Thor har anlänt!

Nu har Thor anlänt! Ja, det var en söt och cool liten docka som kom med posten i morse. Visst kan det verka lite barnsligt men jag diggar ju Thor och tycker han finner sig tillrätta i fönstret tillsammans med de andra. Precis som vargarna i lampan, den stackars katten med förkortad svans och lodjuren ger Thor mig inspiration när jag sitter och skriver eller pluggar. Det är i alla fall betydligt roligare att arbeta nu med ett prydnadsfullt fönster.

/Jesper

På banan igen

Efter många om och men har jag sakta återhämtat mig efter förra veckans sängliggande. Febern gick ner redan i lördags och förkylningen släppte i måndags. Därefter har jag brottats med en ihållande huvudvärk som nu också den gett med sig. Så de senaste dagarna har jag ändå kunnat återuppta mitt arbete. Jag träffade även Alex i söndags trots förkylningen men det blev bara en timme så det var lugnt. Vi fick möjlighet att språkas lite grann i alla fall och så överlämnade han sina Revolttidningar till mig som jag tacksamt fått låna som källmaterial till min uppsats.

Ännu har jag bara skummat igenom två stycken och gläds över mångfalden av inlägg. Det mesta är politik men det var det mesta också på 1970-talet. Även de pornografiska och erotiska inslagen var högst iögonfallande då det var naturliga kroppar och inte som dagens modeller med deras perfekta och idealiserade kroppar. Jag diggar därför 1970-talet och den kamp för sexuell frigörelse som tidningen förmedlar. Men jag inser samtidigt att det kanske inte räcker som material, utan måste förmodligen bege mig till Kungliga Biblioteket i Stockholm för flera historiska gaytidningar. När jag planerar in en sådan studieresa återstår att se.

Ja, det var vad jag hade att skriva om de senaste dagarna! Kram på er!

/Jesper

Melodifestivalen 2019 - 4. Lidköping

Jahopp, då har vi hört alla 28 bidrag och ärligt talat tycker jag årets låtar är väldigt medelmåttiga. Det finns ingen direkt wow och ingen som tar mig med storm, utan det är mer helt okej låtar vilket är synd. Därför ställer jag mig något vacklande inför vem som egentligen ska få åka till Tel Aviv senare i vår faktiskt. Många är å andra sidan övertygade om att kvällens finalister Bishara och John Lundvik är lämpliga kandidater.

Vad gäller Lundvik kan jag hålla med om att hans bidrag Too Late for Love håller hög internationell klass och kommer troligen vara något Europa kan glädja sig åt. Men jag själv sitter i soffan och känner mig lite missnöjd när Lundvik kliver upp på scenen. På något sorgligt sätt längtar jag tillbaka till fjolårets bidrag My Turn som för mig var något alldeles extra. Samtidigt ser jag charmen i årets bidrag och tycker det vore häftigt om han fick representera Sverige, inte direkt på grund av låten, utan för att Lundvik är Lundvik.

Klicka på bilden för att göra den större!

Hur jag ställer mig till Bishara är inte lätt att skriva i dagsläget. Jag må imponeras av hans ungdomliga stämma och hans oskuldsfulla sätt att uppträda, men det är inte mycket bevänt med honom än charmen i att han debuterar så ung. Jag gillar inte riktigt låten On My Own tillräckligt mycket för att jag skulle se honom som en vinnare. Jag vet att många kanske blir besvikna för att jag skriver så här, men jag vill bara vara ärlig.

Det bidrag som jag å andra sidan blev särskilt berörd av i kväll var Ann-Louise Hansons Kärleken finns kvar, som en direkt hyllning till Barbro ”Lill-Babs” Svensson, en mycket fin melodi som gick rakt in i hjärtat. Hanson är med andra ord den enda veteranen och schlagerräven i år som berört mitt hjärta vilket jag känner stor tacksamhet över. Givetvis är hennes medverkan dödsdömd liksom hennes kollegors som tävlat under de andra deltävlingarna, men hon klarade det nästan vilket är respektingivande. Hatten av!

Vi gratulerar också Arvingarna och Lisa Ajax till deras andra chans. Vad gäller Arvingarna blev jag positivt överraskad och känner mig glad över att de ställde upp. Visserligen tyckte jag det var märkligt med ett engelskt ord när resten av låten I Do är på svenska, men nu ska vi inte vara såna ;) Ajax blev dock en stor besvikelse för mig! Visst kan hon sjunga och beröra oss på flera sätt och vis, men låten var ju kass. Jag önskade bara att den skulle ta slut vilket den till slut gjorde. Nej, det var inget för mig.

Vad beträffar den fantasyinspirerade gruppen Pagan Fury och Anton Hagman vill jag bara säga – vad i helvete! Stackars Hagman kändes inte alls förberedd och kan så mycket bättre än det här. Gör om, gör rätt! Ja, det var kanske inte så upplyftande omdömen om kvällens bidrag men så var de inte mycket att hänga i granen heller. Men nåväl, stort grattis till alla som gått vidare och lycka till i den fortsatta kampen om Sångfågeln och en plats i ESC.

/Jesper

Sjukdom sätter käppar i hjulet

Oj oj oj … någon vidare konsultering har det dessvärre inte blivit då jag drabbats av kraftig feber och tyngande huvudvärk. I tre dagar har jag knappt kunnat göra någonting utan bara legat och sovit. Det är extremt ovanligt i mitt fall och att jag är uttråkad är en underdrift. Dessutom stressar det mig en aning att jag blir sjuk i dessa tider. Visserligen är det aldrig lägligt att vara sjuk, men just nu är det inte alls lägligt. I skrivande stund kan jag ändå glädja er att jag mår lite bättre och kan nog börja jobba framåt eftermiddagen. Det vore högst uppskattat eftersom det är mycket som ska läsas igenom.

Hoppas ni andra mår betydligt bättre. Kram!

/Jesper

Inför sista deltävlingen i Melodifestivalen!

Här ligger också länken inför lördagens tävling ;)!

https://goo.gl/forms/wwKoFRv4qIrsHsME3

MVH/T

En flyttagen mormor

Från det ena till det andra … ja, det är så vardagen ser ut just nu. Vad som står på schemat är dock inte studierelaterat, utan det är mormors flytt till Norrköping som i dagarna prioriteras. Kärleken har med andra ord blivit så stark att de finner det avskyvärt att bo så långt ifrån varandra. Jag anar att min älskling delar deras inställning och kan sätta mig in i hur de tänker och känner, och har beslutat mig för att helhjärtat stötta deras beslut. Det är klart lite sorgligt att vi kommer bo så långt ifrån varandra men mormor förtjänar samtidigt att vara lycklig. Där har jag ingenting att säga till om.

Packningen och förberedelserna inför den kommande flytten har flutit på bra utan några större incidenter mellan mig, mor och mormor. Spänningen är väl klart större mellan mormor och mor gissar jag, och i det läget kan jag bara trösta mig i att jag inte är en dotter och kvinna. Då hade det nog blivit extra laddad spänning. Visserligen ska jag akta mig från att skriva så, men jag hoppas alla förstår att det är med glimten i ögat. Alla familjer har också sina diskussioner och meningsskiljaktigheter så där är vi inte unika på något sätt. Sedan tror jag identifikationen och den emotionella spänningen är större till det egna könet än till det motsatta varför relationen mellan min mor och hennes mor är extra känsloladdad än den jag har till dem båda, men det är bara en tanke …

Jahopp! Det var det … efter några dagars packning har vi tillsammans kommit en bra bit på vägen. Nu väntar fortsatta studier. Bland annat måste jag gå igenom källmaterial till vårens uppsats. Alexander har lovat att hjälpa mig med detta som lyckligtvis innehar några Revolttidningar från 1970-talet. Vi ska förvisso inte träffas förrän till helgen så under tiden fortsätter jag konsultera min litteratur. Med det sagt vill jag önska alla våra läsare en fortsatt dag!

/Jesper

Helgen i Hjo

Vid det här laget lär folk vara vana vid att jag är på resande fot. Är det inte Uppsala eller Gnesta så är det Karlstad och Göteborg, eller varför inte Halmstad. Den här gången var det Skövde, eller rättare sagt en bit utanför närmare Hjo. Där har jag fått den äran att träffa helt underbara människor som man bara trodde fanns i fantasin. Jag har blivit ordentligt ompysslad och behandlad som om jag vore en familjemedlem vilket känns extra hedervärt. Jag står på flera sätt i tacksamhetsskuld till dem och kommer aldrig glömma deras gästvänlighet.

Det här var första gången jag träffade en bekantskap som ganska snabbt kommit att bli en väldigt nära vän till mig. Det lustiga är att vi inte träffats förrän nu, fast vi haft kontakt i över nio månader. Jag tror å andra sidan att jag har bloggat om honom tidigare där han gått under namnet historikern eller filosofen. Av detta kan ni säkert räkna ut att han har ett brinnande intresse för historia och filosofi precis som jag, och det är detta som kommit att föra oss samman. Han har givetvis fler strängar på sin lyra men det är speciellt historieintresset som utmärker honom enligt mig.

Vad hade vi för oss mer specifikt då? Ja, vi tog långa promenader varje dag. Både med hundarna och själva. I lördags gick vi nästan 12 km vilket kanske var lite väl långt även för mig. Efter 11 km kände jag mig nämligen ganska färdig. Under vinterhalvåret är jag ju inte lika aktiv som annars vilket är synd, men det är sanningen. Ändå var jag inte riktigt lika otränad som hans pojkvän som hamnade allt längre och längre bak. Den stackarn var helt slut vid hemkomsten! I övrigt satt vi och läste för varandra, tittade på film och Melodifestivalen, gick runt i Skövde och kollade in lite butiker.

Ja, det var vad vi hann med och det är inte så lite det ;) Jag är mycket nöjd med min helg och hoppas få komma tillbaka snart igen.

/Jesper

Resultatet från min enkät!

Tjenare på er!

Här kommer nu resultatet från min Melodifestivalsenkät!

 

 

 

Ha en underbar söndag!!!!

Melodifestivalen 2019 - 3. Leksand

Åh, vilken spännande deltävling och vilka grymt intressanta låtar (även om en del kändes lite enformiga). Min absoluta favorit hittills är helt klart The Lovers of Valdaro med bidraget Somebody Wants, som bjöd oss på 1980-talsinspirerad pop. Men tydligen är jag ensam om att tycka så då de hamnade på sista plats och fick göra sällskap med Omar Rudberg. Är det för gay för folket? Oscar Enestad kom ju också sist förra veckan och det kan jag inte riktigt förstå. Men men … ibland går det inte som man vill och det är bara att beklaga.

Jag är visserligen inte helt missnöjd över kvällens resultat. Både Rebecka Karlssons och Martin Stenmarcks bidrag var väl värda en plats i andra chansen. Gällande Stenmarck blev jag å andra sidan förvånad och trodde Dolly Style skulle ta platsen i stället, men där hade jag fel. Det är kul att åtminstone en politisk låt går vidare i alla fall. Resten av bidragen var mer biografiska till sin karaktär. Karlsson förklarade för oss vem hon egentligen är med bidraget Who I Am, en låt som gjorde starkt intryck på mig. Dock hoppas jag hon byter klänning till nästa gång och inte skriker lika mycket. Halva låten hörde jag knappt texten vilket är ett minus.

Klicka på bilden för att göra den större

Lina Hedlund, som lyckades knipa en av finalplatserna, sjöng för hela svenska folket om att vi är starkare tillsammans med låten Victorious. Även om jag kan hålla med om att det är en pampig låt kändes det som att jag hört den förut. Det var inget nytt och spännande om jag säger så. Sedan är jag starkt kritisk till hennes urringning. Jag var på riktigt nervös hela bidraget igenom å hennes vägnar. Det om något hoppas jag hon fixar till.

Vår andra finalist i kväll blev Jon Henrik Fjällgren, min älskade vän som dessvärre gjorde mig lite besviken. Jag hade höga förväntningar på honom och var inställd på att han skulle få åka till Tel Aviv, men nu är jag inte lika säker längre. Bidraget Norrsken är verkligen en kärleksförklaring till Fjällgrens liv, samerna och renarna, och jag gillar låten, men trodde den skulle vara bättre. Nej, det går inte riktigt att beskriva känslan mer än att jag är besviken. Men självklart älskar jag honom ändå och ger honom det stöd han behöver. Professionellt? Ja, det får andra avgöra …

Övriga artister jag också blev besviken över var Dolly Style och Rudberg. Vad gäller Dolly Style saknar jag de ursprungliga deltagarna och så tyckte jag låten Habibi var enformig och töntig. Nej, det föll mig inte alls i smaken. Rudberg var under all kritik. Han sjöng inte som han skulle, dansade inte som han borde och så vidare. Nej, han var kass! Fy fan … Det här kunde göras betydligt bättre och det hoppas jag för hans skull. Yes, det var kvällens deltävling och jag är trots en del besvikelser mycket nöjd över resultatet. Låt oss se vad nästa lördag bjuder oss på!

/Jesper

Melodifestivalen, deltävling 3

Tjenare på er!

Nu ska vi börja med förberedelserna inför kvällens melodifestival. Deltävling 3  är det som gäller ikväll och jag har 3 st favoriter, Martin, Jon och sen en hemlig som ni får gissa ut.

Här kommer länken för kvällens enkät där ni kan rösta och säga vad ni tyckte om kvällens alla artister.
Jag  lägger sen ut resultatet här på bloggen och på Facebook.

https://goo.gl/forms/ZnIYCLCdwlAOsXDj1

Ha det så bra så hörs vi imorgon och då ska jag berätta om diskot vi hade i torsdags på jobbet med barnen!

MVH/T

En man från Katrineholm

Har ni någon gång träffat på personer som gjort stort intryck på er? Människor som liksom inte kan lämna ert medvetande för att deras karaktär och personlighet tilltalat er eller väckt er nyfikenhet. Jag har under min resa till Karlstad den här veckan kommit i kontakt med just en sådan här människa. Det var på centralstationen i Katrineholm som jag av en händelse satte mig på en plats där folket från orten brukar hänga och umgås. Bara det var för mig ett fascinerande fenomen … att centralstationen agerar sådant socialt forum och blir en mötesplats. Och jag kan å andra sidan förstå charmen. Det är på stationen du kommer i kontakt med resenärer från andra orter. För den som sällan lämnar orten blir det här en rik möjlighet att få uppleva nya platser och dela erfarenheter med andra.

Den man som slutligen satte sig bredvid mig var en infödd Katrineholmare och hade till en början inte mycket att säga mig. Men allteftersom började han öppna upp sig med hjälp av hans kamrat som stod bredvid. På så sätt fick jag höra mannens livshistoria och fick en inblick i hans nuvarande levnadssituation. Även jag började dela med mig av väsentliga upplysningar för att han skulle känna sig trygg. Livet för honom tycktes vara av enkel beskaffenhet, präglat av hockey, alkohol och goda samtal på stationen. Han exemplifierar en människa från den mindre orten som har en tendens att bli kvar medan andra flyttar till större städer. Det var just det här som intresserade mig … enkelheten, utanförskapet, de som blir kvar som om de vore restprodukter.

Jag kände därför stort medlidande för denna man samtidigt som jag också hyste stor respekt för honom. Han led inte i det tysta utan hade mycket att leva för. Det är tvärtom samhällsandan som förändrats vilket gör att vi ofta betraktar sådana här människor som isolerade och fast i tillvaron p.g.a. tempot och de krav som samhället ställer på oss. Men den här mannen kände ingen stress utan verkade tillfreds med sin tillvaro, och hans lugn smittade av sig på mig. När jag klev på tåget till Karlstad hade han stått i fönstret och tittat på mig och jag kände mig en livsberättelse rikare. Tänk vilken magisk slump … eller fanns det en mening?

/Jesper

Glad alla hjärtans dag!

Det är nu med glädje som jag kan önska alla våra läsare en glad alla hjärtans dag. Det har jag visserligen gjort tidigare år också, men inte riktigt med samma glädje och kärleksfullhet. Alla hjärtans dag är egentligen ett konstigt påfund. Varför ska vi ägna en hel dag åt att älska varandra? Enligt mig är det något vi borde göra hela året om! Dagen har också tagits på lite extra stort allvar av vissa kan jag tycka. Jag tänker speciellt på de kärlekspar som under åren man gick på högstadiet och gymnasiet skulle manifestera sina relationer. De tycktes aldrig få nog av att stå och kladda och slafsa på varandra medan jag själv tålmodigt stod bredvid eller gick därifrån för att slippa se eländet. Självklart missunnade jag inte någon kärlek. Det blev bara så uppenbart att jag själv inte hade någon att krama eller pussa (även om möjligheterna inte var långt borta för den som väl hade sökt efter det).

Såklart finns ju kärlek i alla dess former, den till våra släktingar, den till våra vänner, den till våra grannar, den till vår frisör o.s.v. Men det blir aldrig riktigt samma känsla som den till våra andra hälfter, d.v.s. våra partners. Och även om det är för tidigt att skriva partner så känner jag för första gången väldigt starkt för en mycket speciell person, som på flera sätt vänt upp och ner min värld fullständigt. Därför ville jag gärna ge honom en bukett blommor, romantisk som jag ju är, och han blev väldigt rörd för det.

Så det känns underbart att äntligen ha en speciell person att uppvakta. Alla hjärtans dag har med andra ord blivit tusen gånger roligare och intressantare. Jag vill på samma gång ge kärlek till alla er andra därute och håller tummarna för dem som ännu inte funnit kärleken. Tids nog lär den komma, för i min värld förtjänar alla kärlek!

/Jesper

Krasch

Hej allesammans och God kväll på er!

Idag har dagen varit full med otrevliga överraskningar på morgonen.
Någon idiot har krossat flera fönster på jobbet och det har såklart rört om hela dagen för alla barn som blev drabbade och fick byta klassrum hit och dit... Tråkigt när Någon eller några bara bestämmer sig för att förstöra sånt som inte är deras och ta andras saker.

Någon dator och iPad försvann också....

Resten av dagen har varit väldigt bra med lite olika aktiviteter på fritids och imorgon väntar en överraskning på fritids för alla. Det är ju alla hjärtans dag så vi i personalen har tänkt oss ett disko;)

Men som sagt... härligt tråkigt med folk som aldrig kan sluta med att förstöra för andra!!!

/Tore

Helgen i Gnesta och lite annat (vad vi bör och inte)

Ursäkta dröjsmålet gällande de senaste dagarna, men jag har haft så mycket att stå i. Just nu är det mycket runt omkring mig hela tiden. I helgen var jag till exempel i Gnesta hos ett par vänner och under veckan pågår ett seminarium vid Linköpings universitet om esoterism. Inte undra på att man känner sig lite jäktad mellan varven. Men det är inte så att jag känner mig stressad, utan jag har bra koll på läget. Men eftersom jag kommer vara på resande fot till Karlstad i morgon har jag fått lägga två heldagar på seminariet.

Nåväl, min helg i Gnesta var bra och det var trevligt att få återse vännerna som jag träffade första gången i Falun i somras. Det här var tredje gången vi träffades nu och vi börjar förmodligen komma underfund med hur vi är som personer vid det här laget. En viktig pusselbit lades åtminstone och den kom särskilt vid mötet med deras släktingar och omständigheterna kring födelsedagskalaset som vi höll tillsammans för en av dem. Men vi firade inte bara födelsedag, utan drog under lördagen i väg till Stockholm och gick i butiker. Där sprang jag på en bok om Jenny Nyströms konst och det gjorde nästan hela min dag. Jag älskar verkligen Nyström! Och den kostade mig nästan ingenting heller, bara 30 kr! Klart man slår till.

Men pricken över i:et var den goda salladen jag åt på den amerikanska restaurangen Texas. Jag vet vad ni tänker … de har hamburgare och sådant där vilket borde varit det jag skulle beställt, och jag kan erkänna att det inte hade varit dumt, men min ekonomi tillät inte en sådan middag. Allt resande de senaste veckorna har bidragit till att jag måste prioritera och en sallad var för övrigt ett nyttigare alternativ, så jag led inte, haha! Vi hann även med en hel del under söndagen också innan släktingarna kom. Bland annat införskaffade de en byrå med spegel på en auktion och hann nästan vårstäda hela lägenheten på köpet. Jag kunde förvisso inte göra mycket i det läget utan kände mig mest i vägen, men jag hjälpte ändå till där jag kände att jag behövdes.

Mellan varven fick jag å andra sidan tid att kommunicera med min älskling vilket var tacksamt eftersom vi hade en nyttig diskussion om tillit och hur språket vi använder påverkar det fortsatta samtalet. Det har fått mig att inse att det finns vissa saker som vi inte får eller inte bör säga, så kallat förbjudet tal, vilket bekräftar en akademisk diskussion jag hade för några månader sedan med mina studiekamrater. Detta är faktiskt något jag länge brottats med och försöker hela tiden tänka på vad jag säger till andra. Särskilt vid tillfällen då jag är sur, ledsen eller upprörd då munnen gärna hade velat säga både det ena och det andra. Men då det är förbjudet att såra människor är det bättre att hålla käften, eller jobba på att formulera sig med försiktighet. För självklart har vi rätt att påpeka till folk när de håller på att göra något tokigt eller när något inte känns bra, men vi måste vara varsamma så vi inte sårar varandra. Jag har därför lärt mig mycket under helgen som gått och jag tackar både min älskling och mina vänner för allt detta!

/Jesper

Melodifestivalen 2019 - 2. Malmö

Då var vi på riktigt igång! Det brukar oftast dröja en deltävling förrän man är varm i kläderna tycker jag. Förra veckan var det också ganska medelmåttiga låtar vilket tonade ner festivalkänslan. Därför var det med glädje lördagens deltävling i Malmö bjöd på ett sprakande musikaliskt utbud av bra låtar. Jag hade särskilt stora förväntningar på Hanna Ferm & LIAMOO och Margaret. Ingen av dem gjorde mig besviken, utan tvärtom överträffade de mina förväntningar. Margaret lyckades å andra sidan inte gå vidare, men hennes scenframträdande var enligt mig det mest effektfulla och jag diggade starkt hennes outfit. Tror folk kommer inse längre fram vad de gick miste om.

Hanna Ferm & LIAMOO lyckades desto bättre som tog en finalplats, vilket egentligen inte är så konstigt med tanke på deras vackra duett. Bidraget Hold You är verkligen ett trovärdigt bidrag som förmedlar en text som går rakt in i hjärtat. Min älskling menar till och med att det är vår låt (eller ja, han förknippar mig med låten). Blir man rörd eller blir man rörd!

Men det bidrag som gjorde mest intryck på mig var Oscar Enestads I Love It, som med sitt rena queerfokus sjöng för att hylla kärleken mellan alla personer oavsett kön. Dessvärre lyckades den inte slå igenom utan hamnade rentav sist och frågan är om det beror på låten som sådan eller om det helt enkelt bara var slumpen. Jag föredrar nog det senare förslaget men helt säkra lär vi väl aldrig bli. De som lyckades bättre i tävlingen var i stället veteranen Andreas Johnson och debutanten Vlad Reiser (en influenser vi känner igen från YouTube). Vad gäller Johnson är jag mycket nöjd med bidraget Army of Us som är en av de bättre låtarna han tävlat med på länge. Där har jag inget att invända mot.

Klicka på bilden för att den ska bli större

Vad gäller Reiser har jag egentligen mer att säga men väljer för en gångs skull att inte göra det. Men jag kan säga att jag inte blev imponerad utan tyckte scenframträdandet var på gränsen till löjligt. Dock kan jag berömma honom för hans sånginsats som jag trodde skulle vara katastrofal men som visade sig hålla måttet hela bidraget igenom. En plojgrej är det likväl och jag sörjer lite att han lyckades slå Enestad, men vad hade vi kunnat vänta oss när en influenser är med och tävlar?

Den som emellertid inte blev långvarig i tävlingen var Jan Malmsjö och något annat var inte att vänta. De äldre gamla rävarna går sällan långt nuförtiden utan figurerar snarare som utfyllnad vilket egentligen inte är vidare smickrande. Charlotte Perrelli, Kikki Danielsson, Arja Saijonmaa med flera har allesammans fått åka hem med långa näsor och jag tycker faktiskt lite synd om dem. Förutom Owe Thörnqvist 2017 har tävlingen mer och mer inriktat sig mot den moderna popen vilket delvis konkurrerat ut de äldre. Men Melodifestivalen är ju också ett underhållningsprogram och det är inte meningen att alla ska gå vidare. Några skrällar här och var bjuds det däremot på emellanåt, men det är inte ofta. I lördags fick vi å andra sidan en stor skräll när debutanten Malou Prytz gick direkt till final. Det speciella med Prytz’ bidrag var inte bara den coola låten, utan att alla upphovspersoner var kvinnor och alla som jobbat bakom låten. Kvällen bjöd oss alltså på girlpower i dess rätta form och det är respekt! Med det sagt tackar jag för mig och ser fram emot en ny härlig deltävling.

/Jesper

Mötet med en av mina idoler

Det blir bara bättre och bättre! I onsdags fick då jag tillfälle att träffa en av mina nuvarande stora idoler. Professorn Ulf Mellström som ägnat stort forskningsintresse för män och teknik. Han har av den anledningen varit med och påverkat forskningsfältet gällande maskulinitetsforskning och genus i ren allmänhet. Det är därför en stor ära att få möjlighet att läsa under honom. Jag tror jag även lyckades väcka ett intresse hos honom för mitt eget forskningsprojekt gällande homosexualitetens idéhistoria. Det behövs fler intressenter och kandidater till ett sådant forskningsområde. Som jag skrev i tisdags har jag därför både professorer och studenter i ryggen vilket känns grymt. Samtidigt kan jag också känna stor press i det, men jag strävar alltid efter att göra mitt bästa. Och det tror jag kommer bli bra nog i slutändan.

Jämsides med seminariet i Umeå om våra C-uppsatser och föreläsningen i Karlstad med Mellström, reste jag då åter vidare till Göteborg för en övernattning hos en kompis. Den här gången behövde jag inte stressa i väg till något sammanträde utan kunde umgås några timmar med honom innan han skulle till jobbet. Därefter hade jag två timmar att spendera i stan och jag passade då på att ströva runt i lite affärer. Bland annat införskaffade jag lite ny litteratur, eller ja … klassiker i nyutgåvor. Jag föll särskilt för Oscar Wildes Dorian Grays porträtt, vilket var komiskt eftersom en av mina studiekamrater ska skriva en uppsats om Wildes tänkande. Vilket roligt sammanträffande att jag då börjat läsa hans bok.

/Jesper

Resultatet från förra lördagen

Tjenare!

Som jag lovade så kommer här resultatet från hur alla röstade förra lördagen i premiären av Melodifestivalen 2019.

Väldigt försenat resultat men hoppas att ni kan ha överseende med det:)

MVH/T

Uppsatsidén väl mottagen - En eftermiddag med Malin

Dagarna rusar förbi och jag har helt glömt av att uppdatera flödet. Det har visserligen inte hänt så mycket. Jag har under några intensiva dagar jobbat med mitt synopsis till uppsatsseminariet som pågår under den här veckan. Det är alltså nu vi diskuterar om uppsatsämnena är värda att skriva om och tipsar varandra om lämplig litteratur och liknande. Jag har hittills bemötts av bra och intresseväckande respons från mina studiekamrater så det ser ut att bli en vår där jag faktiskt kan ägna mig åt att skriva homosexualitetens idéhistoria. Jag förundras på samma gång över mina kamraters arbeten och ser det som ett privilegium att få studera tillsammans med dessa underbart begåvade människor. Det kommer bli en grym vår!

Jag glömde av att skriva lite om helgen som varit. Melodifestivalen tog allt fokus. Det brukar vara så i dessa tider. Men förutom Mello besökte jag Malin, en mycket kär vän som jag inte sett på flera veckor. Vi lagade mat tillsammans och snackade om livets sorger och möjligheter. Det blev ett samtal om allt möjligt, men mest om politik och samhällsfrågor. Så glad att jag har henne i mitt liv.

Nu måste jag strax i säng för i morgon bär det av till Karlstad igen. Låt oss hoppas att resan går lika bra som förra gången. God natt!

/Jesper

Melodifestivalen 2019 - 1. Göteborg

Så var vi då äntligen igång med Mello-festen, alltså Melodifestivalen. Och för första gången på väldigt länge har poängsättningen och förberedelserna inför festivalen fått en ny struktur. Mellan varven har vi ju å andra sidan prövat oss fram vad som känns bäst, smartast och rättvist. På så sätt har vi experimenterat med genomsnittsvärden, rangordning efter sammanräknad slutsumma och hållit oss med ett betygssystem som baseras på denna rangordning. Det har med jämna mellanrum upplevts otillförlitligt där bidragen placerats på positioner som egentligen inte motsvarar vare sig mina eller Tores bedömningar. Jag minns så väl 2014 och 2015 när vi hade som mål att utjämna poängfördelningen mellan bidragen så att det inte skulle bli för stora skillnader. Resultatet blev mycket riktigt att flera bidrag fick relativt höga poäng och jag har förstått i efterhand att Tore varit måttligt nöjd med detta.

De senaste åren har vi därför ändrat strategi, infört nya kategorier och ägnat oss åt fri poängsättning. Det har skapat variation och dynamik i poängfördelningen vilket varit oerhört tacksamt. I år blir det åter några förnyelser … åtminstone från min sida. Jag har nämligen känt att i samband med möjligheterna till smygtittar och smyglyssning på bidragen har överraskningsfaktorn tonats ned kraftigt när väl tävlingen är. Därför kommer jag inte lyssna på bidragen förrän de uppträder under lördagarna och jag måste säga att det varit grymt spännande och jag har haft något att se fram emot! Poängen förmedlas på så sätt efter deltävlingarna. Nils Dahlman lämnar heller ingen kommentar förrän vid finalen.

Klicka för större bild: De hjärtan som syns i bild avser de hjärtröster bidragen fick i appen

Med det sagt måste jag säga att den första deltävlingen innehöll en blandning av både högt och lågt. Eller snarare medelmåttiga låtar. Det fanns ingen/inga i kväll som tog mig med storm även om debutantgruppen High15 med låten No Drama var väldigt nära. Inte heller Wiktoria som fullständigt basunerade ut sina känslor medan hon fick sig en dusch imponerade nämnvärt på mig. Jag må visserligen medge att det höll på att vända sig i magen, men i det här fallet ska vi inte se det som något positivt.

Andra återvändande artister som Nano och Arja Saijonmaa blev en stor besvikelse. Vad gäller Saijonmaa får vi väl ändå se hennes medverkan som ett stort misslyckande. Hon hade enligt mig det mest politiska och starkaste bidraget i deltävlingen men kunde inte nå ut för att bidraget var för smalt och gjort för en svensk publik. Hon sjöng mer för oss schlagerfans än för Europa och var alltså aldrig ämnad för Eurovision. Jag tror hon hade tjänat på att sjunga på engelska. Då är jag mer glatt överraskad vad beträffar Anna Bergendahl och hennes klämmiga låt Ashes to Ashes. Bergendahl vann som bekant 2010 med This Is My Life och har verkligen vuxit rent musikaliskt sedan dess. Jag diggar hennes mörka ton i rösten och hur hon tog sig an scenen den här gången. En uppfriskande uppgradering vill jag säga. Jag befarar dock att jag lär tröttna på låten ganska snabbt, men det får tiden utvisa.

Någon annan som jag kom att digga denna kväll var Mohombi som enligt mig var aftonens kung. Låten är såklart internationell och direkt skriven för att söka sig utanför Sveriges gränser, liksom scenframträdandet hade exakt sådana effekter som vi efterfrågar när det gäller att kandidera till ESC. Mycket riktigt kom han också till final tillsammans med Wiktoria. Mer finns egentligen inte att säga än att jag gillade debutanternas insatser, även om det inte var ESC-material, utan snarare underhållning för oss. Men jag slås samtidigt av känslan att det var en medelmåttig deltävling med ganska svaga låtar. De lyckades aldrig väcka något engagemang hos mig vilket jag sörjer djupt. Låt oss därför hoppas att det blir bättre fortsättningsvis. En eloge kan jag å andra sidan ge till programledarna som stod för kvällens riktiga underhållning. Bra jobbat!

/Jesper

Melodifestivalen 2019

Godnatt på er allesammans !

Första deltävlingen av årets Melodifestival gick igår av stapeln.

Det var, i min smak, inge starkt startfält alls och jag vad mycket besviken på några artister som tidigare år varit starka och stora favoriter hos mig.

Jag skickade ut min vanliga enkät och 11 st svar kom tillbaka och därmed tittarnas dom för de som röstade.

De två stycken med högst poäng i h dessutom väldigt nära varandra vad Viktoria och Anna.

Viktoria: 61 poäng

Anna:  66 poäng

Ni kommer på söndag att få se bilder med, just nu kan jag inte lägga in dem.

Mvh/T

En äventyrlig läsupplevelse erbjudes av Thorkild Hansen

Att ge sig ut på en expedition har länge varit en dröm för mig (det märktes kanske lite grann i det förra inlägget). Dock är det väl inte riktigt lika angeläget i vår tid som under 1760-talet när den danska expeditionen till Det lyckliga Arabien, d.v.s. Jemen begav sig. Tur i alla fall att man då kan läsa sig till lite äventyr.

Thorkild Hansen återger här hela historien om de sex män, två danskar (filologen von Haven och läkaren Kramer), två tyskar (målaren Baurenfeind och matematikern/kartografen Niebuhr) och en svensk (naturalhistorikern Forsskål) inkl. en svensk betjänt (Berggren), som fick i uppdrag av den danska regeringen att genomföra expeditionen. Bara en av dem överlevde hela resan. En mycket tankeväckande och inspirerande läsupplevelse.

/Jesper