Ett äventyr till vargarnas land (Växjö-Karlstad-Göteborg-Växjö)

Hur ska jag sammanfatta den senaste tiden för er! Jag har nämligen varit ute på äventyr, och genomfört en resa till det jag numera kallar vargarnas land med tanke på det vinterlandskap som mötte mig. Det var till Karlstads universitet det begav sig för att diskutera mansfrågor och läsa en kurs om män och manligheter. Tänk att det är just i dessa trakter som det över huvud taget ges en sådan kurs. Nu finns det säkert de som tycker att det inte är värt att åka så långt för en kurs, men eftersom maskulinitetsforskningen tilltalar mig kände jag ett starkt behov av att åka.

Jag såg också fram emot det här tillfället och hoppades det skulle vara många killar som ville läsa kursen. Dessvärre tycks vi bara vara två stycken tillsammans med sex tjejer. Det blev lite av en besvikelse faktiskt, men jag är ändå glad över alla deltagare som närvarade. Vi kom igång riktigt bra och jag tror det här kommer bli en lärorik kurs.

Även fast kursen började skralt med en ojämn könsfördelning fanns det annat att glädja sig över. Vintern till exempel! Här snackar vi riktig vinter till skillnad från i Växjö. Jag unnade mig därför en promenad till universitetet från Karlstad vilket tog mig lite mer än en timme. Det var länge sedan jag kände mig så upprymd och jag slår vad om att Emma hade älskat det. Jag fick till och med rimfrost i skägget och mustaschen vilket var en häftig känsla. När jag väl anlände till universitetet var det då som att ha istappar i skägget. Jag älskade det! Jag kom också ganska snabbt att beundra själva universitetet, men glömde i upprymdheten att ta en bild. Inte heller det isiga skägget fick sig ett porträtt för när jag väl tinat upp det slog det mig att det hade varit roligt att se hur jag egentligen såg ut.

Resan tillbaka till stationen blev inte lika spännande även om det var härligt pirrigt att åka buss. Nu tog det bara tio minuter. Därefter hade jag en timmes tidsfördriv innan jag skulle vidare till Göteborg för mellanlandning. I Göteborg var jag å andra sidan inte förrän kl. 00.40 och skulle där ta spårvagnen till en av mina vänner som lånat ut ett rum för övernattning. Problemet var bara att det gick ingen spårvagn när jag väl kom fram! Jag hade i ren godtrogenhet förutsatt att spårvagnen skulle vara ett alternativ, men linjen hade lagt sig vilande under natten. Hela Göteborg låg ju nästan i vila. Eller rättare sagt var staden som förbytt, där nattmänniskorna och nattaktiviteterna tog vid i stället.

Jag var aldrig rädd under dessa minuter, utan snarare gick jag på adrenalin och blodet strömmade genom mina ådror. Jag kände mig högst levande och framför allt modig. Efter ett telefonsamtal blev jag i stället för spårvagn hänvisad till buss som låg en bit därifrån. Jag hann precis med den och kom så då fram först kl. 1.25 till min väns kvarter. Under bussfärden hade jag även fått möjlighet att språka några ord med en förnäm ung man som kunde berätta ett och annat. Det blev bara ett av samtalsämnena när jag väl klev över tröskeln till vännens lägenhet, glad i hågen, fylld av liv, men jag var också en smula trött kan jag erkänna.

Tur då att jag fick några timmars sömn för kl. 7.20 tvangs jag upp igen för att äta frukost, fixa till mig innan jag skulle ner till stationen för att hinna med tåget till Växjö och infinna mig vid byggnadsnämndens sammanträde tidigare i eftermiddags. I princip gick hela resan enligt planen och jag hade verkligen stor tur på alla ställen. Sammanträdet gick också mycket bra, även om jag gärna hade haft med mig något ombyte, lite andra kläder kanske. Men det blir en lärdom till nästa gång.

Ja, det var ett litet äventyr vill jag säga, såväl känslomässigt som geografiskt. Det var jäkligt spännande!

/Jesper

En vanlig kväll för mig med musik!

MVH/T

En helg med älsklingen (låt oss säga som det är)

Puh! Nu är man trött efter att ha rest halva dagen från Uppsala till Växjö, och därpå gått på partiets medlemsmöte. Hade jag fått välja hade jag nog hoppat över det, men eftersom jag var en av de nominerade till att företräda partiet på regionens partikongress i mars kände jag mig pliktskyldig att infinna mig. Och jag ångrar inte alls att jag gick för då fick vi alla tillfälle att komma med synpunkter och diskutera valanalysen och kommande utmaningar.

Men det intressantaste som hänt just nu är faktiskt inte att jag blivit vald till ombudsman, utan att jag fick tillbringa helgen tillsammans med min älskling. Det var nämligen när jag kom underfund med att han behövde mig hos sig som jag kände en plikt att åka upp. Den som älskar har ju genast vissa förpliktelser heter det ju. Så när någon mår lite dåligt eller är allmänt hängig bör vi alltid ställa upp för varandra. Jag är övertygad om att de flesta av er hade gjort samma sak. Eller ja, jag vill tro det i alla fall …

Så helgen har varit väldigt mysig. Vi har fått tillfälle att komma varandra närmare, sett den franska uttagningen till ESC, tittat på film och lunchat tillsammans med en av hans bästa vänner. Det mötet lär jag antagligen inte glömma. Även om jag var närmast spyfärdig precis innan hon anlände till restaurangen (p.g.a. nervositet) och var nästan beredd på att lämna återbud, lugnade jag snabbt ner mig bara några minuter efter att vi satt oss till bords. Det är jobbigt när magen spökar sådär utan anledning, men alla har vi våra kramper och problem. Och att gå miste om att få träffa en sådan genuint härlig människa hade troligen varit en katastrof, eller i alla fall gjort livet något fattigare.

Så jag är väldigt nöjd med resan överlag och hoppas innerligt att min älskade goding mår betydligt bättre. När jag senast kollade med honom verkade det så. Det känns även underbart att få skriva så här översvallande älskvärt om någon. Ni som följt oss ett tag är väl medvetna om att det vid det här laget är på tiden. Att få ta sig tid att både ge och ta tillsammans med någon annan är mycket speciellt. Jag är dessutom av sådan karaktär att jag finner mötet med denna man som ett privilegium att jag ens får chansen att uppleva allt det här. Det kunde nog få av oss tro för några år sedan, eftersom det tycktes som att jag vore ämnad att leva ett liv i ensamhet.

Ännu är jag förvisso inte helt övertygad om den saken för jag lär vara jobbig att leva med. Men jag har lärt mig så mycket av de killar jag kommit i kontakt med det senaste året att jag börjat se saker och ting i ett helt annat ljus. Det är exempelvis när vi sänker de höga kraven på att hitta våra drömpersoner och idealpartners som vi faktiskt ser möjligheter och potential där vi inte förväntade oss att finna dem. Det har inneburit att jag nu fått möjlighet att träffa en man som i mitt tycke är helt underbar, och som kan lära mig nya saker. Och det är väl det allt handlar om i slutändan … att vi ska lära oss saker av varandra?

/Jesper

Vad vore det att skriva bögarnas historia?

I skrivande stund är det alldeles för tidigt att säga vad vårens uppsats ska handla om, men nu börjar jag orientera mig i alla fall i den stundtals omfattande genuslitteraturen med inriktning mot män och maskuliniteter. Det som särskilt fångade mitt intresse när jag i onsdags botaniserade bland hyllorna var utforskandet av hur synen på homosexualitet förändrats under 1900-talet vilket fick mig att formulera frågan om jag skulle söka ge mig i kast att skriva de homosexuellas historia, och då särskilt bögarnas historia (eftersom mitt område har med män att göra huvudsakligen).

Även om forskningen de senaste åren skänkt oss värdefull kunskap har de homosexuella livshistorierna och livserfarenheterna ofta varit kulturellt stigmatiserade i vår historieskrivning. På samma sätt som kvinnohistoria lyft en rad viktiga frågor och bidragit till stora omskrivningar av historien, måtte även bögarnas historia kunna ge oss nya infallsvinklar och perspektiv på historiska händelser och sociala och kulturella samhällsprocesser. Ja, det vore verkligen en utmaning för mig att ta mig an denna uppgift.

/Jesper

De förtroendevaldas inskolning

Så var då allt igång vad gäller det kommunala uppdraget. I dag höll kommunen utbildning för alla nya förtroendevalda, hela 100 stycken fanns på plats av 130 personer. Det är som sagt surrealistiskt att en av dessa personer är Jesper Johansson från den småländska skogen, en man som försöker lista ut varför han egentligen är här, det vill säga jag! Utbildningen i sig var väldigt nyttig även om det var mycket information på en och samma gång. Jag hade bitvis också svårt att hålla fokus då jag sovit lite dåligt under natten och tvingats upp redan kl. 6. För en nattuggla blev det här en omkullkastad situation, men antagligen väldigt lärorik.

Det jag framför allt tar med mig är snarare mötet med alla nya människor och hur strukturen fungerar rent praktiskt. Jag tror det hela kommer gå vägen när jag väl börjar bli varm i kläderna.

/Jesper

Vem är vem i genussystemet?

Det här med genus och genussystem är förmodligen ett av de mest fascinerande och komplexa forskningsfält som finns inom humaniora och samhällsvetenskapen. Onekligen har jag själv kommit att närma mig fältet i takt med mitt eget intresse för våra uppfattningar om manligt och kvinnligt. Särskilt aktuellt har det blivit sedan jag själv börjat utlysa en attack mot genuskonventionen och folk i min omgivning lekt med dessa begrepp. Även om jag är väl medveten om att de flesta kommentarer är skämt och rena fjanterier fascinerar det ändå mig det här med manligt och kvinnligt och hur flytande det trots allt är när vi väl väljer att fördjupa oss i genusproblematiken. Jag är t.ex. väl medveten om att jag upplevs maskulin i vissa sammanhang, men mer feminin i andra.

Gör det då mig till en deformerad man? Jag antas sällan vara en riktig man men vi kan väl knappast påstå att jag är en kvinna. Så vad är jag då? Var ska en sådan som jag placeras i genussystemet? Vilket slags genus skulle kunna definiera mig, ett maskulinum eller ett femininum? Skulle vi inte tvärtom kunna hävda att dessa båda genus finns inplanterade i varje enskild människa, där något av dem dominerar? Det som kännetecknar genus är ju den sociala och kulturella tolkningen och förståelsen av våra kroppar. Med andra ord hur vi upplever våra kroppar och väljer att uttrycka oss. Att tänka i motsatser vad gäller genus leder oss därför ofta fel och utgör genussystemets verkliga problematik gällande förståelsen för mänskligt beteende.

För många av oss som tänker ett extra varv på saken inser förr eller senare att människan är en ytterst komplex varelse och att genussystemet i själva verket innehåller en flerdimensionell dynamik, men är samtidigt uppbyggt kring en förtryckande struktur. Det gör att vi med rätta bör frigöra oss från sådant som genuskonventioner vilket bara låser fast oss vid särskilda mönster och strukturer gällande den egna identiteten och gentemot den mänskliga självförståelsen. Vi måste bli bättre på att urskilja nyanser och se människor för vilka de verkligen är. Men så länge vi drar gränser och tänker i motsatser vad gäller det rent maskulina och det rent feminina är kunskap om genussystemets problematik, hinder och möjligheter nödvändigt.

Yvonne Hirdman må förmodligen vara en av mina idoler, som på ett klart och tydligt sätt skildrat uppbyggnaden kring ett genussystem som under lång tid hållit isär könen. Även om hon dock inte lägger så stor vikt vid sexualiteten som en bidragande förklaringsmodell till genussystemets flerdimensionella dynamik är hennes redogörelser oftast förträffliga. Åtminstone vad gäller kvinnohistorier och upplevelsen av att vara kvinna i en värld som styrs och upprätthålls av män. Boken innehåller förutom essäer om den feministiska kampen inom socialismen även analyser av Friedrich Engels kvinnosyn och feminismen i Alva Myrdals tänkande. Ytterst fascinerande läsning, speciellt för en blivande idéhistoriker som jag …

/Jesper

En kall vinterdag

Tjenare på er allesammans!!

En kall vinterdag har det varit idag, likaså hela helgen med.

I helgen har jag firat min pappa som i övermorgon fyller 70 år, en väldigt lång tid med mycket erfarenhet o många ämnen.

Det var ett ovanligt firande med "öppet hus" så vem som helst kunde komma och fira honom.  Vi blev upp mot 60 personer och nästan alla barnen o familjen med.

Ha nu en underbar kväll och natt på er!

Mvh/T

En helg utan några större konflikter (förutom det faktum att strömmen gick)

Flera dagar har nu förflutit sedan senast jag skrev. Anledningen till det är att jag varit ute på landet över helgen för att fira morbrors födelsedag. Visserligen tog jag med mig datorn utifall det skulle bli tid över till att skriva. Men den tiden infann sig aldrig och ska jag vara helt ärlig föredrog jag en god bok framför datorn. I vardagen blir det ändå så mycket datorarbete och annat teknikrelaterat arbete. Vi lever ju som bekant i en teknologisk och digitaliserad värld att det ibland blir jobbigt att andas. Därför är lite kärt papper, frisk luft och skogspromenader förmodligen den bästa medicinen.

Ibland säger även tekniken ifrån. Som när jag och mamma på vägen hem beslöt oss att övernatta i mormors lägenhet och jag genom att sätta i en kontakt gjorde hela lägenheten strömlös. Nu var det bara en överbelastning så att jordfelsbrytaren reagerade och kunde snabbt rättas till. Men jag väljer att se det som att jag inte skulle koppla in datorn och krabba. Inte heller gick det som planerat när jag skulle leta fram några fotografier och annat spännande material att studera vilket gjorde att jag slutligen fick panik och måste sätta mig ner. I efterhand undrar jag om det inte varit bättre att bara släppa kontrollbehovet och njuta av den lediga tiden. Det var också vad jag gjorde när jag slutligen återvände till min bok.

Nu har jag då återvänt med nya krafter och påbörjar en ny termin med nya spännande kurser. Det jag speciellt ser fram emot är maskulinitetskursen i Karlstad och uppsatsen jag ska skriva under hela våren. Denna blir då inriktad mot män och manligheter på något vis.

Med det sagt önskar jag er alla en fortsatt bra dag!

/Jesper

Skogens själar

Ett paket från Tyskland anlände i dag och vad innehöll det om inte min varglampa. Detta vackra konstverk som är döpt till Skogens själar har jag velat ha i flera månader men inte kommit till stånd att köpa. Det var inte förrän min far erbjöd sig att bekosta den som en kombinerad födelsedagspresent/julklapp som jag slog till. Och det är enligt mig en lyckad investering. Tänk bara hur mysigt det lär bli framöver att sitta och skriva medan lampan är tänd. Då kan jag med jämna mellanrum beundra mina vargar och alla andra djur och figurer som jag placerat i fönstret.

Det slog mig nämligen när jag rensade i lådorna för några dagar sedan att jag hade prydnadssaker som bara låg undangömda till ingen nytta. Bättre vore väl då att ställa fram dem, och det är precis vad jag har gjort.

/Jesper

Äntligen klart!

Efter dagens presskonferens står det nu klart att Stefan nomineras som statsministerkandidat inför fredagens omröstning.

Hoppas att allt går som det ska och att vi nästa vecka har en regering som kan ta tag i de problem vi har i Sverige idag.

Problemen är många men vi har också för första gången på väldigt många år, en bred politisk inriktning där C L S och MP är med i en överenskommelse.

Det är otroligt skönt, tror att alla kan hålla med mig där, att vi faktiskt får klar en regering och slipper denna osäkerhet hit och dit hela tiden.

Ha en trevlig helg på er!

MVH/T

Lite nya kläder

Ibland behöver man göra en liten investering i sig själv. Speciellt när det visar sig att det gått hål i skrevet på jeansen. För att undvika drag bör man därför inte gå ut, men en betydligt bättre och smartare lösning är såklart att köpa nya jeans. Tack vare rean som fortfarande pågår i vissa butiker kunde jag till och med unna mig en helt ny outfit! Inte illa må jag säga.

/Jesper

Fotografier = Nycklar till historien

Ett fotografi kan verkligen berätta en historia och är ett klassiskt tidsdokument som ger oss upplysningar om den tid som motivet söker avbilda. Till skillnad från texten och det muntliga talet förmedlar fotografier en känsla av förtrogenhet och ödmjukhet inför betraktaren (den som beskådar motivet). Det är ett blottläggande i dess allra högsta form och kan egentligen aldrig förvanskas (om det inte är meningen förstås, men i sådana fall föreligger nästan alltid ett dolt motiv i att förvanska sanningen, till att i stället gestalta fantasier, ideal, fördomar och/eller allmänna föreställningar). På så sätt har jag verkligen kommit att älska fotografier, just därför att de söker berätta något för oss, men är ändå öppna för tolkningar.

När det gäller mitt eget ursprung har exempelvis gamla fotografier på släktingar, gårdar, kläder och platser berikat min egen historia. Släktforskningen har här varit en tacksam hjälp för att lägga pusslet och kartlägga arvet, vilket är en stor del av min självförståelse. Samtidigt är jag inte enbart en produkt eller ett resultat av en genetisk kod som i sig måste kodas för att förstås. Det räcker alltså inte med en arvsanalys, utan minst lika viktig är faktorer som miljö och den individuella egenheten som förklaringsmodell för att förstå hur vi blir de vi är. Men det är en annan historia …

Morfar, runt 2 år

Det här inlägget ska nämligen handla om att söka samhörighet med en man som jag aldrig lärde känna, träffade eller ens vågade fantisera om att träffa i ungdomen, men som ändå funnits i mitt medvetande ända sedan jag förstod att han en gång i tiden hade levt och att han var min morfar. Till skillnad från farfar som jag hade förmånen att träffa men aldrig hann komma nära, är morfar endast en idealbild eller fantasifigur byggd på dels mina egna idéer om hans person, dels på andras berättelser om honom. Vem han egentligen var får vi nog aldrig veta men vi kan alltid skrapa på ytan och söka dra rimliga slutsatser efter de fragment vi får fram.

Jag, 2 år

Att umgås med hans systrar är till exempel ett ypperligt sätt. Det var också vad jag gjorde i går när den ena systern bjöd på middag och vi fick samtala om släktens historia. Det hela blir såklart något abstrakt eftersom jag inte umgåtts med morfars sida under uppväxten (eftersom det förelåg ett alkoholproblem i bilden som bidrog till att mamma sa upp kontakten med sin far). Men sakta men säkert kan jag ändå urskilja samband och känna att jag är på väg att finna den sista pusselbiten för att kartlägga arvet och se helheten. Det är först då jag kan gå vidare och förlika mig med mitt arv. Det handlar bland annat om att se bortom alkoholen, för det är inte med flaskan jag vill förknippa morfar, utan se vilken gemytlig och godhjärtad man han faktiskt tycktes vara, men att han, liksom stora delar av mänskligheten hade sina egna problem, frustrationer och egenskaper att brottas med. Det jag särskilt funderar över är om han någonsin grubblade över livet? Hur förstod han sig själv? Var han en realist som min mor eller närmare idealist som jag själv? Kan delar av alkoholproblemen förklaras med att han möjligen levde i skuggan av sig själv?

Jadu morfar! Låt oss hoppas att du har det bra där du nu befinner dig. Jag tänker på dig ibland. Kram på dig!

/Jesper

How Humans and Animals Eat Their Food

Detta må vara en favorit i repris och något av det bästa som jag och Tore gjort genom åren, nämligen en parodi på en parodi om hur djur äter sin mat, byggd på filmen om hur människor äter sin mat. Här ser vi inspirationen!

/Jesper

God samvaro i glada vänners lag

Trots en ångestfylld start på veckan har den bara blivit bättre och bättre. Onsdagskvällen tillbringade jag till exempel med en kär vän och hade lite filmmys. Även om filmen Stekta gröna tomater var en givande upplevelse i sig, fann jag vår diskussion om framtiden ytterst givande. Det här var första gången som vi med klarhet kunde föra ett resonemang kring klimatutmaningarna, den sociala och ekonomiska ojämlikheten, den hårda och militanta retoriken, liksom den kapitalistiska överkonsumtionen som skapar orättvisa klyftor i världen. Diskussionen inspirerade mig till att bli något mer skarpare i min samhällsanalys och uppfordrade mig även till att föra tankarna vidare i såväl det politiska arbetet som i mitt författarskap.

Jag kan även glatt meddela att jag påbörjat uppfyllandet av mitt nyårslöfte och hälsat på en tidigare kamrat som jag kom i kontakt med under en praovecka 2012. Sedan dess har vi umgåtts till och från, men kanske mestadels skrivit till varandra. Dock kom vi ifrån varandra i fjol vilket jag djupt beklagat och velat reparera, något som varit lättare sagt än gjort. Tiden bara gick och kontakten dog några månader. Därför är jag så tacksam över att hon tog kontakt med mig och att hon accepterade mitt förslag att träffas efter julhelgerna. Det blev ett mycket fint möte och ett glatt återseende. Nu är min förhoppning att vi kan återuppta kontakten och hålla den levande.

En annan levande kontakt som jag måste satsa på är med en kompis från Halmstad som besökte mig dagarna innan jul. I går gjorde jag därför en visit till västkusten för att kolla läget. Möjligen kan det vara tidigt att skriva kompis eftersom vi inte riktigt lärt känna varandra helt och hållet, men enligt mig känns det mycket bra i alla fall. Vänner kan man ju inte heller få för många. Han tycks vara en tänkare precis som jag vilket var det jag tilltalades av. Tror vi kan utveckla ett flertal goda och givande diskussioner oss emellan.

När jag nu varit lite ledig och besökt både nya och gamla bekantskaper är det inte mer än rätt att återvända till studierna, och skriva min rapport om teoriboken jag valt att läsa. Men ack, jag fastnade hela eftermiddagen med att gå igenom allt skolmaterial från förskolan och uppåt, och häri rensa ut det mesta. Jag måste tillstå att det var mycket befriande att slänga alla papper och dokument som man samlat på sig under tio år i grundskolan och tre år på gymnasiet. Inte var det vidare känslosamt heller för den delen. Tvärtom, upplevde jag det uppfriskande och nyttigt. För första gången på väldigt länge kunde jag göra upp med min skolgång och allt runt omkring. Frihet blir därför det sammanfattande ordet jag väljer att använda för att beskriva känslan jag nu känner.

Tänk vad som kan finnas på denna kassett? 

Med en sådan härlig frihetskänsla är det med nya krafter jag tar mig an min rapport. Kram på er!

/Jesper

Dagens skämt

Tjenare på er!

Måste börja med att berätta om dagens skämt från några av barnen på fritids.

Fråga mig hur länge jag har jobbar på MC, sa de. Okej sa jag, hur länge har du jobbat på MC..?

Jag är ny(burgare) 😂

Det var dagens bästa skämt och den kommer jag komma ihåg ett bra dag.

Snacka om rörig dag igår.... Skulle hem, tog in på Thai och skaffade lite att käka där. Åkte hem och skulle äta..  nej då skulle jag på något planeringsmöte inför ett disco och efter det... ja då fick jag åka hem till en annan direkt efter och hjälpa honom med sin dator som hade fått en lunginflammation typ...

Jag kom hem ca kl 2 på natten och kunde tillslut äta lite mat.

Snacka om rörig dag, men idag var det lite, lite lugnare i alla fall. Nu följer ett annat skypemöte-
Ha det gött med er!

MVH/T

Låt oss städa ut julen

Hur många av er har redan städat ut julen? En del verkar vara väldigt tidiga med det, andra väntar in i det sista. Själv befinner jag mig någonstans mittemellan. I dag slängdes granen ut i alla fall. Det kändes inte det minsta vemodigt, utan var tvärtom skönt och härligt. Jag tycker det är charmigt att ha gran, klä den och så, men det är minst lika charmigt att slänga ut den. Min mor lär väl vara av en annan åsikt liksom en del vänner som sympatiserat med den stackars granen. Men som sagt, jag anser det nu vara hög tid att börja städa ut julen.

I övrigt har veckan framskridit hyfsat väl. I måndags hölls det första sammanträdet med byggnadsnämnden vilket mest kretsade kring information om stadsplanering och de olika tjänstepersonernas uppdrag och arbetsområden. Efter mötet kände man sig lagom seg i kolan, mycket att ta in på en gång, men jag gissar att jag blir varm i kläderna så småningom. Som en del i detta fick jag även i går hämta ut en iPad för att hålla koll på dokument och diverse annat. Just den här biten gav mig visserligen ångest. iPad är inget jag själv skulle ha införskaffat, men men … det är bara att härda ut. Jag kommer ändå inte överge mitt block och min penna och så är det med det!

/Jesper

En ny partner till mormor vittnar om livets föränderlighet

Om jag skulle sammanfatta helgens två dagar för er skulle jag säga att även den gått i kärlekens tecken. I går fick jag och mamma nämligen träffa mormors nya partner för första gången, ett möte som självklart var förenat med lite pirr i magen. Man vet ju inte vem hon bjuder in till oss även om hon hela året talat så gott om honom. Nu fick jag alltså se och träffa honom själv vilket var högst uppskattat. Det var ett varmt och gemytligt möte må jag säga och jag är så glad för mormors skull. Jag har på avstånd sett förändringen och närmast helt bejakat och välkomnat den. Det fantastiska är att hon nu på riktigt riktigt länge gör något för sig själv, och det unnar jag henne något enormt. Det borde verkligen fler göra!

Samtidigt kan en inte komma ifrån den lustiga känslan att se sin mormor med en annan person vid sin sida än den som funnits där tidigare. Jag tror det handlar om vanor som bygger på inställningar hos oss att allt ska vara som det alltid har varit. När så dessa vanor bryts krossas såväl inställningarna som förväntningarna på dem. Vi blir helt enkelt varse om att livet förändras och vi med den. Likt ett kalejdoskop ändras tillika mönstret bara vi vrider lite grann och urskiljer nyanser i det vi betraktar. Även om förändringar kan vara skrämmande i vissa sammanhang, har vi i det här fallet ingen anledning att misströsta eller känna rädsla inför vad som komma skall, utan bör med rätta bejaka livets föränderlighet som något positivt. För vad vore livet om det skulle stagnera och aldrig leda till utveckling? Det flesta av er vet redan svaret på den frågan ... livet skulle sakna mening och vara närmast tomt på innehåll, och det vore enligt mig inget värdigt liv att leva. 

I dag har jag och mamma samlat oss efter gårdagens möte med kärleksparet och bland annat tittat på film tillsammans. Jag har även läst i den bok jag ska redovisa i mitten av månaden och har nu bara ett kapitel kvar. I övrigt har det varit en lugn söndag och det tackar jag för! Kram på er ;)

/Jesper

T i Malmö!

Videon från dagen i Malmö!!!

MVH/T

En absolut klassiker som alla måste känna till!!!!!!!!!!!!!

Bjuder på denna härliga klassikern!

MVH/T

Roligt med snapchat!!

MVH/T

Haha ett gott skratt genom att se på dessa tre!!

MVH/T

Efter jul och nyår!

Tjenare på er allesammans!!

Mitt första inlägg på det nya året och dessutom det nya året på vår nya blogg!!!!!!

Det kommer vara en tid framöver för alla läsare att komma in i att vi har en ny bloggadress då vi haft samma i över 8 år!!

Vi tror dock att vi alla kommer trivas här, annars hade vi inte bytt.

Så hur har ni haft det dessa första dagarna av det nya året? Själv har jag haft det bra. Börjat på jobbet igen efter ledigheten och nu är det väldigt få barn. Det har det varit hela veckan. Det kommer absolut att bli fler nästa vecka, då börjar  ju skolan igen.. på torsdag :)

Tänkte göra precis samma sak som J har gjort och lägga ut lite foton från jul och nyår, hoppas ni alla får en toppenhelg!




 

MVH/T

En nyklippt kille

Äntligen blev jag av med stora delar av det här håret! Den här gången hann det aldrig bli så långt. Annars brukar jag ha en tendens att vänta in i det sista så att jag mer eller mindre tvingas klippa mig för att håret blir så tjockt. Problemet är alltså inte direkt längden utan tjockleken.

Med ny lyster i håret har jag ägnat dagen åt städning och diverse annat arbete. Jag upptäckte bland annat att jag hade filmer i byrån som inte var katalogiserade (ja, jag har en egen katalog över både mina böcker och filmer). Det måste jag med andra ord åtgärda snabbt, haha!

Förhoppningsvis hinner jag även med lite läsning innan jag lägger mig. Hoppas alla haft en bra vecka och kan se fram emot en skön helg och trettondagsafton. Själv ska jag njuta i fulla drag. Kram!

/Jesper

Har kärleken checkat in? - Några reflektioner

Några dagar har redan passerat sedan nyårsfesten och den glädje som detta förde med sig. Under den gångna veckan har sedan en annan typ av glädje infunnit sig. Jag har nämligen gett mig ut på äventyr och fått en liten kärlekssemester i Uppsala. Ordvalet kärlekssemester finner jag faktiskt lämpligt med tanke på de känslor som resan och vistelsen resulterade i, där tiden också fick en möjlighet att stanna. I den tillvaro eller vardag som jag just nu befinner mig i går tankeverksamheten på högvarv, varför det är välkommet för mig att koppla av och bara vara. Det fick jag verkligen chansen att vara tillsammans med den man som mötte upp mig på stationen.

Jag må medge att även om jag numera slutat vara nervös inför sådana här typer av träffar pirrade det till lite extra just den här gången. En skulle kunna säga att jag redan innan mötet var lite känslosam och högst förväntansfull. Men det övergick som tur väl var inte i magkatarrer eller kväljningar som det kan göra när känslorna spelar oss ett spratt, utan det hela föreföll vara under kontroll. Men på något sätt brast kontrollen under dagen tillsammans med honom. Ju mer tid vi spenderade tillsammans desto mer började en inre känslostorm uppenbara sig. Det gjorde mig bitvis väldigt känslosam, och häri väldigt sårbar. Även om jag skulle påstå att jag har väldigt bra kontakt med mina känslor, och egentligen aldrig haft problem med att visa dem, har det inte fallit sig naturligt för mig att visa dem öppet inför folk. Men det var som om den här mannen, i sin rent underbara och genuina gestalt och levnadskaraktär tryckte på en knapp och jag började gråta av glädje. Det här har aldrig hänt förut, och då har jag ändå hunnit uppleva en del.

Vad som orsakade känslostormen kan dock finna sin orsak i det inre tvivlet kring huruvida jag verkligen är värd det här. Jag är väl medveten om att det många gånger är mina egna demoner som bidrar till tvivel om både det ena och det andra, för varför skulle inte jag förtjäna en kärleksrelation när alla andra människor på jorden gör det? Det säger ju nästan sig självt när vi tänker över det hela. Men tvivlet speglar å andra sidan en känsla av att jag fram tills nyligen givit andra mer kärlek än vad jag många gånger fått tillbaka. Jag menar inte på något sätt att jag inte skulle varit älskad, men ända sedan barnsben har jag känt mig som ett slags betraktare och något utanför i flera sammanhang. Jag tror vi alla tvingas genomleva ett sådant här tvivel vad gäller den egna identiteten innan vi hittar rätt. Jag skulle ju t.ex. inte på något sätt vilja påstå att jag helt hittat hem i mig själv än även om jag kommit en bra bit på vägen genom åren.

Tvivlet speglar också i sammanhanget det lilla barnets identitetssökande process och bekräftelsen som detta lilla barn söker hos vuxenvärlden. På samma sätt hör tvivlet ihop med det mänskliga svek jag utsattes för under tonåren där jag närmast tappade tilltron till mänskligheten, och som tagit många år för mig att bygga upp igen. Men det är en annan historia … Låt oss i stället glädja oss över att jag numera kommit att värdesätta både livet och de människor jag möter i min omgivning.

Lyckligtvis kunde jag samtidigt lägga band på mig själv tidigare i dag. Man vill ju inte ge uttryck för att vara något slags nervvrak även om han givetvis uppskattade min emotionella sida. Dessutom ska man ju alltid leva som man själv lär. Om jag nu i mitt skrivande argumenterar för att vi ska bli bättre på att uttrycka våra känslor och bli mer fysiska med varandra kan inte jag själv sluta mig och distansera mig från exempelvis beröring. Att bejaka kärlekens krafter och yttringar skulle på så vis kunna bli en lärorik utmaning för mig. Jag har på senare år skrivit en del om kärlek och givit råd till mina vänner om förhållanden och att vårda hållbara relationer, men det är först nu som jag själv börjar bekanta mig med kärlekens mysterier. Allt som varit tidigare känns därför som illusioner och abstrakta tolkningar av verkligheten.

Vad kan då allt detta säga oss? Jag skulle sammanfatta den här resan som att jag upptäckt en ny sida hos mig själv och att jag funnit en mycket god vän som förhoppningsvis kan bli en livskamrat. Än är det för tidigt att hoppa högt men det känns bra allting … riktigt bra!

/Jesper

Ett gott nytt år

Ett nytt år har börjat och kan man inleda det bättre än med ett par goda vänner? Jag tror nästan inte det. Tillsammans med Tore, min trogna bloggkamrat, hade vi en helt magisk fest som bjöd på roliga lekar och utmaningar, dans, spel och god mat och framför allt ett gott sällskap. Jag gillade skarpt att få träffa lite nya människor och få delta eller lyssna på intressanta samtal under kvällens gång. Det som gjorde mig särskilt lättad var nog öppenheten inför våra personligheter och livsberättelser. Det bidrog till acceptans, tolerans och förståelse i det fria samtalet runt bordet. Sådant uppskattar jag!

Förutom fria och öppna samtal kunde vi även samlas kring olika aktiviteter där var och en av oss fick glänsa och påverka festens framskridande. Bland annat fick vi vara med om en dansuppvisning, testa våra kunskaper i religion och populärkultur och hitta på smaskigt skvaller om varandra. Som om inte det vore nog hade jag och Tore investerat i en fyrverkeritårta som tillsammans med övriga raketer sköt in det nya året. Så festligt alltsammans!

Som sig bör hör det till traditionen att avlägga ett nyårslöfte, ett slags påminnelse om att vi kanske har saker och ting olösta eller att vi väldigt gärna skulle vilja förverkliga någonting. Mitt löfte det här året lär förmodligen låta lite tråkigt och banalt, men jag önskar få kontakt med en del äldre vänner i min bekantskapskrets som har glidit lite ifrån mig. Orsakerna till detta är många och jag har inte för avsikt att skriva ut det just här, men hur som helst har vi kommit något ifrån varandra. Detta skulle jag gärna vilja ändra på och jag börjar redan nästa vecka är det tänkt! Önska mig gärna lycka till.

I övrigt vill jag återigen hälsa alla läsare hjärtligt välkomna till den här nya bloggen. En del av er är kanske nya, andra har hängt med från bloggplatsen och följt oss hela tiden. Vi är så tacksamma för er läsning och respons. Må nu 2019 bli ett möjligheternas år för oss alla, fyllt av glädje, kärlek och framgång. Gott slut och gott nytt år!

/Jesper