när vi anser att människor
behandlas illa och orättvist. Vill vi t.ex. skapa en humanare och respekterande
värld gäller det att leva upp till dessa ”livsregler”. Naturen och särskilt
djuren är också en rik källa till kunskap, där vi har mycket att lära av och
hämta inspiration och livskraft ifrån. Framför allt handlar det om att bejaka livet!
Ja, det var lite grann om de fyra grundläggande principerna!
Kram på er!
Eurovision närmar sig så smått och vad kan då vara bättre än
att ta del av lite intervjuer. Kollade precis igenom John Lundviks intervju med
Wiwibloggs. Kan också meddela att jag numera påbörjat min poängsättning av alla bidrag. Men jag väntar definitivt med att delge något resultat ;)
Visst kom jag ut i spåret, och det med en kär vän, och visst
blev lördagens födelsedagskalas väldigt lyckat! En helg att minnas med andra
ord, med härliga samtal, gott fika och välbehövlig motion ;)
Tiden däremellan
har jag ägnat åt mina Revolttidningar och nu snart gått igenom hela 1970-talet,
en väldigt inspirerande och fascinerande tid vad gäller homokampens utveckling och tidsandans lek med
könsrollerna. Det här materialet och forskningsprojektet överlag har verkligen
gett perspektiv på min egen livshållning och givit mig en historia jag inte
haft förut. Det känns kanske uttjatat att jag skriver det, men det är ett privilegium
att jag får ägna mig åt det här och ge ett särskilt bidrag till vår historia
med hjälp av tidningar som många i min egen generation inte ens visste fanns.
Detta om något vittnar om vikten och betydelsen av upplysning, historisk
kunskap och ökad medvetenhet.
I dag har jag även varit nere i stan och investerat i nya vår/sommarskor (bilden) till säsongen, då de gamla börjat lukta besynnerligt vilket självklart varit
ytterst skamset och lite pinsamt. Varför denna lukt och var den kommer ifrån är
å andra sidan en gåta för mig. För det är inte tal om fotsvett, utan själva
skon som luktar. Nåväl, det är måttligt intressant och nödvändigt att läsa om
kanske (även om jag här skriver om det mesta då öppenhet ger mycket med sig i
slutändan), men vi kan ändå glädja oss åt att de nu är kasserade och ersatta.
Önskar alla en fortsatt bra vecka, speciellt alla som nu har
påsklov! Passa på att njuta ordentligt ;)
Om förra veckan gick åt till att återhämta sig (själslig
rehabilitering), har den här veckan varit betydligt ljusare även om den varit
påfrestande. I onsdags gjorde jag min näst sista resa till Karlstad för
terminen och fick då diskutera män och hälsa, ett ämne som ofta är förknippat
med problem eftersom många män inte tar hand om sig själva på det sätt de
borde. Psykisk ohälsa var därför något som kom upp i diskussionen, men även
saker som kroppens estetik och hur detta hör ihop med uppfattningar om manlighet.
Vi fick även lite tid över för summering av andra aspekter som vi funnit
intressanta under kursens gång. Nästa tillfälle går ut på att reflektera över
alla de ämnen och teman som kursen behandlat. Jag måste verkligen säga att
dessa resor varit berikande för mig där jag lärt mig massa nya saker om män,
vilket ju också varit meningen. Det är sorgligt bara att så få killar och män
är intresserade av mansfrågor. Personligen tror jag fler män hade uppskattat
att få samtala med varandra. Men ja … en dag är vi kanske där.
Från Karlstad bar det sedan av mot Stockholm för att forska
på Kungliga biblioteket, en resa som går via nattbuss till Västerås och
därifrån tåg. I Västerås var det dock så kyligt att jag inte kunde sitta och
vänta på perrongen, utan fick i stället promenera runt i stadskärnan för att
fördriva tiden. Det var en mäktig upplevelse att gå gatorna fram ensam. Kändes
nästan som att jag i det ögonblicket ägde hela Västerås. Tack vare promenaden
behövde jag bara vänta på perrongen i en halvtimme. Sedan kunde jag vila på
tåget till Stockholm.
I huvudstaden var det minst lika kyligt som i Västerås
vilket gjorde mig något frustrerad. Aprilvädret lever sannerligen upp till sitt
namn i år. Hur som helst, efter att ha fått i mig lite frukost på centralen promenerade
jag till KB och fotograferade därefter av de sista tidningarna till mitt
uppsatsprojekt. Även denna gång var det en kamp mot klockan eftersom jag bokade
tåget kl. 12.25, då allt annat var fullbokat. Men jag hann på två timmar gå
igenom allt material och kom tillbaka till centralen med god marginal. På tåget
hem fick jag en chans att vila lite igen, att sova är ingen idé men vila går
bra. När jag slutligen var hemma i Växjö kl. 16 hade jag då lyckats vara vaken
i 35 timmar! Som belöning för mitt hårda arbete unnade jag mig en pizza och
somnade sedan gott på soffan.
I övrigt har veckan ägnats åt att studera mina Revolttidningar,
men jag har också varit på bio två dagar. I måndags såg jag Jurtjyrkogården, ur mitt tycke en kass
och sorglig film. Jag har nämligen svårt för filmer som frångår böckernas
handling och berättelse. Här hände saker som ”inte ska hända”, och detta
reagerade jag starkt mot. Skådespelarinsatserna var därtill måttligt imponerande.
Nej, om vi ska ge betyg så blir det som högst 1 av 5 möjliga TJ-ringar. Visst,
effekterna var det inget fel på, men jag saknade den rätta känslan för
berättelsen som gjorde det hela rättvisa. Allt blev bara ett stort misslyckande
och det beklagar jag djupt.
Då var dagens bioupplevelse med Emma raka motsatsen med Captain Marvel som får högsta betyg, 5
TJ-ringar. Som jag väntat på den här filmen! Ända sedan de i Avengers gav en hint om att hon skulle
dyka upp har jag i princip bara gått och väntat. Den detaljen att just hon av
alla varelser skulle få en sådan betydelse i kampen för att rädda världen fann
jag ytterst eggande. Mitt intryck av Marvel överensstämde å andra sidan inte
med mina förväntningar på henne. Jag hade väntat mig en mer känslokall individ,
men i stället möter oss motsatsen, där empati och känslor spelar en väsentlig
roll. Marvel gjordes alltså mänsklig, helt enkelt därför att hon är en
människa. Det kan låta konstigt att skriva, men så är det. Det tror jag
visserligen är ett lyckat koncept. Det är ju de mänskliga dragen hos våra
superhjältar som gör de så genuina, fascinerande och coola. Hade de inte varit
mänskliga tror jag inte heller de blivit så folkkära. Nu är jag mer än redo för
Avengers: End Game! Låt vår tuffa
brud visa vad hon går för!
Emma verkar dessvärre vara av en annan uppfattning, men hon
gladdes ändå åt att vi fick hela dagen tillsammans. Och jag tackar henne
helhjärtat för den goda middagen vi lagade tillsammans och bion vi såg.
Middagen blev något alldeles extra, med sprödbakad torsk, gjord från grunden
efter eget recept. Det bästa är dressingen till som jag i mitt tycke fått till
riktigt bra.
Ja, det var min vecka! Nu ser jag fram emot helgens
aktiviteter som bland annat innefattar födelsedagskalas för morbrors sambo och
så hoppas jag jag kommer ut i spåret. Hoppas ni haft en givande vecka kära
läsare! Kram på er!
Jag vill nog påstå att naturen är en av de pålitligaste
inspirationskällorna! Vad vore jag utan den? På senare år har jag alltmer sökt
mig ut när jag känner att jag har behövt det. Man mår alltid så himla bra
efteråt att jag börjar bli övertygad om att naturen har en läkande kraft på oss
människor … det vill säga för oss som är mottagliga och söker den.
Kan man ha det bättre en ljummen vårkväll än med en av de
underbaraste vännerna? Nej, jag tvivlar på det! Vi har så mycket att stå i
nuförtiden både jag och Tore att vi sällan hinner ses. Det kan ju också ha att
göra med att vi bor på två olika orter, men det i sig är ju inget hinder.
Nåväl, jag är riktigt nöjd med den härliga kvällen vi fått tillsammans. Det är
alltid extremt trevligt och uppskattat att träffas. Stort tack Tore!
En vecka har nu gått sedan uppbrottet och jag måste erkänna
att en sådan här turbulent känslostorm varit en berikande erfarenhet för mig.
Ja, ni läste rätt! Den har varit berikande eftersom den försett mig med nya
perspektiv och jag har fått kontakt med sidor av mitt inre jag inte varit i
kontakt med förut. Detta om något är en stor vinst. Jag inser också hur stark
jag är som människa som lyckats överleva och gå igenom en sådan hjärtslitande
upplevelse (som nog vi alla gör eller har gjort någon gång). Det stämmer som de
säger, att första kärleken är tuffast och detta vill jag skriva under på. Men
jag vill samtidigt mena att den också ger en del värdefulla insikter om livet, om
relationer och andra människor.
Jag skrev i anslutning till uppbrottet att jag inte kunde
respektera hans beslut för att jag inte delade hans problembild. Men när jag nu
fått begrunda och ”utreda” vår relation ser även jag hindren från att vi på
allvar skulle kunna lyckas tillsammans. Det gör mig ont att skriva, men vi är
nog inte menade för varandra hur gärna vi än skulle vilja att det var så.
Anledningen till att vi blev tillsammans hade helt andra syften och det var
bland annat att inge hopp och stärka oss själva som människor.
Jag är oerhört
stolt över att ha fått träffa och dela säng med en sådan fantastisk människa.
Problemet är bara att han inte inser det själv. Han har mycket runtomkring sig
just nu vilket gör det svårt och stressigt att utveckla en hållbar relation.
Visst gjorde han mig illa, och det har jag inte för avsikt att försvara, men
han kunde inte gjort det på något annat sätt heller. Att bryta upp och gå
skilda vägar är långt ifrån enkelt, men vi har klarat det på en hyfsad städad
nivå. Mitt blogginlägg kanske innehöll några hårda formuleringar, men det var
samtidigt min rättighet att få skriva det där.
Vad händer nu då? Ja, frågar ni mig tänker jag vända blad
och gå vidare i texten. Jag har inte för avsikt att älta det här mer. En vecka
har varit gott nog! Lärdomarna jag fått har förvisso varit smärtsamma, men de
har ändå varit uthärdliga, och i samband med att jag släppt honom fri, har jag
själv blivit befriad. Med andra ord har Jesper kommit tillbaka, fast med flera
erfarenheter rikare!
Livet går vidare … ibland är det svårt att tro, men det är
ändå högst sant. Jag må erkänna att jag låtit mig själv gå ner i det djupaste
träsket av sorg, förnedring och bitterhet under helgen som varit, men något
annat vore väl kanske konstigt med tanke på omständigheterna. Jag är en
känslomänniska och reagerar ganska starkt på det mesta. I dag vill jag dock
påbörja min resa uppåt och befria mig från sörjan jag ofrivilligt hamnat i.
Jag kan redan nu meddela att jag är på god väg. Dödsångesten
har avtagit och jag har fått upp min aptit igen och börjat sova bättre. Det
bästa medlet var dagens skogspromenad där jag fick släppa alla tankar fria och
sortera dem på plats. Jag blir för varje dag som går allt mer övertygad om
naturens krafter. Det är alltså till naturen vi vänder oss när vi behöver samla
energi. Jag kan givetvis skriva och tacka alla mina underbara nära och kära som
hört av sig och stöttat mig. Ni är alla guld värda, men det här är trots allt en
ensam process. Jag måste komma över något som för mig är väldigt plågsamt att
komma över. Men ju fortare jag gör det desto bättre.
Under tiden sysselsätter jag mig med arbete och det har
varit en skön avkoppling (hur det nu kan vara avkoppling, men för mig är ju
studier viktigt). Jag hoppas ni alla därute tar hand om varandra och vågar lita
på människans godhet och hennes välvilja. I tider av hjärtesorger och bristande
respekt från andra håll (gäller inte mig nu, utan andra) är det av största vikt
att inte bli ond på omgivningen och börja föra ett militärt krig med
mänskligheten, utan föregå med gott exempel. Vill vi på allvar rädda
mänskligheten från dess lidande och kalla oss själva humanister och
människorättskämpar går det inte att strida med knytnävar dygnet runt, utan vi
måste öppna våra händer, sträcka ut dem och rycka upp människor från marken.
Därför är det så extra angeläget för mig att inte låta mig
bli sänkt på det här sättet, utan skjuta det ifrån mig. För vem är jag att
prata om kärlekens krafter och goda vilja om jag inte själv skulle lita på det?
Visserligen innehåller kärleken mörka sidor också med jämna mellanrum (då den
övergår i sorg och förbittring), men denna balansgång genomsyrar allt vi tar
oss för i livet. Så när bitterheten pockar på vår uppmärksamhet måste vi
påminna oss själva vad vi håller på med och inte låta det gå ut över andra
människor. Så min uppmaning till den som läser är att alltid fortsätta älska
och tro på människan! Annars kan det sluta illa …